Midsumer madness

Allt förstånd liksom försvinner ur folks huvuden likt texten på en whiteboard efter trasan varit framme. Horden av människor som ska ta sig från punkt a till punkt b till punkt c osv är en strid ström av zombies. Hjärnan avslagen och överlevnadsinstinkten påslagen.

Jag och Björn möttes upp nere vid ICA Maxi i Solna för att inhandla det som skall förtäras under midsommarhelgen. Den ovanstående uppfattningen började redan i parkeringsgaraget när en väl fräck snubbe försökte tränga sig fram på insidan av mig när jag blinkade in för att ta en plats som en backande bil lämnade efter sig.

Jag gensköt bara så pass att han inte kom fram och svansade in bilen i rutan. En låååång stirrande blick kände jag i nacken i när jag kollade i backspegeln så satt snubben där med en släng av blängsjukan.

Idioten missade dock att en plats blev ledig strax framför honom men en påpasslig dam i sina bästa år rattade förbi honom på utsidan och snodde platsen. Jag såg hur han sakteliga gick upp i atomer.

Varken Björn eller jag är mycket för att hatta runt för länge på ett varuhus så vi försökte ha en plan. Den höll i ca 23 sekunder. Ska inte påstå att vi hade världens mest genomtänkta plan men det som utspelade sig framför våra ögon var som en loppmarknad där allting är gratis. Det var huggsexa om exakt varenda vara i hela affären.

Inte nog med att ICA Maxi beräknat väääldigt fel i sina beställningar då många utav de mesta attraktiva midsommarvarorna var slut, det var snudd på omöjligt att komma fram på sina ställen. Det ena geniet efter det andra ställer sin kundvagn mitt i gången och går iväg för att plocka något 2km bort.

Dessa små ljuvliga varelser till mammor som tror att barnvagn är lika med företräde och en ursäkt till att bete sig som rövapa betedde sig precis så. Utan varken blinkers eller tuta ger de sig på de mest våghalsiga manövrar och undra f-n inte om de har en tävling i vem som kan köra över flest hälsenor under en shoppingtur.

Mitt i kalabaliken är Einar 90 och Elsa 88. Plus hela förbannade PRO. Handla mellan 10-14 när de kunde vara helt ensamma? Icke! Det vore att göra det för enkelt för unga och alerta människor. Nej nej. Man går mitt i rusningstiden. Varför inte? Det är väl deras största nöje. Under veckomötet på ålderdomshemmet Åderbråcket sitter de och jämför och berättar om hur de fick en hel j..la butik att stanna som en seriekrock i Söderledstunneln.

Rabatthäften massivare än Sigvard Marjasins kvittohärva rullas ut och skall läsas med både monokel och förstoringsglas. Strategiskt placerar sig geriatrikmänniskorna där största möjliga människoflöde finnes. Mjölkdisken. Godishyllorna. Snacks. Bröd. De är tamejfan överallt.

Åh i denna cirkus av olika "artister" kryssar jag och Björn likt två gracila valrossar. Varannan vågjävel är trasig så köerna till vissa utav dem får en kö till Bruce Springsteen konsert att verka ödslig.

Som grädde på moset har vi då de anställda i butiken. En samling degenererade halvapor. Hyllorna gapar tomma men inte mer gapande än deras brevlådor till munnar när man frågar om det finns mer på lagret eller någon annanstans på bygget.

Sakta sakta springer ekorren i hjulet uppe i huvudet på dem och hasande masar sig pojkvaskern iväg för att kolla om det fanns vanlig Halloumi och inte bara lightversionen. Tjejen jag stöter på en stund senare har inte ens en kanot till indianerna. Vid frågan om de har löksill från Abbas verkar hon tro att jag frågar efter Waterloo och tuggummit hon säkerligen ärvt från tidigare anställd tuggas på så frenetiskt att jag tror huvudet kommer explodera vilken sekund som helst.

I sin röda skjorta som dessutom är två storlekar för mycket släntrar hon iväg likt Quasimodo för att ringa i klockan eller vad de nu gör. Väl tillbaka tilltalar hon en herre i min dubbla ålder eller mer och förklarar att löksillen från Abbas är slut. Hallå! Det var JAG som frågade ditt spån tänker jag tydligen alldeles för högt. Gubben hon går fram till ser smått förvirrad ut när han tittar på sina sillburkar och inser att han ingen löksill ska ha.

Hennes tomma blick far runt omkring henne tills hon ser mitt anlete och med lojare steg en än enbent sengångare kommer hon fram till mig med Hubba Bubba i hela ansiktet. "Löksillen är slut". Jag bara skakar på huvudet och när jag passerar henne och tittar mot henne så tycker jag mig kunna se ljus på andra sidan när jag kollar genom örats ingång.

Björn och jag var rätt duktiga i alla fall och med den så underbara, och underskattade, prispistolsmojängen slapp vi åtminstone helvetesköerna i de manuella kassorna.

Jag har sedan hemkomsten självfallet packat upp grejerna och förberett inför midsommaren. Fyra olika sorters sill är tillagade och kycklingen marinerad. Resternade går att göra imorgon när vi kommit fram.

Nu ska jag och Dino, som båda är rätt slut efter 3½ timmes kattjakt på eftermiddagen, ta oss till bingen och vila ut som få andra.

Sweet dreams där ute!