Uppdrag Granskning och Rent Hus

Efter kvällens middag var jag helt färdig och la mig på sofflocket för att kika på hockey. Den kändes dock rätt trist så någon gång efter åtta började jag zappa runt. Det blev början på en resa mellan lurendrejeri och det skitigaste av allt skit.

På TV4 visas ett program som heter Rent Hus och det var premiär för mig. Programmet gjorde mig både glad och ledsen samtidigt. Glad över att jag har rent och fint hemma även om jag är långtifrån pedantisk i städningen. Dvs, jag städar inte varje dag eller vart tredje osv.

Det var så in i helvete skitigt hos kvinnan de hjälpte så det var svårt att förstå hur någon ens kunde bo där. Såg lite ut som en knarkarkvart. Fy f-n.

På SVT1 var det Uppdrag Granskning. TV4:s Kalla Fakta har dem som förebild men väljer oftast reportage som är så triviala att man börjar gråta. Nåväl. Denna kväll handlade det bl a om en kvinna på transportjänsten (en myndighet som ackompagnerar folk som blivit avvisade eller utvisade från Sverige tillbaka till sitt hemland) som var uppenbart berusad vid ett flertal tillfällen. En gång fick de t o m ställa in deporteringen då piloten på planet vägrade henne att flyga pga sin fylla. Pinsamt.

Det som var mest intressant, för mig personligen åtminstone, var när de tog upp ett ämne som de behandlade i höstas där ett företag vid namn Yellow Register (har numera bytt namn 77 gånger typ) som lurar småföretagare med att ge dem en gratis hemsida mot att de får använda den i marknadsföring- och försäljningssyfte. Det blir dock sällan någon hemsida och efter några månader börjar räkningar inkomma till intet ont anande småföretagare.

Ok. Jag kan tycka att de är lite naiva men man förstår dem samtidigt. De driver ett litet företag, har inte så god koll på datorer och internet och har inte tid att skapa en sida själva. Att skriva under ett kontrakt utan att läsa igenom allt ordentligt får de ju dock ta på sig själva.

Det är beklagligt och mycket trist när företag bedriver försäljning på detta sätt för det drabbar även seriösa företag och säljare. Ska inte påstå att jag i mitt nuvarande arbete känner av det då jag arbetar med seriösa produkter och mot en marknad där de har rätt god koll på saker och ting.

Dock har jag arbetat med telemarketing och där är det lite annorlunda. Snabbare puckar, lurdängarmetoden som går ut på att få tag på och sälja till så många som möjligt varje arbetspass osv. Under de fem år jag arbetade med telemarketing så arbetade jag med över 400 olika företag och produkter. Det säger det mesta. De flesta mycket seriösa och pålitliga men nog fanns det ett eller annat företag som jag så här i efterhand frågar mig om det var särskilt bra att jag företrädde. Jag ångrar dock inte mina år i den branschen för jag lärde mig otroligt mycket och hade mycket kul med de kollegorna jag hade där.

Oseriösa försäljare kommer alltid att finnas och det går inte att lagstifta emot dem. Dock finner jag det märkligt att inte ekobrottsmyndigheten plus andra rättsliga instanster har möjlighet att gå in och stävja dessa företags rättigheter att kräva in pengar från företagare eller privatpersoner när de uppenbarligen inte har sålt med ärlig metod och information. Något är fel när en person ska behöva betala räkningarna för något de inte fått tills dess att tingsrätt eller dylikt avgjort fallet. Borde det inte vara tvärtom? Företaget kan väl få "sina" pengar om det visar sig att de faktiskt gjort rätt för sig?

Oj, nu blev det visst ett långt inlägg. Som gammal räv i gamet så blir jag lätt exalterad när sådant här inträffar.

Nu ska något annat inträffa. Bloggen är nämligen slut för idag!