Den patetiska sugaren

Jag har redan klagat här i bloggen på saknaden av fast föda. Det blir inte roligare kan meddelas.

Okej, frukost och lunch med fil & youghurt kan jag leva med, t o m gilla faktiskt. Droppen kom ikväll när Blå Bands utlovade smaksensation i form av Karl Johansvamp smakade vattnigt och inte alls så gott som det doftade. Tog några skedar och tittade sedan besviken i tallriken framför mig. Faaaaaaaaaaaaan!!!

Tog mig in i köket igen och öppnade kylskåpet. Så mycket gott att välja på, ingenting som jag kan få i mig. Doppade fingret i Staffans Patébageris underbara bearnaiesås och njöt av smakregistret som uppenbarade sig mot gommen.

Öppnar dörren till skåpet ovanför kaffebryggaren och hittar en påse med cashewnötter med diverse smaksättningar. Första nöten smakar sourcreme. Nästa nöt smakar barbeque medan den tredje smakar lime/chili. Mina ögon tåras av lycka när de olika smakerna blandas i min mun. När jag sugit av all smak spottar jag ut dem i papperskorgen. Letar mig vidare till den godispåse som inhandlades till snorungarna inför Halloween och börjar suga på diverse godisbitar. Det går välmående ilningar genom hela min kropp ända tills dess att jag inser att jag inte kan svälja dessa heller utan vackert får spotta ut dem i papperskorgen.

På tv:n säger de just nu att det finns Angusburgare på Burger King. Min gom undrar hur en sådan kan smaka. Ändå är det jag längtar mest efter just nu en hemlagad Carbonara. Jag börjar dreggla utav bara tanken.

Har legat och kikat på AIK som krossat Almtuna med 6-2 i hockeyn. Nu blir det Champions League från sängen där tydligen både Zlatan och Källström gjort mål för sina respektive lag under första halvlek. Först ska jag passera godisskåpet och patetiskt suga på något gott innan jag lägger mig.

Ni andra kan väl vara vänliga och spara lite mat till mig? Tack.