Vad vore livet utan

kaffe?

Sitter här med min kopp morgonkaffe och bara njuter. Aromen. Doften. Känslan. Har alltid varit otroligt förtjust i just kaffe. (Åh Classic ska det vara. Vad sägs om den produktplaceringen? Får jag gratis kaffe i ett år nu Arvid Nordqvist?)

Minns inte exakt när jag drack min första kopp men fram till militärtjänstgöringen så dracks det med både mjölk och socker. Under några härliga (eller de var rätt hemska egentligen men som med så mycket annat har jag romantiserat att det var härligt) veckor i sträck ute i fält så var mjölk och socker en råvara man inte såg skymten av.

Såg på något tv-program att Gunde Svan slagit vad om kaffe. Han slog vad om att han faktiskt kunde dricka en kopp i veckan. Haha, EN kopp i veckan?! Den karln är ett unikum. Undra om man måste sluta dricka kaffe för att få en lungkapacitet som en blåval?

Nej, mycket kan jag undvara men inte mitt kaffe! Där går gränsen. Jag är inte en fungerade människa utan. Det är som den drog i princip. Undrar hur jag skulle reagera om kaffe kom att klassas som en drog och som vore farlig för mig. Minns att jag gillade doften av lacknafta som liten också. Kan man dricka det?

Morrn på er där ute, äntligen är en ny dag här!