Gårdagen innehöll flera milstolpar. Inte bara passerade jag för första gången Herr Lindblom i antalet besökare på en dag, jag passerade 100 "vänner" på Facebook dessutom.
Är det nu man ska slå till med pukor och trumpeter? Eller ska jag rannsaka mig själv och se om jag verkligen känner så många människor? Samtidigt som jag sågar FB med jämna mellanrum så är jag fast i dess våld. Det är som en långsamt verkande drog som greppar min tillvaro. Men vafan, kunde man sluta äta snorkråkor som barn kan man väl sluta Facebooka?
100 kontakter på kompislistan. Det är ändå rätt blygsamt om man jämför med många andra. Däremot så tror jag inte alla är särskilt nogräknade med vilka de lägger till. Ska inte svära mig fri från det jag heller.
För mig är vänner de som man umgås med mest och älskar mest helt enkelt. Oftast barndomsvänner som man behåller livet ut. Jag är lyckligt lottad och har många barndomsvänner kvar i mitt liv.
Kompisar är sådana man träffar med jämna mellanrum och hörs då och då. Dock inte lika ofta som med sina vänner.
Bekanta är de som man egentligen inte känner särskilt väl. Oftast känner man dem genom någon annan. Träffas ju enbart om det är ens egen vän eller kompis som styrt upp något.
Så ser man indeldning ut i alla fall, vet inte hur ni andra har det. Alla har vi nog våra egna system.
Förresten, har ni noterat att en ny härlig dag har startat? Ta vara på den! Njut av den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar