söndag 27 januari 2008

En kväll på landsbygden

Syrrans och Romeos vackra och pittoreska hus med omgivning i Dalsjö
Hemma igen efter en liten utflykt till Dalsjö efter matchen igår. Undertecknad anlände ganska sent, lagom till att de andra skulle äta tårta så började jag äta av plockmaten.
Romeo uppskattade sina presenter (böcker) och när de sista gästerna gick vid 10-tiden fortsatte jag, syrran och han att språkas och kröka. Vi kom i säng relativt tidigt ändå.
Imorse väcktes jag av att Dino (deras lilla Jack Russell) väckte mig med sin ivriga tunga. Ett abrupt men skönt uppvaknande. Strålande väder var det också och vi satt och njöt under frukosten. Lite lunch, resterna från igår, fick jag i mig innan jag åkte hemåt igen.
Efter lite slappande här hemma är det så dags att ta sig till Hovet och kolla på AIK - Malmö. Något säger mig att det trevliga denna helg är över. Men men, har blivit överraskad förut...

lördag 26 januari 2008

Hockey och 50-års party

Syrrans man Romeo fyller 50 idag, GRATTIS!
Har några minuter på mig innan jag måste dra till Hanson Dome. Match mot Rimbo idag. Senast blev 0-2 mot dem så vi har revansch att kräva. Efter senaste matchen känns det som om vi kan knipa båda poängen idag.
Efter matchen blir det stressigt värre. Ska ut till syrran och fira Romeos 50-års dag. Sträckan Solna-Dalsjö (Gnesta-Vagnhärad typ) tar en stund. Men men, det får gå. Roligt blir det i alla fall.
Ha en underbar helg där ute!

fredag 25 januari 2008

Sliten, slitnare, kollegor

Det är med visst nöje jag betraktar mina kollegor idag. En del ser förvisso oförskämt pigga ut men de är dem som gick hem relativt tidigt. De som partade lite längre in på nattkvisten ser inte fullt så alerta ut.

Om jag känner mig piggare än dem vet jag dock inte. Hade svårt att somna efter matchen igår och släckte inte ned lampan förrän närmare 03. Men, det är fredag så det går på ren snart-är-det-helg-vilja.

Festen verkar ha varit lyckad om jag ska döma av kollegornas kommentarer. Man känner sig alltid lite utanför när man missat fest, resa eller annat med jobbet. Diskussionerna går inte direkt att vara med i och det är mycket internkommentarer som man inte förstår sig på.

Själv är jag fortfarande i något slags rus sedan matchen igår. Den hade allt. Det är sådana matcher man vill spela varje match. Imorgon väntar ett nytt tillfälle då vi besöks av lantgrabbarna från Rimbo. Torsk 0-2 senast, det ska vi ta revansch för.

torsdag 24 januari 2008

Skönt att göra rätt val - Första poängen bärgad!

Nyffe poserar med ett rökt grishuvud som vi "fick" av Bele senast.

3-3! En klar framgång. Känns såååå skönt. Går inte att beskriva. Senast vi mötte dagens motståndare hade vi ledningen 3-1 och torskade 3-4. Denna gång låg vi under med 1-3 men kom tillbaka.

Det var en ganska moloken stämning i omklädningsrummet i pausen. Vi hade spelat relativt bra men lyckats släppa till kontringar emot oss som bortalaget nyttjade skoningslöst. Återhämtningen i andra perioden var därför ett kvitto på all svett och kraft vi la ned på att hämta upp underläget i andra akten.

Det smällde friskt värre i sargerna denna kväll. Motståndarna var stundtals chockade av vårat fysiska spel. Tråkigt nog en skada på en motståndare som renderade i sjukhusbesök. Rapporten säger dock att foten inte är bruten åtminstone.

Känslan vid 3-3 målet går inte att beskriva. Det måste upplevas. Vi hade dessutom ett flertal chanser att avgöra matchen men oavgjort känns helt ok en kväll som denna.

Tristare att rapportera är domarna. Dels rapportera om här i bloggen men dels för att jag måste kontakta förbundet imorgon. Vi har haft dem förut och de agerade precis som vanligt. Döva och blinda. Tacklingar som är sjysta belönas med utvisning. Annat beteende som är straffbart t o m i NHL passerar obemärkt förbi.

Dels en otäck boarding på våran lagkapten som kunde slutat riktigt illa. Det absolut värsta är dock när en motståndarback, till synes helt utan anledning gör en överarmssving med klubban och drar den rakt över rygg och hjälm på en av våra spelare. Jag var halvvägs in på banan för att sänka den jäveln men lagkamrater fick tag på mig. Jag var helt skogstokig. Hårt spel och tuffa tacklingar kan jag köpa men när man använder klubban som tillhygge så har det f-n gått för långt.

Liknande incidenter i NHL har renderat 20-30 matchers avstängning och dryga böter. Vad tror ni denna kille fick?! Inte ett SKIT! Domarna låtsas vara fågelskådare och känns inte vid att det inträffat. Sådant kan vi inte ha överseende med och för första gången på 11 år kommer vi anmäla domarna. Det får helt enkelt inte passera obemärkt.

Jag är såååååå glad att jag valde hockeyn framför festen. De är säkert fulla och glada nu. Har troligen jävligt kul. Jag är dock helt hög av lycka och ingen fest kan mäta sig med sådant lyckorus.

Godnatt där ute!

Party vs Hockey

23 minuter kvar till arbetsdagens slut enligt uret. Vet inte vart tiden tagit vägen men känns som om jag nyligen kom till jobbet.

Stämningen här idag är god, snudd på överdrivet god. Det är fest! Ett party som går i 70-tals tema. Tänk så mycket kkul man kunnat hitta på i klädesväg. Har fått se några kreationer under dagen och de kommer få galet skoj ikväll.

Själv har jag offrat mig i hockeyns tecken. Man kan ju tycka att en företagsfest med gratis mat och booze skulle locka mer än hockey, men nej, jag kan inte avvara hockeyn. Dels har jag ju varit borta halva säsongen pga operationen och dels behöver vi alla gubbar vi kan få till matchen.

Nåja, det är ett eget val så det är inget att klaga över. Fast visst sneglar jag lite avundsjukt nu på kollegorna som börjat byta om och ser helstojiga ut.

Men men, vad är väl en bal på slottet...

onsdag 23 januari 2008

Rasismen du inte "får" diskutera

Det går inte en dag utan någon form av nyhet kring ämnet rasism. Det kan tolkas både som bra och som dåligt. Bra att det belyses. Trist att den finns.


Vad som däremot är snudd på tabu inom diskussionen är rasismen som inte sker från majoritetens sida. I Sverige innebär det sådana som jag. Blond och nordiskt utssende. (Fast blonda personer är nog inte i majoritet längre.)


Igår på lunchen berättade en kollega att hans dotter hamnat i en hätsk diskussion med en utav sina kompisar. Denna kompis har påbrå från Afrika och är således mörkhyad. Dottern till kollegan hade dragit ett skämt om mörkhyade och det tyckte denne inte alls var roligt. Men du har precis dragit fyra-fem skämt som är likadana fast omvända säger dotterns kollega då. - Ja men det är skillnad. Jag är ju mörkhyad.

Denna typ av tänk går igen i mycket annat. Rasism i Sverige kan endast begås av etniska svenskar mot folk med annan bakgrund. Ni förstår kanske själva hur snedvridet det är egentligen. Att rasism på något sätt är enväga är förstås en missuppfattning av kolossala mått.

Min kära mor bodde många år i Tensta under min uppväxt. Även om jag bodde hos pappa merparten av tiden så var jag förstås ofta i Tensta, hade t o m dagis där. Jag minns att jag var annorlunda. Stack ut. Vid 12-års ålder flyttade mamma från Tensta till Vällingby och vi var nog den sista "svenska" familjen på den gatan.

Det var i det närmaste perfekt att vara blond liten lintott i Tensta. Jag umgicks med greker, turkar, iranier, irakier, pakistanier, indier, tanzanier, ugandier, libaneser, syrianer osv osv. Jag kunde vara med vilken "folkgrupp" som helst. Var ofta hemma hos någon av dem och åt middag, lekte osv. Däremot var det i princip omöjligt för en grek att leka med turk. Indier och pakistanier? Glöm det. Iranier och irakier på den tiden? Fetglöm!

Rasismen och hatet gentemot varandra var något enormt. Går knappt att beskriva. Blev det bråk mellan barnen av olika nationaliteter kunde det leda till rena gårdsfejden med två av grupperna på varsin sida. En liten grabb från Pakistan var helt enkelt inte välkommen hemma hos en indisk familj och viceversa.

Gemensamt för de flesta invandrargrupper som inte var mörkhyade var den hatiska rasismen gentemot just mörkhyade. Ibland var det rent utav deprimerande att höra snacket kring de mörkhyade i kvarteret. Har aldrig varit med om liknande sedan dess. Inte ens av folk med anknytningar till rasistiska organisationer som VAM etc är i närheten av det hat/rasism som många med afrikansk bakgrund fick utstå i Tensta på den tiden.

Det har säkerligen blivit bättre. Åtminstone hoppas jag det. Under mina senare fotbollsår i Vasalund var vi en salig blandning av svenskar, turkar, kurder, mörkhyade, finländare osv och alla gick ihop hur bra som helst Ok, visst uppstod det situationer som småbråk osv men inga undertoner av rasism.

Det är hög tid för att belysa rasistdebatten från en annan sida. En sida som jag upplever mångt mörkare än den rasism vi till vardags får läsa om i media. Rasismen mellan olika folkgrupper från utlandet är långt värre många gånger än den rasism som etniska svenskar gör sig skyldig till. (Vill på intet sätt förringa denna rasism men den skall sättas i rätt proportion.)

Många med invandrarbakgrund upplever diskriminering i sin vardag. Jag misstror dem inte. Vad jag däremot misstror är medias rapportering kring dessa diskrimineringar. Är det alltid, som ofta målas upp i media, etniska svenskar som säger nej till den sökande från t ex Turkiet? Eller är det måhända en person som själv har invandrarbakgrund men som av uppfostran och etnicitet tycker så pass illa om turkar att denne aldrig skulle kunna tänka sig anställa personen?

Vid insläppandet på krogen ser jag ofta personer med invandrarbakgrund i dörren (och många restauranger ägs av invandrare) som nekar mörkhyade/invandrare i dörren. Förutom personer med samma bakgrundsnationalitet som de själva. Rasism och diskriminering? Jodå, alla gånger.

Det går att fortsätta med exempel efter exempel man ska inte bli så långrandig. Däremot tycker jag det är viktigt att belysa detta i debatten kring rasism för många verkar blunda totalt inför något många vet är ett faktum. Det gör debatten en björntjänst och för den inte framåt.

Till sist vill jag bara säga ; Sluta använd orden omvänd rasism. Det finns inget som heter omvänd rasism. Rasism är rasism oavsett vilken person det kommer ifrån. Vit, gul, röd, svart, brun. Det är skitsamma vilken hudfärg du har. Accepterar/respekterar du inte personer med annan hudfärg än dig själv så är du rasist, så enkelt är det.

Skyll er själva för f-n!

Hur dum i huvet får man va?!

Sol- och vårarkulturen är en gammal kultur. Kanske ett utav världens äldsta "yrken". Har människan lärt sig något de senaste 500 åren? Icke!

Idag kan man läsa om en man i 50-års åldern som sol- och vårat kvinnor på hundratusentals kronor. Är han en manipulativ skrupelfri bedragare? Troligtvis. Brottsligt? Alldeles säkert.

Men, skulle han kunna lyckas ifall det inte fanns människor dummare än en gunghäst? Nej. Jag erkänner direkt att min sympati för kvinnorna i dessa fall är lika med noll. Är man så j..la dum att man lånar ut massvis med pengar till en karl som man knappt lärt känna får man f-n skylla sig själv.

Stäm honom för all del, det är brottsligt att lura folk på pengar. Fast var snäll och gör det så ljusskyggt som möjligt för går du ut med namn och bild i tidningen med en gråtvals av den högre skolan så får jag bara ett ansikte och ett namn till dumheten personfierad. Jag kan bara inte förstå att man kan bli så korkad att man går på sköna inlindande komplimanger som inom kort övergår till förfrågan om att få låna pengar till diverse projekt eller skulder.

Män är inte ett dugg bättre dem. Hur många män har inte fallit i fällan "snygg ung kvinna vill ha mig trots att jag är otrevlig och ful, men rik är jag!"? Hade en diskussion med en väninna och andra vänner, på nyårsafton tror jag, om att man oftare ser snygg kvinna med "ful" man än tvärtom. (Ja, vem som är snygg, ful eller mittemellan är inte en vetenskap men det finns dem som många tycker är snygga och det finns dem som väldigt få tycker är snygga.)

Jo, det är helt klart fler snygga kvinnor som är ihop med "fula" män än tvärtom. Till att börja med för att det finns fler snygga kvinnor än män i detta land. Fast största orsaken är deras plånböcker och inget annat. Det finns visst dem som gifter sig av kärlek men ibland är det så löjligt uppenbart vilket "typ" av förhållande de har. Tyvärr är inte alltid mannen medveten om det. Men, han får skylla sig själv. Om hans ego mår bättre av en snygg kvinna vid sin sida och inte har vett nog att skydda sina pengar får han skylla sig själv.

Äktenskapsförord är tydligen ett förbjudet ord vid många äktenskap har jag förstått. Men varför? Om en part går in med 10 miljoner vid äktenskapet och den andre 100.000:-, varför skulle man dela det i hälften vid uppbrottet? Oavsett det sker 1 år senare, 10 år senare eller 40 år senare. Finns ingen som helst logik.

Däremot kan/ska man dela lika på de pengar som inkommit sedan äktenskapet fullbordats. Där har jag inga invändningar.

Nej, nu är jag så förbannat trött på alla dumhuvuden där ute så jag måste ha lunch. Bye!

tisdag 22 januari 2008

300:e inlägget - Hyllning till människan


Jo, det är faktiskt mitt 300:e blogginlägg. Känns rätt mäktigt när jag tänker på det. Det är trots allt några inlägg/dag det. (Ok då, blir endast 2,5 inlägg/dag men ändå.)

I mitt trehundrade blogginlägg vill jag hylla människan och dess individuella unikhet. Tänk er så många människor det finns i världen idag och hur många olika åsikter det finns?

Jag vet inte hur många människor i världen idag som skriver bloggar, dagböcker, debattinlägg eller bara luftar sina åsikter med människor i sin närhet men det är just detta som gör människan unik. Till skillnad från de flesta djurarter så är det nästan enkom det kroppsliga som kännetecknar oss människor som art.

Våra handlingar, åsikter och leverne skiljer sig dock markant från person till person. Det är unikt. Det är något vi ska vara rädda om.

Föreställ er en värld där alla beter sig likadant. Tänker likadant. Tycker likadant. Fy f-n vad tråkigt! Även om jag, med flera, ibland känner att folk har otroligt korkade och idiotiska åsikter så har de åtminstone en åsikt. Även om jag inte håller med dem så har de ett eget tänk. En egen vilja. Förvisso skulle det vara skönt, kanske, om folk lite oftare tycker som jag men det är ju enkom för att jag, utifrån mitt perspektiv, tycker att jag "alltid tycker" rätt.

Så istället för att irritera er på någon som inte tycker som ni en speciell fråga eller ett samtalsämne, föreställ er alternativet. En värld där alla är stöpta i samma form, samma tänk, samma åsiktssfär. Hur kul skulle världen bli då?

Var rädda om er där ute. Alla ni unika och speciella människor!

måndag 21 januari 2008

Woffes version av 300, snart i en blogg nära dig

Mitt 299:e blogginlägg. Jag är glödhet! Typ.

Hade tänkt blogga till om en speciell sak som skedde ganska exakt 23:52 lördag kväll. Dock strejkar verktyget för att lägga upp bilder just nu så jag avvaktar till imorgon. Om jag nu minns vad det va jag skulle blogga om.

Hockeyträningen ikväll gick riktigt bra. Åtminstone för mig själv. Det var första träningen sedan typ i april förra året som jag kände mig 100%. Orkade mycket, presterade mer än tidigare. Vad det innebär i verkligheten och i jämförelse med andra hockeyspelare, ja det låter jag vara osagt.

En kvällsmacka får det nu bli och sedan bums i säng. En mödosam dag på jobbet väntar imorgon. Sov gott Sverige!

Stress utan orsak?

Upphov till stress?

En utav kvällsblaskorna har idag en 44-årig kvinna från Limhamn i blickfånget. Hon har blivit sönderstressad utav Facebook påstår hon. Min undran är : Är detta en grund för att känna sig stressad och pressad?

Enligt kvinnan känner hon stor press & stress att ha lika många kompisar/vänner som vissa utav hennes kontakter på FB har. *suck* Helt ärligt. Är man 44 år och måste tävla om vem som har flest kompisar så är man inte riktigt helt rätt gängad där uppe. Känns som en indian eller två lämnat kanoten.

Till att börja med så har de flesta som har över 50 kompisar/kontakter lagt till folk som de känner på ett eller annat sätt, inte nödvändigtvis att de verkligen är en kompis eller vän. Personligen är jag uppe i över 130 personer nu och erkänner villigt att många utav dem är personer som jag har mycket liten eller ingen kontakt med idag. De är ju tillagda för att man lättare ska kunna hålla kontakten med varandra ev i framtiden. Uppdatera sig på vad som hänt i respektives liv osv.

Sedan beror det väl faktiskt på hur aktiv man är i livet i sig. Har du t ex lagidrottat är chansen stor att många fd lagkamrater är med på FB. Jobbat i ett yrke där man är flera hundra personer. Ja, då har du ju vips ca 30 kontakter bara där. Är du med i någon kulturell förening eller dylikt, ja där tillkommer några till. Osv osv osv.

Att tävla i antalet vänner/kompisar är enkom patetiskt och löjligt. Att dessutom vara över 40 bast och känna så gör saken än värre. Trodde man mognade på ålderns höst.

Till damen i Limhamn säger jag bara : Var glad för de vänner/kompisar du har i det verkliga livet. Hellre två-fem riktigt bra vänner än tio kompisar där kontakten är ytlig. Cybervänner i all ära men det är trots alla IRL vi lever större delen av vårat liv. Gör det oftare istället så ska du se att allting känns mycket roligare. Om inte annat, börja lagidrotta, gå med i en teatergrupp eller byt till en arbetsplats med flera tusen anställda. Vem vet, kanske du kommer upp i 500 vänner på FB innan du vet ordet av.