Bruised Woffe

Vi har ett ganska tajt match- och träningsschema just nu i hockeyn. Kul förvisso eftersom det är löjligt kul att spela, men det tar på kroppen milt uttryckt.

Inte många delar av kroppen som jag inte har ont i för tillfället.

Har dock klarat mig rätt bra i jämförelse med vissa lagkamrat. Ett brutet nyckelben. Två pajade knän med vila 10-12 veckor som följd plus en hel del andra småskador.

Just detta märke ser värre ut än det känns.

Fast man får vara beredd på det vid idrottsutövning. Det tillhör "leken" på något sätt. Det som känns värst är att man känner av att kroppen inte återhämtar sig lika snabbt som den en gång gjort. Åh värre lär det bli de närmaste åren.

Fast å andra sidan har vi lirare i laget som är långt över 40 och de håller på än. Det är det som utgör trösten när man vaknar morgonen efter träning eller match och knappt kan komma ur sängen för att smärtan i diverse kroppsdelar skriker åt en att ligga still.

Olika typer av spelare klara sig olika bra förstås. Själv är jag ganska fysisk vilket gör att det både tas och ges smällar och då får man räkna med att det gör ont emellanåt. Slänger man sig dessutom och täcker skott med jämna mellanrum så ökar risken för åtminstone tillfällig smärta.

Med det sagt ska jag intaga sängen med stormsteg. God natt!