Woffes Årskrönika

I och med mitt tillstånd denna nyårsafton så har jag fått tid över till att skriva en årskrönika. Vad hände i och runt omkring mitt liv under 2008? Häng med på resan som av naturliga skäl börjar i januari 2008.

Januari

Jag skrev bl a om bröst. Detta i all välmening och om att vi överdramatiserar detta med kvinnors bröst. Jag tror startskottet (för min del i debatten alltså) var när tre unga tjejer utmanade reglerna på ett badhus i norra Sverige.

Jag behandlade ordet CHOCK. Framför allt kvällsmedia har en förkärlek till detta ord och använder det så gott som varje dag på löpsedlarna. Tröttsamt.

Ett delikatare och mer känsligt ämne jag tog upp var rasism. Då inte den som behandlas dagligen i media utan den vanligaste rasismen i Sverige. Den mot svenskar men mestadels den sinsemellan de olika invandrargrupperna.

Facebook fick sig en känga då jag tröttnat på fenomenet redan då. Jag är där för att hitta gamla klasskamrater, fd kollegor och gamla kompisar, inte pokas, slänga fladdermöss på varandra eller skicka suspekta digitala gåvor.

Det som var mest positivt och även mest givande var att jag fick spela min första seriematch på nästan ett år då jag ju opererade bort halsmandlarna i november 07 och därmed inte kunnat spela på ett tag.
Slutligen så fyllde min älskade svåger Romeo 50 år vilket firades vid en stor och härlig fest.

Februari

Februari 2008 var lite speciellt. Den innehöll ju 29 dagar och inte 28 eftersom det var skottår. Det gjorde även att Sverige "tjänade" 12 miljarder kronor eller något dylikt. Inte illa.

Såg att jag även skrev om mina axelsmärtor för första gången och det är dessvärre exakt samma smärta som följt mig under större delen av hösten. Desto större anledning att faktiskt kolla upp den.

Klass 9A gick på TV och den måste klassas som den bästa dokumentärserie som gjorts på årtionden. Jag älskade den och den var mycket intressant att följa.

Lillebror min skrev blogg för första gången. Tyvärr har inte varit så frekvent vilket är synd för han skriver bra svenska, är fyndig och har lustiga funderingar.

Jag hade lagfest med hockeylaget. Dessvärre HEMMA hos mig, dessutom för andra gången på kort tid och ödeläggelsen var total. Dessutom fick jag för andra gången på två lagfester hemma vakna upp med en full lagmedlem i bingen. Ingen större underdrift att säga att jag numera vaknar bredvid något vackrare och trevligare.

ADHD var det också. Ja, Alla Djävla Hjärtans Dag för er som inte känner till det. Har ingenting med att jag var singel att göra, bara min ståndpunkt till denna kommersiella dag. Måste kolla Lenas inställning till denna dag för det kan bli jobbigt den 14/2 annars.

Steffi fyllde år, som hon gör varje år, men detta år fick hon ett hyllningsinlägg i bloggen min. Detta för att hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Det var dessutom under denna period som jag dejtade Annica vilket var en kort och intensiv dejtingperiod men mycket trevlig.

Till slut så fyllde min kära mormor 80 år! Det är så härligt att se en person i den åldern vid så god vigör och på så strålande humör hela tiden. Rock On Mormor!

Mars

Allsvenskan i fotboll hade premiär och självfallet var undertecknad där. Närmare 27000 personer följde de svartgula på Råsunda i en ganska trist match som slutade 0-0.

Charlotte Perelli och låtern Hero vann den inhemska melodifestivalen. Inget jag brydde mig nämnvärt om även fast jag tyckte den och Sanna Nielsens Empty Rooms var de bästa bidragen anno 2008.

Jag köpte min numera berömda termos. Jag hade tröttnat något enormt på kaffet som vi har på jobbet, trots att det görs på färska bönor, och så här nio månader senare så är jag glad att jag gjorde det och min känsliga mage mår mycket bättre.

De hemska Arbogamorden utfördes och där vet vi ju fortfarande inte hur det slutar även om tyskan dömdes till fängelse i Tingsrätten så inväntar vi nu Hovrättens dom.

Det var Påsk och vännen Linda kom upp från Malmö för att bo hos mig. Det blev också slutet på romansen mellan mig och Annica.

Kollegan Björn sa upp sig i början på månaden och gjorde sin sista dag hos oss den sista mars. Jag saknar honom fortfarande.

April

Jag minns att jag hade en liten tapaskväll för vännerna Per, Sara, Steffi och Björn. Det var mer mat än något ens mäktade med men det var på det hela taget en lyckad kväll.

Jag minns att jag fann det något underligt att Steffi inte drack någon alkohol men det självklara svaret på den funderingen kom några dagar senare när de förkunnade att de var gravida och väntade barn. Härligt!

Vi hade årsmöte med Hanson Brothers och enkom mötet tog ca 5 timmar. Mot slutet var vi redan halvpackade men ingenting emot vad vi var vid 02-tiden. Hujeda mig.

Mest minnesvärt var dock Kairoresan med jobbet. Så otroligt härlig, spännande och lärorik. Vi hade världens bästa guide och fick lära oss massor om den Egyptiska historian, kulturen och folket. Det var verkligen en minnesvärd resa även om jag inte tror att jag skulle åka dit igen för privata pengar.

Maj

Först och främst så infaller ju min födelsedag i denna månad, närmare bestämt 30/5. Inte för att jag bryr mig nämnvärt om min egen födelsedag men ändå. 33 bast blev jag denna gång. Klokare, snyggare och bättre. Tycker jag i alla fall.

Var på rockkryssning denna månad dessutom och det var en riktig holmgång. Jisses. Mustash rockade arsel av hela båten minns jag besämt.

Hade en tacos- och schlagerkväll med Steffi, Björn, Per, Sara och A-K. Pirelli hade inte en chans i finalen dock. Dagen efter körde jag A-K till Arlanda då hon skulle till USA en sväng.

Tyngst i maj var besked om att en gammal Hansonbroder, Kristian Klang gått bort. Vila i frid Kristian, vi saknar dig fortfarande.

Juni

FRA-lagen diskuterades för första gången, något som kommit åter i bloggen vid ett flertal tillfällen. Detta och IPRED-lagen verkar bli slutet på värnandet om den personliga integriteten. Tyvärr.

Jag "avslöjade" sanningen om varför kvinnor anses vackrare än män generellt sett. Smink! Jodå, det är sanningen även om många vill dölja det faktumet. Därav har jag börjat använda foundation. Allt är tillåtet i krig och kärlek.

EM i Österrike-Schweiz inleddes och trots en strålande svensk inledning i och med segern mot Grekland så gjorde förlusterna mot Ryssland och blivande EM-mästarna Spanien att vi inte ens gick vidare från gruppspelet. En grov missräkning.

Syster Irene och svågern Romeo åkte till Island på semester och jag blev hundvakt åt deras vovve Dino. Världens finaste Jack Russell även om det jag kommer minnas mest från deras semester är att katten Baloo rymde från sina "vakter" och jag fick spendara närmare ett dygn i effektivt letande efter honom. Syster och Romeo beslutade att avsluta semestern tidigare än tänkt och vid första passet de letade efter honom så kröp han också fram. Slutet gott, allting gott.

Absolut roligaste under juni månad var självfallet Sweden Rock Festival och Metaltown. Det är så förbannat kul att åka iväg på festival att det är svårt att förklara. Det måste verkligen upplevas. Hoppas på repris 2009 men inget är fastställt ännu.

Juli

Semestermånaden framför alla andra.

Det började med en underbar vistelse i Budapest med Nyffe, Foppa, Steffis lillebrorsa Micke och sex vänner till honom, varav några jag kände sedan tidigare.
Det var en otroligt mysig och härlig stad som bjöd på såväl kulturella upplevelser som sköna nattklubbar som vi huserade på till tidigare morgontimmarna. Härligt!

Fick mig så småningom en gemytlig och fin dag på Ljusterö där Hannas pappa har ställe. Var ute över dagen med just Hanna och dessutom Jompa, Zack, Carin, Najk och Flavia. Det var verkligen jättehärligt.

Åh så fyllde ju lilla mamsen år dessutom. 62 år ung blev hon och vi (jag + lillebror alltså) gav henne en ny mobil i present. En helkväll på stan blev det också där bland annat BarCelona Bar och Pub Anchor besöktes.

Augusti

De sista självande semesterdagarna spenderades bl a ute i Spillersboda, Norrtälje skärgård. Barndomsvännen Nyffe erbjöd mig och Linda att följa med dit då hans pappa Bosse har ett vackert litet ställe där. Jag har varit där förut och det är alltid lika ljuvligt att åka dit. Några riktigt sköna dagar hade vi där.

Därefter var det så dags att arbeta igen men jag kände mig verkligen redo för det. Första gången på flera år som jag kände mig riktigt motiverad efter en semester. Kändes skönt.

OS i Peking. Ja, säga vad man vill om att lägga OS i ett land som är allt annat än demokratiskt. Organisera kunde kineserna åtminstone.
Tyvärr så är det inte framgångarna så som guld, silver och brons som jag minns. Nej, festetsat i minnet är Sanna Kallurs snöpliga uttåg ur OS när hon snubblade på första häcken i semifinalen och Ara Abrahamians protest vid prisutdelning när han dömts bort tidigare samma dag. Starkt gjort.

Mot slutet av augusti hägrar ju kräftskiva och så även detta år. Dock inte med barndomsvännerna och Lindesberg där vi brukar vara utan med jobbet hemma hos kollegan Linda. Det var en kul och skön kväll.

September

Jag hade redan tidigare under året varnat i min blogg för att en blivande finanskris var på väg. Inte för att jag på långa vägar kunde föreställa mig att den skulle bli vad den blivit men ändå. I dessa fall gillar jag verkligen inte att ha rätt.

Öl- och Whiskymässan besöktes. Igen! Vet inte för vilken gång i ordningen men lika roligt är det varje år att testa olika öl och whisky. Grymt kul hade vi som var där åtminstone.

Hanson Brothers hade första ispasset i början på september. Vi hade inte stått på is, de flesta av oss i alla fall, sedan i juni innan dess. De första skären är alltid härligast. Då vet man att man har minst ett halvår framför sig med det roligaste man vet.

Syster Irene fyllde år. Dock inte jämnt så partyt var inte lika stort som den gången hon fyllde 50 men kul och trevligt hade vi det.

Dessutom fick fd kollegan och min AIK-vän Daniel sitt första barn. En liten flicka som såg dagens ljus den 22:a september.

Oktober

I oktober slets jag mellan himmel och helvete. Mer om det strax.

Rent sportsligt så minns jag matchen AIK - Leksand med eufori att jag nästan får gåshud. Det var sådan elektrisk och härlig stämning på ett fullsatt Hovet denna afton. Att AIK dessutom vann gjorde ju inte saken sämre på något sätt. Wow!

Min svåger Romeo förlorade en av sina systrar i denna månad. Begravningen som var några veckor senare var mycket stämningsfull och vacker och hon fick ett fint avslut.

Jorden fick också en ny invånare när Noah kom till världen den 4/10. Steffi och Björns förstfödda såg dagens ljus en fin lördagsmorgon och jag såg honom live bara någon vecka senare. Bättre föräldrar går inte att få Noah lilla. Du är lyckligt "lottad".

November

Hanson Brothers hade seriepremiär som vanligt i denna månad. Premiären gick inte alls som vi tänkt oss och det har inte säsongen gjort sedan dess heller. Snarare ren katastrof.

Några som hade det än värre var AIK. Mitt kära Gnaget slutade på femte plats i Allsvenskan vilket fick förödande konsekvenser då Rickard Norling fick sparken, Ola Andersson sa upp sig och det var allmänt kaos i klubben. Mikael Stahre har tagit över och innan jag ser vad han gjort med AIK ska jag inte uttala mig i frågan.

22/11, för övrigt pappas födelsedag om han levat, kom så säsongens första snö fallande. Jag som älskar snö välkomnade den medan andra skydde den som pesten. Dags att flytta från landet kanske?

Allra härligast, så här med facit i hand alltså, var att jag träffade Lena i denna månad. Den 16/11 i närmare bestämt. Sedan dess har lyckan bara växt och så även kärleken. Jo, jag är verkligen lycklig!

December

Denna månad som avslutar året, inte bara 2008 utan varje år, har inte många timmar kvar. Ganska exakt 5½ timme faktiskt.

Visst, man kan tycka att jag borde göra något vettigare än att skriva detta blogginlägg en tid som denna men i mitt nuvarande tillstånd så får det duga. Även om det hade varit jätteskoj att festa tillsammans med vänner så känner jag inte att det är någon jätteförlust. Utöver att detta år ska firas ut och 2009 firas in så är det ju egentligen "bara" en fest och sådana har jag haft så det räcker de senaste dagarna.

Tvättstugan, handla, promenad och städning har jag hunnit med idag och då inte ens några glas glögg hjälpte mig till att bli piggare så kan jag lika gärna avnjuta resterande del av detta år på hemmaplan. Kommer säkerligen kunna se fyrverkerierna bra från min balkong och ska lyxa med någon god dryck vid tolvsnåret.

Julen har varit underbar och jag har fått umgås med vänner, familj och släkt vilket är det absolut bästaste och viktigaste.

Jag har fått umgås mycket med Lena vilket alltid är härligt och visst saknar jag henne nu när hon är i Thailand (de har precis firat in det nya året då de ligger 6 timmar före oss) men det är en bra saknad. Kommer, vad jag tror åtminstone, att stärka banden mellan oss än mera.

Nu återstår inte så mycket mer att skriva att detta år kära bloggläsare, vänner och alla ni andra. Hoppas ni har haft ett underbart 2008 och att ni får ett lika underbart 2009!

Puss och Kram till Er Alla!

Bland årets sista inlägg

Vaknade upp redan vid halv sju imorse. Kraftigt igensvullen i halsen och helt slut i kroppen.

Enligt konstens alla regler, när man känner en analkande förkylning, har jag försökt sköta mig men det verkar inte ge någon större effekt. Känner mig matt, slak och hänging.

Utanför ler det fina nyårsvädret åt mig men det börjar verka som om det blir en nyårsafton hemma i lugn och ro. I skrivande stund har jag ingen som helst lust att festa och leva rövare denna nyårsafton. Just nu har jag inte lust med sällskap alls faktiskt.
Eller jo, men det sällskapet har nu landat i Thailand och enligt rapport är det helt underbart.

Tänkte att jag eventuellt skulle orka skriva en liten nyårskrönika om året som har gått men lovar verkligen inget.

Sällskapsresan 2 visas om cirka halvtimman på SVT1 och det blir den som får underhålla mig i några timmar till att börja med.

Hej så länge!

My Love has left the country

Hon har inte kommit långt. Flygturen är bara inne på sin fjärde timma så hon är väl någonstans över Ukraina eller hur de ny flyger mot Thailand.

Vi lyckades undvika att alltför tårdrypande adjö på Arlanda även om hennes kompis Eva-Marie var hygglig nog att ge oss några minuter för oss själva.

Sedan jag skrev igår så fick jag först se AIK spela propagandahockey på Hovet när de körde över Västerås fullständigt under den första perioden. Pricken över det berömda i:et kom efter 19.53 när Christian Sandberg på halvholley och hoppandes sköt in 4-0.

Hela 5000 på läktarna och grym stämning när Gnaget gick upp på samma poäng som ledande Leksand efter 30 omgångar spelade efter 5-1 viktorian. Härligt!

Körde hem Nyffe till sig innan jag styrde Blå Pärlan hem till Lena för den ultimata "tuttinuttkvällen" med vitt vin, räkor och tända ljus. Sidney Sheldon kunde inte ha skrivit det smörigare själv.

Lena har haft en viss resehybris de senaste dagarna och igår kväll/natt så visade det sig främst genom fumlande och genom att tappa saker oförklarligt. När hon dessutom hade sönder sin rouge trodde jag måttet var rågat men hon höll sig relativt lugn.

Själv passade jag på att insjukna under natten då svag feber och halsont uppstod. Fick klä på mig alla kläder jag hittade när jag låg och huttrade i sängen.

Har känts lite bättre idag men ändå tveksam inför morgondagens nyårsfirande.

Efter jag lämnat av damerna på Arlanda hämtade jag upp en annan sjukling, Nyffe, och vi styrde kosan mot Täby Centrum för att leta något att ikläda oss på nyår. Det visade sig att även Elin är småsjuk och då jag vet att min inneboende i veckan, Linda, också känner sig dålig så är det någon form av epedemi som slagit ut. Typ.

Vi hittade inte mycket i Täby Centrum. Allt vi kom loss med därifrån var en varsinn flaska skumpa och några öl.

Vi drog iväg till Kista Centrum istället och även där inhandlades det lite mer alkhol men Nyffe hittade en present och jag hittade ett par jeans som var nedsatta 50%.

Väl hemma som jag är nu så börjar tröttheten ta ut sin rätt. Ska göra mig en kopp thé och lägga mig i säng med min bok. Satsar på att friskna till inför imorgon, det är ju trots allt den allra sista dagen på 2008 som går över i den allra första dagen av 2009.

Hörs imorgon säkerligen!

Äntligen en lugn stund

Det har varit en ganska intenstivt om man går en vecka tillbaka i tiden och därför har dagen varit oerhört skön när jag bara kunnat slappa och softa.

Har inte gjort något speciellt över huvudtaget och utöver den lilla stunden för att betala räkningarna så har allting varit angenämt.

Mest tultat omkring här hemma i mysmundering, plockat lite småjoks och läst "Låt den rätta komma in". Låg förvisso uppe till runt 03 inatt då jag kikade på Sverige - Slovakien i J-VM så uppvaknandet runt 11-tiden kändes helt ok.

Hittade en kasse från H&M när jag skrotade runt här och kom på att jag shoppade litegranna när jag och Lena var ute på stan i förrgår. Ska nog prova grejerna och se att de passar.

Annars då? Ja, inte mycket. Ska iväg på AIK - Västerås om en stund och därefter bär det av hem till Lena för ett halvt dygns sista mys innan hon reser till Thailand.

Är nog inte riktigt införstådd med att hon skall vara borta i två veckor än men det lär göra sig påmint någon dag eller två efter nyårsafton när man vaknat ur den dvalan.

Försöker, inom mig, komma på ett sätt att förmedla mina känslor och tankar som rör sig i mitt huvud när det handlar om mig och Lena men har inte riktigt kommit så långt att jag kan förklara det bättre än att jag nu förstår hur det ska kännas när man är kär.

Känslan av att inte vara rädd för att vara beroende av någon annan är omtumlande men jag välkomnar den. För mig har det aldrig varit helt logiskt att jag faktiskt ska träffa någon som får mig att välkomna tanken att åldras tillsammans med en annan människa men med henne känns det naturligt.

Nu ska man dra aldrig för stora växlar av något som är relativt nytt men allting känns bara så härligt och underbart att det är omöjligt att inte tänka framåt i tiden. Utan att för den sakens skull ta beslut om alltför viktiga saker under förälskelsens tid. Utan att planera saker huvudlöst.

Nej, innan det blir något tårdrypande skrivet i denna blogg ska jag ta och börja göra mig i ordning inför kvällen. Adjö!

Sliten upphöjt i två

Kroppen och knoppen känns sliten efter två partyfyllda kvällar/nätter.

Det party som anordnades på annandag jul var mer av en spontan grej medan gårdagen var desto mer planerad.

Lena hade kommit över till mig efter julfirande hos familj och släkt och jag plus Linda tog emot henne med lite glögg. Det var startskottet på något som skulle bli en låååång kväll.

När vi tröttnat på glögg öppnade vi istället en flaska vin och inmyndigade lax och annat gott till middag. Vet inte hur många flaskor vi petat i oss när Per och Sara kom förbi för att lämna Blå Pärlan som jag tidigare lånat dem då deras egen bil dött.

Då började det serveras Irish Coffee och shots. Plus bira i kvadrat. När klockan närmade sig ett tackade Per och Sara för sig och då hade vi tömt 5 vinare, en hel back bärs + två Irish Coffee var.

Lena, jag och Linda var desto mer partysugna och kom på den "briljanta" idén att dra till Garbo. Dyrt inträde, övervåning stängd och väldigt begränsat med folk. Hindrade det oss från att parta på som om livet hängde på det? Icke!

Dans, säkerligen assnyggt dessutom, genomförde vi och drog in en eller annan gäst vi våran partyeufori. Efter dryga timmen på Garbo ville Linda till Spy Bar vilket jag och Lena inte ville så vi åkte hem i en taxi medan Linda åkte mot stan för att festa vidare.

Blev väckt vid halv sex på morgonen då Linda inte hade några nycklar och hon hade dessutom knappt hittat hem. Hon hade virrat runt uppe på Jungfrudansen i en taxi eftersom det var ett välbekant namn för henne. Taxichauffören hade fått nog av att åka runt och leta så han åkte med Linda för att köpa cigg och kaffe istället.
Hon hittade "hem" till slut dock förstås.

Igår var vi alla tre rätt slitna men jag hade utlovat att ha en liten lagsammankomst hemma hos mig vilket jag just då bittert ångrade. Körde i alla fall hem Lena som skulle iväg på trevligheter med några vänner och hann inte ens hem innan första gästen anlänt så Linda fick ta emot Najk.
Det skulle visa sig att han blev den gäst som kom först och lämnade in sist.

Guran, Benny, Matzon, Olle gled in och så även Jompa som hade med sig Hanna och Zack. Ja, jag ska inte glömma Bennys hund Bullen för den delen.

Linda fick vara kvar på nåder men agerade istället kock och bartender åt oss till våran stora förtjusning. Det innebar ju fler Irish Coffees kan meddelas.

Linda hade fått tag på biljett hem till Malmö med buss så hon delade taxi med Benny och Bullen in till stan.

Coach Peder och hans adept Jocke tittade förbi på en whisky under kvällen som utöver lite lagsnack även innehöll NHL-spelande och Guitar Hero.

Lena hörde av sig på nattkvisten och kom även över runt 02-tiden och i samma veva som hon kom åkte Olle hem så det var jag, Lena, Jompa och Najk kvar.

Raringen orkade inte med oss fylltrattar så hon gick och la sig medan jag försökte få de två sista gästerna att förstå att festen började närma sig sitt slut. Hade inte Lena kommit hade det nog blivit efterfest här för några vänner till Najk hörde av sig men jag lyckades avstyra det hela.

Najk släntrade härifrån runt 03-tiden och vid halv åtta ringer det på hemtelefonen. Jag trodde det var fyllskallen Najk men när jag vaknade till litegranna så började jag inse att det nog var hans fru Carin.

Det visade sig att Najk inte alls kommit hem och nu blev jag förstås orolig. Han skulle nämligen leta upp en buss för att ta sig hem.
Jag hade precis fått på mig kläder nog för att ta mig ut och börja leta då jag fick sms från Carin att Najk nu hört av sig (efter tips från mig och Jompa om att eventuell efterfest kan ha lockat Najk någon annanstans än hem) och det var med en lättnadens suck som jag gick och la mig igen.

Idag har jag och Lena mestadels softat men även hunnit med en tur på stan och shoppat lite. Jag ska så fort jag skrivit klart detta inlägg ta och byta om och dra mig mot hockeyarenan eftersom vi har träning snart.

Allt som allt två riktigt roliga partykvällar men som satt sina spår helt klart. Börjar fundera på att köra ett nyktert nyår faktiskt.

Sköt om er där ute!

God Annandag Jul!

Det är tur att livet inte är förutsägbart och tråkigt. Vad skulle det annars kunda hända för kul?

Linda och jag tog en uppfriskande promenad runt lunchtid för att få lite luft i lungorna och samtidigt gå av oss lite av julmaten.

Mot slutet av promenaden ringer så Per och berättar att bilen dött utanför Rapidköp som ligger rätt nära mig. Han och Sara var på väg till hennes pappa utanför Uppsala när bilen vägrade starta.

Vi ökade takten en smula för att hinna hem snabbare men stötte så på fd kollegan Fredde och hans frun Annelie plus deras son Anton, som lärde sig åka skridskor och hunden Gemeni. En stor "elak" rottweiler.

Kom på mig själv med att inte ha tid att stå där och flabba så vi önskade god fortsättning och hurtade hemåt.

Drog iväg till Rapidköp bara för att upptäcka att mina startkablar inte alls låg i bilen som jag trodde. En snabb vända ned till Statoil och Per hade nya kablar i händerna.

Dock var bilen dödare än död. Hände inte ett skit. Så här i juletid måste man tänka på sina medmänniskor så jag gav dem erbjudandet att låna min bil för färden till Uppsala vilket de självfallet uppskattade. De ska ändå komma hem till kvällen och jag behöver inte Blå Pärlan mer idag.

De körde hem mig och Linda och nu väntar jag på att Lena ska anlända med t-banan så att vi kan ha en mysig och skön kväll tillsammans. Har nästan längtat ihjäl mig så jag får vara försiktig när jag kramar om henne första gången.

Det lär bli en livad kväll men kanske ingenting emot imorgon när några grabbar ur hockeylaget kommer över. Då snackar vi livat. Hujeda mig.

Kom på dessutom att jag nog dubbelbokat mig för jag har fått en svag känsla av att jag ska träffa Steffi imorgon. Måste planera om där men får inte tag på henne. Nåväl, får försöka lite senare. Nu ska jag möta upp Lena!

Ha en skön kväll allihopa!

God Juldag!

Pustar ut så smått när jag nu slagit mig ned framför datorn efter en härlig jul och juldag.

Julafton började med frukost och Trolltyg i Tomteskogen. Därefter gjorde jag och Linda oss i ordning och jag skjutsade henne till Skärholmen där hennes bror Kaj skulle plocka upp henne för att åka vidare till deras päron i Laxne.

Själv tog jag mig till Farsta för att delta i akt 1 av julfirandet. Det gjordes som vanligt med pappas sida av släkten och mat för en pluton eller två. Vi var något färre än vi brukar vara på julen p g a sjukdomar och julfirande med respektives släkt istället för våran.

Var äckligt mätt efteråt och efter att vi delat ut julklapparna tog jag med mig yngsta brorsonen och hans flickvän för att lämpa dem i Solberga innan akt 2 av julaftonen skulle ske.

Den sker hos mor och lillebror i Vällingby och är sådär härligt mysig bara. Alla tre var mycket nöjda efter klapparna delats ut då bror fick sitt mediacenter (Popcorn Hour) han önskat sig, jag fick den trådlösa stavmixern jag sneglat på (råkade kallade den stavlås trådmixer dock...) och lilla mamma fick sin första egna dator när hon packade upp sin nya bärbara Acer.

Kevins polare Micke kom förbi och vi fyra såg på Armageddon tills alla låg och småsnarkade och då förklarade vi julafton officiellt slut.

Åt frukost med mor och bror innan jag fartade ut mot Laxne för att ha lunchfika med hennes föräldrar (Barbro och Christer) och Kaj innan vi skulle vidare till Dalsjö och syrran. Hundarna Alva och Ronja lät sig lätt duperas med lite kli och kärlek och vi spenderade lite över en timme hos Linda goa föräldrar innan vi for.

Hos syrran hade nästan hela gänget från julaftonen samlats plus några till. Syster + man, jag och Linda, systersöner + flickvänner, svägerska + mamma + syster och brorsson. Ja, icke att förglömma katten Baloo och hunden Dino då förstås.

Ännu mera julmat förtärades för att avslutas med Romeos övermäktiga chokladtårta innan ännu en julklappsutdelning tog fart.

Det var så otroligt mysigt med den sprakande brasan i bakgrunden och massvis med människor omkring mig som jag tycker så otroligt mycket om. Linda togs även hon om hand väl, främling till trots (ja, hon har träffat Irene & Romeo innan förstås) och även hon hade det jättemysigt.

Brorsonen Mathias åkte med oss hemåt och jag lämnade av honom på samma ställe som på julafton.

När jag tittar i påsarna med mina julkappar hittar jag trådlös stavmixer, brännare för Creme Brulée, en bok av Liza Marklund, ugnsvante, första-hjälpen-kit mot baksmälla, betalda Metallicabiljetter, ett glas ur min Chateauxserie, biobiljetter och lite annat smått och gott.

Fast allt det är av mindre betydelse. Jag har fått umgås med de flesta jag håller kär och det är faktiskt det som betyder mest av allt. De enda som jag rent spontant har saknat är lilla pappa och Lena.

Ja, jag är sådär lite sockersött (vissa spyr säkerligen) kär i denna underbara tjej. Denna gång har jag dock lovat mig själv att jag ska göra allting tvärtemot hur jag agerat tidigare i mitt liv och däri ingår att visa mina känslor fullt ut. Tänker inte spara på en enda komplimang eller tanke som far igenom mitt huvud. Så även om det skulle vara i denna blogg som nu t ex.

Aldrig igen ska jag uppfattas som svår att komma inpå livet eller verka hemlighetsfull.
Lena ska aldrig behöva tvivla på hur mycket jag tycker om henne eller hur mina känslor för henne är. Denna gång ska jag riskera att bli sårad och få ta smällar. För vågar jag inte satsa denna gång när allt känns så perfekt så kanske jag aldrig får chansen igen.

Jag längtar verkligen efter att få hålla Lena i min famn igen. Den längtan är starkare än allt annat just nu.

Snart min kära. Snart min skatt. Snart i min famn igen.

God fortsättning på er så länge!

GOD JUL!

Det finns så många som jag vill önska God Jul för det är många som jag håller av och bryr mig om.

GOD JUL till er Alla!

I julandans tecken

Det är julaftons morgon och äntligen börjar en smula julkänsla smyga sig på mig.

Jag och vännen/julgästen Linda har ätit julfrukost med risgrynsgröt & skinkmacka medan vi tittade på Trolltyg i Tomteskogen.

Vi ska dra iväg om några timmar för att fira jul med respektive släkt. För Lindas del innebär det med mamma, pappa och bror bl a i Laxne i närheten av där min syster bor.

Själv ska jag ta mig till Farsta för att fira jul med pappas sida av släkten för att till kvällningen ta mig över till mor och lillebror och fira jul med dem. Har så gjort i 25-års tid ca så det är julfirandets trygghet för mig.

Lena är i sitt barndomshem i Enhörna under julen och firar med familj och släkt.

Jag lyckades föra ihop Lena och Linda i förrgår då Linda hade anlänt från Malmö. Lite nervös ska det erkännas att jag var eftersom jag så hemskt gärna ville att de skulle gilla varandra.

Vilket ord som är starkare än succé vet jag inte men om det fanns ett sådant ord kan man väl säga att det var så det blev. Vi åt kallrökt lax, fem olika sorters sillar, ål och lite annat medan vi provade oss igenom glögglagret vi hade för att sedan gå över på öl och vin. Lena och Linda verkade hitta varandra direkt och vi hade en grymt mysig och kul kväll/natt.

Strax efter 02 behövde Lena åka för att hon skulle jobba några timmar senare. Linda och jag fortsatte festa några timmar till.

Igår var vi helt färdiga men tog oss ändå ut på byn för att inhandla det sista i julklappsväg och lite annat. Hann tyvärr inte möta upp Lena för att önska god jul och kramas lite men hon hade fått sin julklapp på nattkvisten innan så det är ordnat åtminstone. Och vi ses ju i mellandagarna.

Jag är sådär lite löjligt kär just nu så ni får ursäkta om det blir lite väl sockersött här i bloggen ibland.

Vill inte sitta fast på bloggen hela julen så jag slutar nu.

En helt underbar helg närmar sig sitt slut

När klockan närmade sig fem i fredags och arbetsveckan skulle avslutas så blev det många God Jul & Gott Nytt År då flertalet kollegor inte arbetar i veckan som kommer.

Själv arbetar jag imorgon men sedan är det äntligen långledigt.

For iväg direkt jag kom hem för att handla mat och lite dryck. Hade tänkt träna efteråt men den efterhängsna axelskadan gjorde sig påmind när jag bar upp kassarna så jag stekte den idén så småningom.

Lena var på julkonsert med familj och släktingar så vi skulle inte ses förrän några timmar senare så jag fick möjlighet att förbereda lite mys här hemma.
Överraskade henne med tända ljus, stämningsfull musik, vackra blommor och lite bubbel. Det gjorde succé.

Vi satt uppe och pratade till 02-tiden ungefär men vaknade rätt utvilade på lördagsmorgonen. Vi begav oss iväg ut på äventyr vid lunchtid då Lena ska åka Tjejvasan i februari och behöver utrustning för det.

Passade på att inhandla lillebrors julklapp samtidigt och därefter var vi i Bro för att testa skidor bl a. Blev inget inhandlat förvisso i skidväg men väl lite annat.

Då vi skulle ha Danne (Nyffe) och Elin på middag till kvällen så tog vi oss hemåt vid 15-tiden. Maten för kvällen skulle bestå av kycklingfiléer marinerade i olivolja, citron, chili, vitlök, timjan, rosmarin mm och till det en härligt gräddig potatisgratäng.
Förrätten planerades till en brietårta med röd lök och tomat på. Ljuvligt gott.

Dessutom passade jag på att göra julsillen (fyra olika sorter) och tajmingen var så pass att jag precis drog på mig jeansen när Elin och Nyffe ringde på dörren.

Vi glöggade oss fram till förrätten och sedan blev det att avnjuta maten tillsammans med gott rött vin.

Gästerna hade tagit med sig efterrätten som bestod av getostglass (grymt smarrigt även om man inte kan tro det) med färska hallon på.

Vi spelade Scene It? och Buzz på våra spelkonsoller och avslutade med lite Guitar Hero innan gästerna tog en taxi hemåt vid 02-tiden.

Lena började känna sig hängig och sjuklig i mitten på kvällen och när vi vaknade imorse var hon helt färdig stackarn. Vi har mest myst i sängen hela dagen men även hunnit med en kortare promenad för att få lite frisk luft.

Nu ska vill att äta upp resterna från igår (gratängen kommer vara än godare idag, mums!) och kolla på en film innan jag kör hem Lena till sig.

Jag har hockeyträning ikväll och det kan komma väl till pass efter all mat vi stoppat i oss under helgen.

Inte många arbetstimmar kvar på detta år vilket jag är tacksam för. Lite sammanhängande ledighet låter oerhört lockande just nu.

Ha en skön söndagskväll där ute!

Omplacerad

Sitter just nu och blickar ut över Mäster Samuelsgatan. Mörkret har lagts sig över Stockholm och endast ljusen från butiksfönstren och bilarna utanför lyser upp litegranna.

Det spatserar folk i rask takt utanför och man slås av vilken frenesi folk har i steget dessa dagar innan jul. Bara på gångsättet de flesta har kan man se hur stressade och pressade folk är.
Trots en begynnande lågkonjuktur verkar de allra flesta julhandla som om inget har hänt. Om det är för att hålla modet uppe eller för att de känner sig tvingade låter jag vara osagt. Lite skrämmande känns det dock.

Vi har ju nu flyttat hela 75m inom våra lokaler och alltså hamnat med utsikt över Mäster Samuelsgatan. Jag klagar inte. Förvisso hade jag utsikt över ljusgården nedanför på innerplan tidigare där bl a SATS har fönstertak till sin aerobicssal. En del trevliga upplevelser har man ju fått.

Sitter numera med chefen rygg i rygg, kollegan Bettis till vänster, fönster till höger och Jossan mittemot. Det kommer nog bli alldeles utmärkt när man vant sig.

Sista vinlotteriet detta år gick av stapeln tidigare men nu vara jag tillbaka gammal god loserform. Inte en pava blev det.

Har tvättstugan ikväll så det är väl det jag får koncentrera mig på. Skulle vilja gymma också men vänster axel tog mycket stryk på matchen igår så vet inte om det är särskilt smart. Får se hur jag gör.

Inte fått kramats, omfamnats, pussats eller hånglats med Fröken på flera dagar nu och abstinensen börjar bli allvarlig. Tur att det bara är ett drygt dygn kvar tills vi ses igen.

Ha en underbar torsdagsafton!

En onsdag i december

Det är då själva f-n att det ska vara så ont om tid att jag hinner skriva av mig oftare.

Nåväl, nu är jag här en stund i alla fall.

Vi håller som bäst på att packa ihop våra pinaler för att flytta runt 70m bortåt och jag, som ändå varit här i många år nu, har nog haft det värst. Det var inte lite skit jag samlat på mig genom åren. Rätt skönt att bli av med merparten faktiskt.

Just nu ser det ut som ett kaos dit vi ska flytta men möbelbyggarna arbetar på bäst de kan.

Vad nytt annars? Jag är fortfarande lika lekfullt och barnsligt glad. Främst tack vare Lena förstås som det räcker med att jag tänker på för att dra på smilbanden. Den känslan har jag saknat.

Vi har sista matchen innan uppehållet i hockeyn ikväll. Det är med blandade känslor jag blickar framåt mot den. Rena sjuk- och frånvarostugan råder och vi har svårt att ens skramla ihop två fulla femmor. Helt horribelt med tanke på hur många vi är i laget.

Det är inte många arbetsdagar kvar på detta år. Två dagar denna vecka och måndag för egen del. Kan inte påstå att jag fått några vidare julkänslor än så länge men de kommer säkert. När väl julshopping och julmat är inhandlat och jag påbörjar att göra köttbullar, sillar, griljera skinka, Janssons frestelse mm så kommer känslorna pyrande.

Linda anländer på måndag dessutom från Malmö. Till skillnad från förra gången hon kom på besök och den tjej jag dejtade då så har jag nu förvarnat långt i förväg om att Linda bor hos mig så inga tråkiga vibbar uppstår. Lena är en mycket klok och förstående kvinna kan tilläggas.

Ute i vida världen händer det mycket och det orkar jag inte skriva om nu.
Dock var det ju lite överraskande med jordskalvet nere i Skåne i början på veckan. 4,7 på Richterskalan om jag inte minns fel och det är väl ändå rätt krafigt vad jag har förstått. Kan första att skåningarna fick en chock.

Nej ni, nu ska jag ta tag i den sista bråten omkring mig så att jag kan bära över grejerna imorgon bitti. Ha en skön kväll där ute!

Lycka!

Egentligen skulle jag låta bli att skriva något under denna rubrik bara för att kort och koncist förmedla vad jag känner just nu.

Vad som omfattas i denna lycka är förstås mycket men just nu är jag mest lycklig bara rakt av.

Har haft en ganska hektisk helg med få minuter över för omtanke och fundering. Det behövs förvisso inte alltid men just nu när jag sitter här framför datorn så känner jag behovet av lite lugn och ro.

I fredags hade vi julfest med kollegorna på säljet. Inte alla men åtminstone tio utav oss tog oss ut till kollegan Anettes hus i Sollentuna. Där dukade vi fram de rätter var och en förberett (jag gjorde sillarna igen för de var mycket uppskattade förra året och var väl det nu också även om jag själv inte var helt nöjd då jag p g a magsjukan inte vågat provsmaka och finjustera de fyra olika sillinläggningarna) och åt oss mätta och belåtna.

Jag drack ingen alkohol av starkare karaktär då jag agerade chaufför denna afton. Dels p g a tidigare magsjukan men främst för att vi hade match dagen efter.

En kvart efter midnatt eller så, när vi kört Rockband 2 så det sprakade om det i flera timmar, tog jag så med mig fyra kollegor i bilen och fartade därifrån. Mot slutet av Kävlingelänken såg vi saftblandare som med sina blåa sken lös upp natten och självfallet var det nykterhetskontroll. Jag hade endast druckit två stycken 3,5:or men också av misstag fått i mig en saftig klunk vin i tron om att det var julmust. Det gick dock bra i kontrollen och jag släppte av kollegorna på respektiva adresser de önskat.

Åkte sedan till Lena och träffade några av hennes vänner för första gången. De blev dock inte så långvariga då klockan var mycket.

Morgonen efter spenderade vi mest till mys innan jag var tvungen att dra hemåt och packa trunken.

Matchen mot IFK Täby på eftermiddagen gick som de tidigare matcherna i serien, d v s förlust. 3-7 denna gång men jag fick åtminstone göra ett mål. Föga tröst så klart.

Därefter väntade middag på Ramblas vid Hornstull då Hanna fyllde år. Vi var runt 8 pers som käkade och åt där men folk kom spontant förbi (ja, inte så spontant att främlingar kom fram men vänner till Hanna) och grattade henne på födelsedagen.

Därefter drog vi Rocks och festade vidare. Lena kom dit och hennes ögon var som tefat då hon för första gången i sitt liv satte foten på en rockklubb. Vi avvek efter halvtimma ungefär och lyckades hamna mitt upp i en fajt mellan en stackars taxichaufför och två brudar som vägrade betala för sin resa.
De betedde sig jävligt illa och den ena bruden blev helt galen efter det att chauffören konfiskerat hennes mobil i väntan på att få pengar. Hon flög på honom med sparkar och slag medan mindre väl valda ord haglade i luften.

Vi var väl en tre killar som gick emellan och försökte hålla lite ordning på de rabbiata tjejerna men polisen kom så småningom och tog hand om alltihopa. Förhoppningsvis fick de betala för sin resa de små idioterna.

Imorse var jag kraftigt bakis med Lena var betydligt fräschare. Hon hade mycket roligt åt min baksmälla.

Vi tog oss ned på stan en sväng innan jag var tvungen att avvika för att hinna till AIK - Oskarshamn på Hovet. Gick vid ställningen 5-0 (slutresultat 7-1 tydligen) och begav mig mot Blackeberg för att hämta upp mormor och sedan åka till mor och bror för att fira brorsans födelsedag som är imorgon.

Vi bjöds på en grym spanska lammgryta med goda korvar i bl a. En trevlig helg allt som allt och även om jag är helt slut så är jag väldigt glad.

Lycka som sagt. Lycka är ett ord jag inte använder alltför ofta och därav är innebörden så mycket större. Men mer om det i något framtida inlägg.

God natt!

Uppehåll i bloggen igen

Orsakerna till frånvaron i bloggen är flera men mestadels har det berott på att jag helt enkelt behövt prioritera annat men sedan söndag har det mest handlat om att jag mer eller mindre bott på muggen.

Vet inte vad jag fick i mig i lördags kväll (hade gäster och utöver en pasta från pizzerian åt jag inget annorlunda kontra gästerna och den borde ha slagit till tidigare i så fall) men vaknade illamående i söndags.

Har av och till känt mig spynödig men så långt har det aldrig gått. Desto värre vad blåshålet baktill har ställt till med. Har bränt uppe mot fyra dassrullar på dessa dygn.

Kosten har enkom bestått av Dofilus, banan, thé, vatten och rostade mackor. Börjar lessna ordentligt på den födan.

Andra anledningar till ickebloggandet är dels att det varit väldigt mycket hockey för min del och saker av ren privat natur. Så privat att jag enligt tidigare utsago inte ska skriva om det men det kan hända att jag kan släppa på den "sekretessen" inom den närmaste tiden. Återkommer i ärendet.

Nu ska jag ta en lång dusch, raka mig och lite annat så jag känner mig fräsch i övrigt. Tror att jag kan jobba imorgon men det brukar underlätta om man känner sig ren och fräsch faktiskt.

Ha en skön kväll!

Lite om allt och inget

Sitter framför datorn och pustar ut. Det sista paret strumpor är ihopvikta och en 4½ timmar lång pärs är över.

Som vanligt så fungerar ju inte vissa saker ute i den där förbannade tvättstugan. Vet inte hur många gånger den figurerat i denna blogg nu men ska försöka hålla det löfte jag nu avger att inte skriva om den något mer.

Dagen har annars varit bra. Har haft förbannat ont i båda armarna under dagen men bitit ihop och kört på. Fick iväg en hel del offerter som jag hoppas ska leda till bra affärer för oss till nästa år. Men säker kan man aldrig vara. Som konjunkturen är just nu så är allt osäkert. Man kan bara hoppas.

Annars händer det ju som vanligt mycket ute i vida världen. Alltså den utanför Solna där jag bor.

En kille vid namn Freddy blev framröstad till Lucia i sin skola. Det satte dock rektorn, kvinnlig sådan, stopp för. "Killar kan inte vara Lucia. Samhället är inte redo för det." Eh, nähä. Åh det bestämmer hon? Vem är hon att köra över elevernas röstning? Åh vad har hänt med detta underbara ord jämlikhet? Gäller det fortfarande bara åt ett håll?

Förresten var väl Lucia från Sicilien. Då skulle ju färgade tjejer inte kunna vara Lucia heller. Attans att det ska vara så svårt att vara konservativ.

Polisen har skjutit en 76-årig tv-profil. Arne Weise? Har ingen aning om vem det kan vara men tydligen försökte polisen in i det sista lösa konflikten utan skottlossning men då 76-åringen redan skjutit mot en-två personer vågade de inte ta några risker.

Volvo och Saab står inför ett stålbad utan dess like. Ford försöker bli av med Volvo och inatt kommer troligtvis GM ge samma besked om Saab. Försäljningen av dessa två svenska, åtminstone en gång i tiden, bilmärken väntas dock bli svår. Vilka ska våga ta över?

Gemene man i detta land underskattar hur många personer bilindustrin egentligen avlönar. Nu räknar jag inte enkom de som jobbar direkt på någon av tillverkarna utan även hundratals underleverantörer. Sverige som industri- och ingenjörsland kommer få sig en rejäl törn om dessa båda går i graven.

Handikappidrottaren Jonas Jacobsson vann idag Svenska Dagbladets Bragdguld. Kul!
Extra kul att han blivit bedömd för att han verkligen gjort en bragd och inte för att han är handikappidrottare.
Jonas har vunnit runt 55 guldmedaljer i skytte i EM, VM och OS och har tävlat i Paralympics sedan han var 15 bast. Bara det är en bragd.

Kollade på The Boston Tea Party som jag spelade in igår. Temat var sex och det gjorde förstås programmet intressant av bara den anledningen.

Ska erkänna att jag är lite svag för herrarna Fredrik och Filip. Det är inte alltid de är roliga eller charmiga men det är något visst med dem ändå.

Programmet hade sina guldkorn och de diskuterar ämnen ur alla möjliga vinklar. Själva sexscenen kändes kanske en smula "över gränsen" men den var ju inte stötande på något sätt. Modigt av paret att ställa upp på sex inför kameror och med F & F sittandes en halvmeter ifrån dem.

Egentligen borde jag kanske skriva om demonstrationerna i Bangkok, terrordåden i Indien eller om den kommande IPRED-lagen men jag orkar inte ikväll. Nu ska jag bege mig mot sängen däremot. Natti!

Bruised Woffe

Vi har ett ganska tajt match- och träningsschema just nu i hockeyn. Kul förvisso eftersom det är löjligt kul att spela, men det tar på kroppen milt uttryckt.

Inte många delar av kroppen som jag inte har ont i för tillfället.

Har dock klarat mig rätt bra i jämförelse med vissa lagkamrat. Ett brutet nyckelben. Två pajade knän med vila 10-12 veckor som följd plus en hel del andra småskador.

Just detta märke ser värre ut än det känns.

Fast man får vara beredd på det vid idrottsutövning. Det tillhör "leken" på något sätt. Det som känns värst är att man känner av att kroppen inte återhämtar sig lika snabbt som den en gång gjort. Åh värre lär det bli de närmaste åren.

Fast å andra sidan har vi lirare i laget som är långt över 40 och de håller på än. Det är det som utgör trösten när man vaknar morgonen efter träning eller match och knappt kan komma ur sängen för att smärtan i diverse kroppsdelar skriker åt en att ligga still.

Olika typer av spelare klara sig olika bra förstås. Själv är jag ganska fysisk vilket gör att det både tas och ges smällar och då får man räkna med att det gör ont emellanåt. Slänger man sig dessutom och täcker skott med jämna mellanrum så ökar risken för åtminstone tillfällig smärta.

Med det sagt ska jag intaga sängen med stormsteg. God natt!