Aftonbladets nya tjejsatsning Wendela har idag en artikel om hur killar vill bli uppraggade.
En del vettigt skrivs medan mycket är samma dravel som i de flesta andra diskussioner i ämnet.
Det verkar vara som standard att ha utgångspunkten att män och kvinnor är så otroligt olika. Det sitter ju inte i könet utan i personen. Att det ska vara så svårt att förstå.
Neil Strauss har skrivit en bok, The Game (Spelet på svenska), som blivit något av en klassiker i ämnet. En kille har startat Casanovabloggen där han på 30 dagar ska bli just en Casanova. Misstänker att han gör det på skoj. Lycka till hur som helst.
Raggningsmarknaden är väl annars en företeelse som inte förändrats sedan hedenhös ungefär. Tillvägagångssättet är detsamma. Repliker och komplimanger Likaså.
Personligen är jag i det närmaste hopplös i detta ämne. Jag raggar lika illa som vissa av deltagarna i Idol sjunger.
Min personlighet som präglas av den ironiska generationen, gärna kryddat med viss sarkasm, går liksom inte hem one-on-one oftast.
Det går mycket bättre om jag är en av personerna i en grupp och jag egentligen inte tilltalar det tilltänka "offret" direkt. Verkar som om min ironiska sida kommer i bättre dager då. Plus att jag har så otroligt svårt för kvinnor utan tillstymmelse till hjärnaktivitet så min sarkastiska sida på något sätt blir framtvingad. Lite Dr Jekyll och Mr Hyde skulle man kunna säga.
Mitt facit bekräftar detta faktum. Antalet seriös förhållanden i paritet med hur många kvinnor jag varit med är en förödande statistik att läsa.
Det går någorlunda bättre att "ragga" via nätet. Fast inledningsfasen är dock rätt lik krogen. D v s som karl får man ta initiativet annars händer inte mycket.
Varför kvinnor har så fruktansvärt svårt för att ta initiativ vet jag inte men det verkar vara en kollektiv hybris.
På krogen sitter tjejer ofta i klunga och konverserar medan de fångar ögonkontakt med lämplig man. Sällan är det just den mannen som kommer utan fylleglada "Kurt" som har en eller annan "smidig" komplimang i bakfickan.
Efter ca tio personer av denna sort så kommer stackars jag som den elfte. Då är butiken redan stängd för kvällen och personalen har gått hem. Eller vaktas åtminstone av en giftig tunga som är uppenbarligen trött på fyllekarlar som bara har en sak i åtanke.
På nätet kan man vara relativt anonym fortfarande och det ger upphov till att vissa män tror att det är fritt fram att skriva otrevligheter och plumpa förslag till tjejerna. Tröttsamt värre.
Man skulle kunna tro att skillnaden för kvinnan är stor mellan IRL och nätet men icke. Lika handlingsförlamade som de kan vara irl är de på nätet också.
På de flesta sajter kan man se vilka som besökt sin sida och det har hänt ett flertal gånger att en tjej varit inne på min sida vid ett flertal gånger. Dock utan skriva. Har då skickat mejl till dem istället och vips! så var dialogen igång.
Vad är det som gör kvinnor så kontakträdda? Kan knappast vara biologiskt. Finns trots allt en del kvinnor som är direkt motsatsen.
Jag har ingen universallösning på detta utan konstaterar bara faktum. Ca 2/10 tjejer, om ens det, vågar ta initiativ. Övriga väntar på att mannen ska ta första steget.
Wendela listar vad vi killar vill ha. Haha. Ja jisses.
”Självupptagenhet och inskränkthet går oftast bort, öppet sinne och glad, gärna med någon sorts specialintresse gör att intresset stannar”. - Det är nog väldigt unikt för just män. För kvinnor älskar ju självupptagna män kryddat med en smula inskränkthet.
Specialintresse? I form av vadå? "Jag älskar att gå och plocka upp hundbajs. Gör det flera dagar i veckan. Vill du plocka hundbajs med mig?"
”Spela inte sur och svår. Men gärna lite svårtillgängling." - Men snälla rara. Att spela svårtillgänglig är inte charmigt. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Möjligen är jag annorlunda än andra män där man för mig försvinner intresset direkt om en kvinna spelar svårtillgänglig. Då gör hon sig till någon hon inte är och då är vi inne på att spela ett spel som jag vägrar delta i. Att spela svår och sur. Är det någon som gör det? Hur har det gått för dem?
”Väv in komplimanger i vanligt samtal och låtsas inte om att du sagt dem.” - Eh, va? Hajar inte den faktiskt. Man ger väl en komplimang för att man menar det inte för att låtsas som om man aldrig sagt den. Eller?
”Om situationen tillåter är det väldigt trevligt då tjejen tydligt tar för sig och fokuserar på en själv. Att känna sig utvald och ett objekt för förförelse tilltalar inte bara tjejer”. - Men för all del, fokusera på något helt annat och visa inget som helst intresse för den karl du pratar med. Snälla, självklarheter behöver man inte ta upp.
Min personliga lista om egenskaper/attribut som en kvinna ska ha ser ut så här (utan särskild ordning) :
Intelligent/allmänbildad
Trevlig
Rolig
Skön personlighet
Lätt att ha en dialog med
Snygg
Ödmjuk
Jo, det skulle räcka väldigt långt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar