Guldet som försvann

AIK´s klubbhus i Karlberg som jag går förbi på mina promenader.

Mötte upp Nyffe igår för att se matchen Ljungskile - AIK på O´Learys vid Rådhuset. Mycket folk trots att det inte var den mest attraktiva matchen för säsongen.

Maten och bärsen var det inget fel på, det slank ned rätt lätt. Matchen var mer svårsmält.

Hade jag gjort en analys igår medan jag fortfarande var upprörd och förbannad så hade jag nog inte skrivit några smickrande ord om spelarna eller tränartrion. Förvisso kanske det inte blir särskilt smickrande nu heller men jag kan nog vara lite mer nyanserad åtminstone.

Till att börja med ifrågasätter jag starkt spelarnas inställning till matchen. Det finns inga lätta matcher på denna nivå av idrott och därför känns det beklämmande att konstatera att väldigt få, om ens någon, utav spelarna i Gnaget igår hade kommit till Ljungskile för att verkligen vinna.

Det såg håglöst och försiktigt ut. Ingen energi och spelglädje över huvudtaget. Tog den snöpliga förlusten mot Helsingborg så hårt att laget har koncentrerat sig på att vara missnöjda än att knyta näven i fickan och köra vidare?

Tränartrion Norling/Novakovic/Lagerlöf visade prov på noll fingertoppkänsla när man bytte in Bojan i andra halvlek. Inte själva bytet i sig men man envisades med att köra Bojan till höger och Pavey till vänster. För alla insatta är det bekant att Pavey är extremt högerfotad och Bojan kanske inte extremt vänsterfotad men hans höger är inte jättestark direkt.

Hur ska man få till några heta inlägg när spelaren måste vända upp hela tiden?

Burgic har vaknat till liv och gjort mål på sistone. Fast det är fortfarande stora problem för den slovenske forwarden. Igår vet jag inte hur många chanser han brände men det var alldeles för många.

Mot Helsingborg hade han möjlighet till tre strutar till utöver ledningsmålet som han gjorde. Detta innan HIF lyckades kvittera. Hade han gjort mål på sina chanser hade det stått 0-4 och matchen hade varit avgjord. Likadant igår. Vi kunde haft 0-2 eller gjort mål fram till 1-3 efter LSK´s kvittering. Matchen hade varit avgjord.

Det håller inte på denna nivå att missa så mycket målchanser. Att Bengtsson byttes ut i halvtid måste ha berott på skada annars var det tjänstefel av tränartrion. Bengtsson var en utav de få som verkade vilja lira fotboll hos Gnagarna igår.

Obolo var tam igår. Det håller inte. Dulee verkar vara någon annanstans i sitt sinne och märktes knappt av på planen. Anchén gjorde ju målet, ett snyggt sådant dessutom, och försökte emellanåt men han var alldeles för osynlig i övrigt. Pavey ville så mycket mot sina forna klubbkamrater men alltför ofta var han övertänd och tog felbeslut vid passningar och avslut.

Nisse och Karlsson i mittlåset hade inte mycket att göra men när de skulle göra något så blev det oftast fel. Fel sida av gubben. Gick inte in i närkamper osv. Markus Jonsson var tillbaka på högerbacken och var inte sämre än någon annan.

Nej, denna förlust innebär troligtvis att vi är borta från guldkampen. 10 poäng efter serieledande KFF som dessutom har en match mindre spelad tror jag. Det kan alltså vara 13 poängs differens efter halva serien spelad. Inte bra.

Jag har svårt att se att AIK hämtar hem de poängen även om vi gör en stark höst. Dulee verkar försvinna och då försvinner spelmotorn. Den tänkte ersättaren Farnerud verkar hamna i Norge istället vilket innebär att den ojämne Ortiz ska ta över hans roll och det kommer han inte klara.

AIK har av tradition varit mycket starka under höstsäsongerna och kommer kanske vara det i höst också men som sagt, tror inte detta håller ända fram. KFF kanske tappar någon/några av bröderna Elm utöver redan förlorade Santin men frågan är om de påverkar så mycket. De ser ruggigt starka ut.

HIF har hittat formen verkar det som och skåpade ut DIF igår. Eller, skåpade och skåpade, de vann relativt komfortabelt i alla fall. Elfsborg kommer vara bra i höst om de nu inte tappar Ishizaki och ev Svensson. Bajen måste jag erkänna att jag är smått imponerad av. Trots stora skadeproblem är man i grym form.

Personligen trodde jag att Egurens flytt skulle göra Bajen till ett mediokert lag och när dessutom hela backlinjen är skadad samtidigt så var man smått skadeglad. (Hehe, skadeglad...) Snacka om att man fick den tillbaka i ansiktet. Hammarby plockar upp spelare efter spelare från Hammarby/TFF och varenda en utav dem gör succé. Hur går det till?! Ok, nu ska det sägas att halva serien är kvar och dessa spelare kommer inte hålla hela vägen men de har räddat Bajen under en svår skadeperiod och kommer ordinarie spelare tillbaka så ser det riktigt bra ut för söderbröderna.

Den tyngsta kritiken får dock gå till AIK´s tränartrio. Jag vet inte riktigt vad de har gjort med laget under EM-uppehållet men det verkar inte vara något positivt. Att slå ett Örebro som är helt ur slag är inte direkt en bedrift. Efter det har GAIS lyckats snuva oss på poäng och därefter har vi tappat ledningen i två matcher på raken. Det luktar disharmoni lång väg.

Nästa match blir LSK igen. Nu på hemmaplan då serien vänder. Är inte inställningen bättre än vad den var igår så blir det max oavgjort. Det är dags för Norling/Novakovic/Lagerlöf att visa att man kan få spelarna motiverade igen och följa den förbestämda matchplanen. Kvalitetmässigt har vi en av de bästa trupperna i Allsvenskan. Enligt tabellen har vi bara den sjätte bästa vilket är en underprestation.

Missta inte min kritik mot AIK för att vara alltför negativ. Jag tycker bara de kan prestera bättre med tanke på spelartruppen och mitt hopp försvinner aldrig även om det naggas i kanten en smula för varje poängtapp man gör. Kärleken till AIK försvinner aldrig. Aldrig.