Kort rapport från tisdagen

Ska alldeles strax bege mig iväg på morgonpromenad och har inte så mycket tid på mig att skriva.

Tisdagen passerade i en hiskelig fart, vilket hela semestern snart gjort.

Dock hann jag med att klippa mig, vilket jag kanske skulle ha avstått. Det blev lite väl mycket hår klippt tycker jag. Åh jag som haft så roligt åt Nyffes senaste klippning för att det blev för kort och Schwarzeneggeraktigt. Skrattar bäst som skrattar sist...

På eftermiddagen ringde det på dörren och utanför stod en lite söt dam (läs tant). Hon var helt förstörd människan och rabblade ohörbart något i 140. Jag bad henne lugna sig lite och det visade till sig att hon låst sig ute. Inte ens hos sig själv utan från sin sons familjs hem våningen ovanför mig. Hon skulle vara kattvakt och hade nu sina egna nycklar där inne och allt.

Jag googlade fram och kontaktade en låssmed åt henne som skulle komma inom femton minuter. Hon var verkligen ett nervvrak men lugnade ned sig när låssmeden väl kom. Tyckte lite synd om henne.

Tog mig därefter till gymmet och körde dagens pass. Skönt. Fast det var för tidigt på dagen då det var på tok för mycket folk för min smak. Var och varannan maskin eller hantel var upptagen och då blir inte träningen lika effektiv. Lyckades dock köra ett helt ok program.

Därefter väntade hämtning på Arlanda. Min fd kollega och goda vän Linda kom hem på besök från sin nuvarande bostadsort Malmö.

Det blev ett glatt och kärt återseende. Hon kommer bo hos mig tills hon ska åka hem igen vilket troligen blir framåt slutet på helgen. Vi åkte och handlade och tillagade en god pastasallad och såg filmen Wanted. En helt ok film med bl a Morgan Freeman och Angelina Jolie.

Nej, nu ska jag som sagt ut på promenad. Linda sussar som bäst.

Vi ska sedan bege oss ut till Spillersboda utanför Norrtälje. Nyffes familj har ställe där och vi blev medbjudna. Kan bli en riktigt skön vistelse. Ha en bra dag alla ni där ute!

Bilder från firandet av mamsen

Då både mor och lillebror jobbade på fredagen, mammas födelsedag, så passade vi på att fira henne på lördagen istället. Storstilat. Nedan följer lite bilder från ett födelsedagsfirande som började kl 16:30 på lördagen och avslutades runt 07:00 på söndag morgon.

Mamma med sin nya Nokia som vi köpte till henne. Nu kan du mms:a mamma!

Mamma behövde en ny mobil och det fick hon också. Utöver mobilen fick hon även konsertbiljetter till Opeth och Volbeat som lirar i december på Debaser.

Tapas serverades som tilltugg. Guacamolen var populärast och försvinnande god.

Det var ruskigt varmt hemma hos undertecknad men två fläktar hjälpte oss igenom timmarna med förfesten. Vin, öl, Jäger, tequila, Bailey´s och Becherovka intogs och vi var nog ganska lulliga faktiskt innan vi tog en taxi till restaurangen.

Det sköna "trubadur"gänget som underhöll oss under middagen.

Restaurangen vi skulle äta på heter BarCelona Bar och ligger bakom Kulturhuset. Jag blev lite orolig när jag kom dit för det verkade mest lika en tysk ölstuga. Maten var helt ok och vi fortsatte på det inslagna spåret tapas och beställde in närmare tjugo smårätter. Maten var helt ok men jag har ätit bättre tapas. Den stora behållningen var de närmare tjugo skönsjungande människorna vid bordet längst ifrån oss.

De spelade glatt på sin gitarr och sjöng alla möjliga sköna sånger. Spansktalande var de men jag vet inte varifrån. Syd- eller Latinamerikaner, spanjorer eller kubaner möjligtvis. De sjöng även några svenska låtar. Hur som helst förgyllde de tillvaron så vi skickade över två pitchers med öl till dem vilket mottogs med stående ovationer och applåder från deras sida.

Äppelkakeshot är ett måste på Anchor. Thomas, bror och mor hinkar i sig.

Det är mer eller mindre lag på att ta en äppelkakeshot när man är på Anchor. Inte blev det annorlunda denna kväll. Efter den shoten hade dock mamma fått nog och Thomas var vänlig nog att eskortera henne hem. Jag och bror fortsatte dock festa. Länge...

Brorsan fick en groupie efter sig. Hans hår var tydligen dragningskraften...

Efterfesten där Maria och Katherine hade olika mycket energi...

Vi hade mött upp Maria och Katherine tidigare på kvällen men vakten fann en av dem lite för överförfriskade för att få följa med in på Anchor. Maria och brorsan har någon "fling" på gång tydligen. Fortsättning följer säkerligen.

Jag och brorsan körde Guitar Hero som de värsta rockstjärnorna innan jag hade ett vodkarace med Katherine som vi väl kan säga slutade oavgjort.

Efterfesten går ned i tempo...

Detta är den sista bild jag har från efterfesten. Klockan är närmare sju vid det här laget skulle jag tro. Därefter gick jag och la mig och jag tror inte de andra festade vidare särskilt länge.

På det hela taget en riktigt rolig kväll även om jag verkligen mådde som jag förtjänade dagen efter.

Grattis på födelsedagen kära mor!

En skön victoria på måndagskvällen

Vädret skapade sköna förutsättningar för bra fotboll denna måndagsafton. Synd bara att lagen glömt hur man spelar bra fotboll.

Ok, vissa kanske tycker jag är orättvis mot AIK emellanåt men för alla belackare så kan jag enkelt konstatera att med en sådan trupp som Gnaget har så ska man inte behöva ta 86 minuter på sig att sätta en strut mot Ljungskile.

Ljungskile har en kille vid namn Michal Slawuta som är värd mer än bara dessa rader jag kommer skriva. Han var bra redan i första mötet för en vecka sedan och räddade ett x antal chanser från AIK håll men idag var han rent utav makalös.

Vid minst tre tillfällen låg han som ett streck i luften och räddade bollar som han inte hade med att göra egentligen. Det var ena riktigt svettiga räddningar från honom. Ok, han är "hela" 31 år gammal så han kanske inte är värd att värva men snudd på. Fast Niklas Bergh i Gnagetkassen var inte dålig heller, absolut inte.

Det såg stundom väldigt krampaktigt ut i AIK-lägret och trots riktigt heta chanser för såväl Burgic och Obolo så stod det 0-0 i paus.

Tråkigt nog utmärkte sig domaren vid ett flertal tillfällen och den eviga maskningen från Ljungskiles sida fick pågå gång efter gång. När dessutom en redan varnad LSK-spelare knuffar en AIK-spelare i bröstet efter en inte alltför het duell väntade man sig lätt en varning till eftersom han tidigare varnat Anchén när han endast mottagit en knuff och inte gjort något tillbaka. Men icke. Denna inkonsekvens gör mig galen och det är verkligen inte ok att tolka regelboken olika vid olika incidenter. Dömer man varning för knuff i bröstet 15 minuter tidigare så måste man döma likadant 15 minuter senare. Det är enkelt och konsekvent.

AIK bytte ut Rubarth redan i pausen mot speedkulan Jagne. Han blandade och gav under sina 49 minuter på planen. Vartefter tiden gick så tröt tålamodet bland oss 13 500 på läktarna. En mycket trött Bojan byttes ut mot Mendes och så småningom en lika trött Anchén mot Kevin Walker.

Vid Mendes byte sa jag direkt att han passar i dessa matcher då han ofta sticker fram en fot vid rätt tillfälle. Inte visste jag att jag skulle få så rätt.

I 86:e matchminuten kom en tilltrasslad situation framför LSK-målet och mycket riktigt. där var Mendes med en högerfot han glömt klippa naglarna på och det befriande 1-0 målet föll.

Sett till hela matchen var det rättvist men visst kunde jag känna en viss empati med Slawuta. Han hade ju gjort så många idiot- och tv-räddningar så en nolla var han nästa värd. Fast jag är förstås väldigt glad över att han inte fick hålla den.

1-0 mot ett vilt kämpande LSK ska inte ses som en framgång dock. Dulee är nu officiellt klar för Maccabi Haifa om jag tyder rapporteringen rätt och idag såg man hur han saknades. Bojan spelades som innermittfältare men han är nog 1-2 månader ifrån att riktigt känna sig bekväm i den positionen. Med Ortiz som som partner på innermittfältet har vi inte längre någon riktigt bra defensiv mittfältare och det kan komma att kosta mot bättre motstånd.

Apropå bättre motstånd. Nästa måndag står serieledande Kalmar FF som motstånd och då får Gnaget verkligen bekänna färg. Jag är rädd för att bristen på en duktig defensiv städgumma med någorlunda spelkänsla kommer vara kännbar i den matchen. Det är inte LSK vi möter direkt.

Nåväl, tre poäng är bärgade och det får man vara glad för en kväll som denna. Framtiden är oviss och jag ser inte AIK som det starka höstlag som man varit de senaste säsongerna. Det kan snabbt gå utför om vi inte får spelidén och spelerna att gå ihop. Det är liksom inte bara att ställa ut skorna för att man på pappret har en bra laguppställning.

God natt!

Måndag med värmeböljan

Denna måndag är den sista måndagen för undertecknad i ledigt tillstånd på bra lång tid framöver.

Nästa måndag står jag där på jobbet igen och undrar vart semestern tog vägen. Nu har jag förvisso sparat två veckor till senare så det kan ju förhoppningsvis bli en skön höstresa istället.

Det jag bävar för att denna värme håller i sig. Det är INTE kul att jobba i sådan här värme. Det har nu varit över 30 grader de senaste sex dagarna vilket verkligen inte är fy skam. Mycket trevligt. Men, då är jag leeeedig. Kan klä mig hur jag vill. Duscha/bada när jag vill osv. Det kan man inte när man jobbar.

Kvinnor har alla möjliga fördelar. De får ha kjol och klänning och även skor som svalkar fossingarna. Det får vi inte som män på jobbet. Måste kolla med facket om inte kilt ändå är ok.

Denna dag har varit rätt lik de andra vardagarna under ledigheten. Promenerat i någon timma på morgonen och även hunnit med gymmet. Det är ju AIK - Ljungskile ikväll så då hinns inte skrotlyftning med.

Har dessvärre inte särskilt höga förhoppningar på matchen då AIK var mer än bleka borta mot just LSK i förra veckan. Men men, vädret och några kalla bärs är ju alltid trevligt.

Mindre trevligt är min hotmail som agerat självsanerade och lagt en massa mer eller mindre viktiga mejl i min spamkorg. Jag förstår inte riktigt varför för jag har inte gjort några inställningar som kan förklara det. Nu missar jag en begravning troligtvis som jag annars nog hade velat närvara på.

Utöver det har hotmailen lagt andra viktiga mejl i spamkorgen som jag inte heller blev så glad över. Ska ha ett allvarligt snack med hotmailen någon dag här.

Nu är det dock sol, värme, bärs och AIK som hägrar. Ajöken!

Från After Worken i fredags

Jag har inte riktigt mäktat med att blogga de senaste dagarna. Jag skyller på värmen. Inte för att den är ovälkommen men nog skulle det vara skönt med lite svalare nätter åtminstone så man kan sova ordentligt.

I fredags kallades det till After Work. Inte för att jag arbetat men jag tyckte jag var kvalificerad för lite fredagsmys efter den vanliga promenaden och gymbesök.

Ärtan, Ann och Ärtans mamma var där. Mamman bor i Costa Rica men har varit i Sverige förut och trivdes alldeles utmärkt. Det var kul att träffa dem, länge sedan förra gången. De verkade må bra i alla fall.

Matzon och Tallee var även hemma efter ett månadslångt besök på Kuba. De hade haft det jättebra och hade mycket kul att berätta.

Hanna och Jompa var med plus Nyffe och en fd arbetskamrat till honom. Hade inte med mig digitalkameran men det blev några foton med mobilen i alla fall.

Åh just det, mamma fyllde ju år på fredagen men det kommer i ett annat inlägg när vi var ute och firade henne på lördagen.

Stämpeln på Anchor i fredags var rätt gullig...

Nyffe och Pia försöker se, hm, eh, ja coola ut?

Matzon något argare än Pasi...

Linslusen Hanna poserar...

Kubaresenärerna Tallee och Matzon. Små turturduvor...

Pias dejt, Pia och Tallee drar av sin bästa smiles...

Vi började kvällen på Bistro Boheme med mat och dryck i massor. När deras uteservering stängde så drog vi oss till Anchor och fortsatte drickandet.

Som vanligt många skratt och galna upptåg. Lillebrorsans kompis Jessi var där med sitt jobb dessutom så passade på att tjöta lite med henne också.

Någon gång efter 02 var inte mitt huvud med längre och det blev hemgång. Morgonen efter kände jag att jag gjort helt rätt.

Bilder från utflykten till Ljusterö

Hanna bjöd med mig till hennes pappas ställe ute på Ljusterö. Är mycket glad i efterhand att jag tackade ja. Det var en otroligt skön och härlig dag där ute. Nedan följer några bilder åtminstone.

Det fick inte att få nog av den vackra utsikten vid vattnet.

Vi var och badade några gånger under dagen och det var alldeles ljuvligt. Solen värmde på och klipporna var fyllda med folk. Dock inte i störande överflöd. Vattnet var inte jättevarmt men efter ca trettio sekunders huttrande efter ihoppande så hade kroppen vant sig. Jag och Najk var de som njöt mest medan Carina, Hanna och Hans åtminstone doppade sig. Jompa stack ned en tå och deklarerade sedan att det var en vintervik och vägrade vatten mera den dagen.

Carin och Najk med lilla Flavia. Det ska börjas i tid med öldrickandet...

Sillunchen som inte gick av för hackor.

Jompa & Hanna med lille Zack.

Undertecknad agerade grillmästare.

Middagsbordet. Mycket godsaker fanns det.

Utöver att Hannas pappa hade god färskpotatis i massor hade han färska tomater som var försvinnande goda. På middagsbordet återfanns bl a kycklingfiléer, tonfiskfiléer, fläskkotlett, salsiccia, bearnaiesåser, halloumi, färskpotatis, grillade paprikor och zucchini och en härlig sallad med lök, spenat, tomater och lite annat smått och gott. Proppmätta blev vi kan jag lova.

Hanna, Carin, Najk, Flavia, Hans och Jompa vid middagsbordet.

Hannas pappa Hans spelar en liten melodi som avslutning på en underbar dag.

Hans var en rackare på dragspel och drog av några trudellutter medan vi packade ihop våra saker. Han har ett mycket vackert beläget hus och vi hade en härlig dag ute på Ljusterö. En liten oas i tillvaron. Sådana utflykter tackar man inte nej till.

Tack till alla som var med och gjorde dagen njutbar och ett extra tack till Hanna som bjöd med mig och Hans som tog emot oss med öppna armar.

Tillbaka från vackra Ljusterö

En idyllisk vy från Ljusterö.

Nyligen hemkommen från utflykten till Ljusterö.

Det har varit en härlig dag ute på den vackra ön. Roligt och trevligt sällskap, vackert väder, god mat och dryck och en skön atmosfär. Är helt färdig och ska hoppa i säng omedelbums.

Det är sådana här dagar ute i den vackra svenska naturfloran som gör livet lite extra värt att leva, helt klart.

God natt!

Skivtips - Black Stone Cherry

Sydstatsrockarna Black Stone Cherry och dess självbetitlade debutalbum.

Detta var inte alls det band jag hade tänkt "recensera" när jag nämnde skivrecensioner för några dagar sedan. Dock är skivan så bra att den är värd att nämnas.

Det är inte en ny skiva utan den släpptes redan 2006. Den självbetitlade skivan fastnar snabbt och man hänger med i deras sköna groove.

Chris Robertsons mäktiga sång blandat med ett riktigt skönt sound gör denna platta till en klockren "måste-ha-skiva".

Black Stone Cherry bildades 2001 och har hittills bara släppt ett fullängdsalbum som nämnts ovan. De är dock snart på gång med ett nytt album som släpps i augusti.

Utöver Chris Robertson (sång och gitarr) finner vi John Fred Young på trummor, Ben Wells på gitarr och Jon Lawhon på bas/gitarr. Kentuckybandet har redan en stabil skara fans och hoppas att nya skivan får den skaran att växa.

Starkaste låtarna på självbetitlade skivan i mina ögon är Backwoods Gold och Hell and High Water. Dock är så gott som alla låtar bra och man faller lätt in i deras sound. Robertson har en mäktig pipa som är som gjord för denna genre av musik. De spelar lite halvgrunge med ett sydstatshårdockssound.

Black Stone Cherry lirade på SRF i år och gjorde ett bra gig.

Nya albumet Folklore and Superstition släpps som sagt i mitten på augusti så håll ögonen öppna och lyssna till deras första album så länge.

Idag blir det utflykt!

Det blev en hel del gjort under gårdagen. Inte det jag behövde mest kanske, d v s balkongmöbler men väl en väderstation i alla fall.

En lyxig liten mojäng som visar ute- och innetemperatur, luftfuktighet, kommande väder, solens upp- och nedgång osv osv osv. Mest en kul grunka om jag ska vara ärlig men så är jag Mr Onödiga köp på teknikområdet.

Matvaror i massor inhandlades också. Slutsumman fick knäna att vika sig en smula. Det är farligt med dessa prispistoler. Varor hamnar i vagnen i en farlig fart. Hann även med att inventera lite på Systembolaget och Webhallen.

Promenerade som vanligt på morgonkvisten och hann med ett pass på gymmet till kvällen. Lagom effektiv dock då jag kände av en sträckning på höger sida ryggen. Gick inte att ta i ordentligt. Känns bättre idag dock.

Morden i Midomer fick avsluta gårdagen, eller natten närmare bestämt. Kunde inte sova dessvärre så det blev ganska sent innan jag somnade in.

Morgonpromenaden hoppade jag eftersom jag ska iväg om en stund. Åker med Hanna, Jompa och Zack ut till Hannas farsas ställe på Ljusterö. Carin, Najk och lilla Flavia ska med också. Blir nog trevligt och skönt. Fast hade jag haft Jompas försenade tendenser i minnet så hade jag hunnit med en promenad ändå...

Får återkomma med rapport om dagen så småningom.

Guldet som försvann

AIK´s klubbhus i Karlberg som jag går förbi på mina promenader.

Mötte upp Nyffe igår för att se matchen Ljungskile - AIK på O´Learys vid Rådhuset. Mycket folk trots att det inte var den mest attraktiva matchen för säsongen.

Maten och bärsen var det inget fel på, det slank ned rätt lätt. Matchen var mer svårsmält.

Hade jag gjort en analys igår medan jag fortfarande var upprörd och förbannad så hade jag nog inte skrivit några smickrande ord om spelarna eller tränartrion. Förvisso kanske det inte blir särskilt smickrande nu heller men jag kan nog vara lite mer nyanserad åtminstone.

Till att börja med ifrågasätter jag starkt spelarnas inställning till matchen. Det finns inga lätta matcher på denna nivå av idrott och därför känns det beklämmande att konstatera att väldigt få, om ens någon, utav spelarna i Gnaget igår hade kommit till Ljungskile för att verkligen vinna.

Det såg håglöst och försiktigt ut. Ingen energi och spelglädje över huvudtaget. Tog den snöpliga förlusten mot Helsingborg så hårt att laget har koncentrerat sig på att vara missnöjda än att knyta näven i fickan och köra vidare?

Tränartrion Norling/Novakovic/Lagerlöf visade prov på noll fingertoppkänsla när man bytte in Bojan i andra halvlek. Inte själva bytet i sig men man envisades med att köra Bojan till höger och Pavey till vänster. För alla insatta är det bekant att Pavey är extremt högerfotad och Bojan kanske inte extremt vänsterfotad men hans höger är inte jättestark direkt.

Hur ska man få till några heta inlägg när spelaren måste vända upp hela tiden?

Burgic har vaknat till liv och gjort mål på sistone. Fast det är fortfarande stora problem för den slovenske forwarden. Igår vet jag inte hur många chanser han brände men det var alldeles för många.

Mot Helsingborg hade han möjlighet till tre strutar till utöver ledningsmålet som han gjorde. Detta innan HIF lyckades kvittera. Hade han gjort mål på sina chanser hade det stått 0-4 och matchen hade varit avgjord. Likadant igår. Vi kunde haft 0-2 eller gjort mål fram till 1-3 efter LSK´s kvittering. Matchen hade varit avgjord.

Det håller inte på denna nivå att missa så mycket målchanser. Att Bengtsson byttes ut i halvtid måste ha berott på skada annars var det tjänstefel av tränartrion. Bengtsson var en utav de få som verkade vilja lira fotboll hos Gnagarna igår.

Obolo var tam igår. Det håller inte. Dulee verkar vara någon annanstans i sitt sinne och märktes knappt av på planen. Anchén gjorde ju målet, ett snyggt sådant dessutom, och försökte emellanåt men han var alldeles för osynlig i övrigt. Pavey ville så mycket mot sina forna klubbkamrater men alltför ofta var han övertänd och tog felbeslut vid passningar och avslut.

Nisse och Karlsson i mittlåset hade inte mycket att göra men när de skulle göra något så blev det oftast fel. Fel sida av gubben. Gick inte in i närkamper osv. Markus Jonsson var tillbaka på högerbacken och var inte sämre än någon annan.

Nej, denna förlust innebär troligtvis att vi är borta från guldkampen. 10 poäng efter serieledande KFF som dessutom har en match mindre spelad tror jag. Det kan alltså vara 13 poängs differens efter halva serien spelad. Inte bra.

Jag har svårt att se att AIK hämtar hem de poängen även om vi gör en stark höst. Dulee verkar försvinna och då försvinner spelmotorn. Den tänkte ersättaren Farnerud verkar hamna i Norge istället vilket innebär att den ojämne Ortiz ska ta över hans roll och det kommer han inte klara.

AIK har av tradition varit mycket starka under höstsäsongerna och kommer kanske vara det i höst också men som sagt, tror inte detta håller ända fram. KFF kanske tappar någon/några av bröderna Elm utöver redan förlorade Santin men frågan är om de påverkar så mycket. De ser ruggigt starka ut.

HIF har hittat formen verkar det som och skåpade ut DIF igår. Eller, skåpade och skåpade, de vann relativt komfortabelt i alla fall. Elfsborg kommer vara bra i höst om de nu inte tappar Ishizaki och ev Svensson. Bajen måste jag erkänna att jag är smått imponerad av. Trots stora skadeproblem är man i grym form.

Personligen trodde jag att Egurens flytt skulle göra Bajen till ett mediokert lag och när dessutom hela backlinjen är skadad samtidigt så var man smått skadeglad. (Hehe, skadeglad...) Snacka om att man fick den tillbaka i ansiktet. Hammarby plockar upp spelare efter spelare från Hammarby/TFF och varenda en utav dem gör succé. Hur går det till?! Ok, nu ska det sägas att halva serien är kvar och dessa spelare kommer inte hålla hela vägen men de har räddat Bajen under en svår skadeperiod och kommer ordinarie spelare tillbaka så ser det riktigt bra ut för söderbröderna.

Den tyngsta kritiken får dock gå till AIK´s tränartrio. Jag vet inte riktigt vad de har gjort med laget under EM-uppehållet men det verkar inte vara något positivt. Att slå ett Örebro som är helt ur slag är inte direkt en bedrift. Efter det har GAIS lyckats snuva oss på poäng och därefter har vi tappat ledningen i två matcher på raken. Det luktar disharmoni lång väg.

Nästa match blir LSK igen. Nu på hemmaplan då serien vänder. Är inte inställningen bättre än vad den var igår så blir det max oavgjort. Det är dags för Norling/Novakovic/Lagerlöf att visa att man kan få spelarna motiverade igen och följa den förbestämda matchplanen. Kvalitetmässigt har vi en av de bästa trupperna i Allsvenskan. Enligt tabellen har vi bara den sjätte bästa vilket är en underprestation.

Missta inte min kritik mot AIK för att vara alltför negativ. Jag tycker bara de kan prestera bättre med tanke på spelartruppen och mitt hopp försvinner aldrig även om det naggas i kanten en smula för varje poängtapp man gör. Kärleken till AIK försvinner aldrig. Aldrig.

Allt om inget

Det var några dagar sen senast. Kan inte påstå att jag haft mycket att blogga om men det är egentligen själva tanken med en blogg heller. Att det alltid ska vara något vettigt att skriva om menar jag.

Senaste rapporten var att jag masat mig till gymmet och det gav repressalier som mina muskler förvisso var halvt förberedda på men ändå inte.

Mitt rörelsemönster fram till idag har närmast liknat en gubbe i 90-års åldern. Jag har mestadels skrattat åt eländet men när jag skulle upp ur sängen i förrgår så var skrattet långt borta.

Promenaderna på runt timmen har jag fortsatt med men tagit paus från gymmet tills musklerna fått vila bort värken. Imorrn kör jag på nytt och det ska bli kul att komma dit igen.

Mycket musiklyssnande har det blivit på sistone och tänkte återkomma med lite feedback på det imorgon kanske.

Jag är nere under två veckor kvar på semestern. Fast det gör mig inget. Har ingen ångest att börja jobba igen och lär inte få det heller. Har dessutom känts ganska bra att inte ha något planerat sedan trippen till Budapest. Inte för att jag gör jättemycket om dagarna men det är väl det semestern går ut på. Vila alltså.

Några böcker har lästs och några filmer har setts. Lite tv-spelande har det allt blivit också. Har några uppslag gällande lägenheten som jag ska försöka ordna innan semestern är slut. Balkongmöbler, ny datorstol och tavlor. Det är prio ett om man säger så.

Ikväll spelar AIK borta mot Ljungskile och även om mina förväntningar inte är jättehöga så kommer det krävas tre poäng för att inte tappa i guldracet. Stephensons och Arnefjords övergångar till Ålesund stör inte särskilt. Stephenson har jag aldrig gillat men Arnefjord tycker jag faktiskt har varit bra när han spelat.

Dulee är en annan sak dock. Försvinner han försvinner hela uppspelsfasen i AIK. Jo, vissa säger att någon annan komma kliva fram, eller flera, men jag har svårt att se någon i Gnaget (i nuvarande trupp) som kan ersätta Dulees passnings- och uppspelsegenskaper. Pontus Farnerud som var på väg till AIK verkar välja Norge istället vilket är trist. Norge och Danmark verkar ha gått förbi oss helt gällande klubbekonomi.

Ska möta Nyffe och se matchen på O´Learys. Längtar efter en riktigt god hamburgare. Adjö för nu.

Woffes aktiva dag

Dagens inleddes med en jogging/rask promenad.

Det var ruskigt skönt att komma ut relativt tidigt imorse och ge sig iväg i lite längre än en timme och jogga/promenera av sig. Energin från den morgonexercisen ledde till nedanstånde aktiviteter under dagen. Nästan lite imponerad av mig själv. Fast bara nästan. Det var mer välbehövligt än något annat.

Två kassar med tidningar och annat i pappersväg åkte. Plus åtta kartonger.

Ca 4½ backar tomglas lämnade jag in. Det är många öl och vin det...

Pantade burkar och PET-flaskor gjorde jag också.

Kanske gjorde jag min sista pantning av PET-flaskor idag. Sedan inköpet av Soda Streamern har jag inte köpt några Ramlösa alls. Varför köpa dyrt bubbelvatten när man kan göra det själv. Dessutom läste jag på skylten att bryggeriet som gör Coca Cola på licens och alla dess systersmaker inte längre ger pant på sina PET-flaskor. Kolla noga när ni betalar nästa gång! Butiken ska fanimej inte tjäna 4:-/flaska på att konsumenten troligtvis inte har koll.

Ett kärt återseende av gamla vänner.

Fråga mig inte när jag var på gymmet senast, alldeles för länge sedan dock. När jag ändå börjat dagen så bra så kunde jag lika gärna göra något nyttigt på kvällen också. Genom sena hockeyträning är jag van vid sena träningar så det gick bli mellan halv nio och halv tio.


Ganska lustigt att SATS i Sumpan såg EXAKT likadant ut som senast jag var där. Men, det gjortde det lättare för mig att orientera mig. Jag är helt slut i armar, bröst och axlar nu vilket var det jag körde ikväll. Det känns otroligt skönt och jag har verkligen saknat känslan. Träningsvärken som påbörjas imorgon och eskalerar i övermorgon ser jag mindre fram emot. Eller, nu ljög jag. Träningsvärk är skönt faktiskt.

Nu ska jag be att få tacka för mig för idag. Sov gott Sverige!

Budapest - Utvalda bilder

Hotel King´s. Lagom standard, varken mer eller mindre. Centralt beläget.

Vi bodde i delen Pest av Budapest. Städerna var länge åtskilda innan det byggdes ett antal broar över Donau. Det finns mängder av prisvärda hotell i staden och resan till flygplatsen tar ca 25 minuter. Byggnaden som Hotels King´s huserar i är från 1800-talet men har renoverats ett par gånger genom åren. Staden är hem till ca 1,7 miljoner människor utav sammanlagt nästan 10 miljoner i hela landet.

Det är en mycket vacker stad men att fattigdom existerar visar bilden tydligt.

Budapest har varit hårt drabbat av krig och förstörelse genom åren. Romarna invaderade staden redan några århundraden in på första milleniet (de döpte staden till Auqincum) och därefter har mongoler, turkar, Österrike, Rumänien, Tyskland och Sovjet "ägt" staden i omgångar. All denna tragedi till trots så är ungrarna mycket trevliga och tillmötesgående. Ungrarnas ursprung är dock från magyarerna som tros härstämma någonstans där nuvarande baltstaterna, Ryssland och Finland ligger. Ungern heter även Magyarország på ungerska.

En synagoga i centrala Pest.

Judar är en stor minoritet i staden och synagogan ovan är inte ensam. Det var ganska vanligt förekommande att se de lätt igenkända ortodoxa judarna på gatorna i Budapest. Toleransen för andra religioner verkar vara stor och djup av det jag kunde se. Influenser från olika kulturer är ett starkt inslag i staden. Landet blev kristet 1001 e.kr när Stefan I enade landet under en religion och en kung och blev helgonförklarad redan 1083 e.kr. Árpád anses annars som något av en "landsfader" av Ungern då han ledde de magyarországska stammar som "grundlade landet. (Stefan I och alla andra kungar fram till 1301 tillhörde ätten Árpád. Ätten Anjou tog annars över 1301 och hade makten fram till 1689 när de österrikiska Hapsburgarna tog över.)

Olof Palme har en eget gata i Budapest. Coolt.

Det måste vara rätt stort att få en gata uppkallad efter sig i ett främmade land. Något säger mig att detta inte är den enda gatan i utlandet som är uppkallad efter Olof Palme. Ligger dessutom ett stenkast från Milleiummonumentet. Torget där Milleniummonumentet är uppfört är starkt förknippat med Ungerns frigörelse. 1989 samlades inte mindre än 250 000 människor för att fira minnet av Imre Nagy (avrättades av Sovjet 1958) som är en stark frihetssymbol för det ungerska folket för hans del i upproret mot den Sovjetiska ockupationsmakten.

Byggnader likt denna var inte alls en ovalig syn i staden.

Ungrarna har fått bygga upp mycket från grunden som förstörts genom de belägringar staden utstått genom åren men det finns en del byggnader som stått i århundraden.

Gatan går från Milleniummonumentet till broarna över till Buda.

I den stekande hettan tog jag, Foppa och Nyffe oss fram för att skåda lite kultur i staden. Gatorna var oftast långa och breda, ibland med svalkande träd som skydd mot solen. Det var dock säkrast att stanna ganska ofta och fylla på med vätska. Föreslagsvis öl. Fråga inte men det är bäst så.

En del musikaliska genier har bott i staden. Bl a Franz Liszt.

Budapest andas kultur i mångt och mycket. Många muséer, konstgallerier och annan "finkultur" går att skåda i staden. Det enda vi hann besöka blev Terror Haza. Ja, ett terrormuseum. Ett tre våningar högt hus där tyskarnas Gestapo och sovjetiska säkerhetstjänster haft sitt högkvarter. Det mesta var rätt harmlöst men nere i källaren kunde man verkligen känna smärtan från de som blivit "förhörda", d v s torterade under förtrycket från ockupationsmakterna. En form av tortyr blev man utsatt för dessutom då vi trycktes in 20 pers i en hiss för 10 och hissturen på 10 meter tog 3 minuter. Tur att man inte lider av klaustrofobi.

Buddha och Pest tar sig en tupplur innan kvällspasset.

Att ta sig en tupplur på eftermiddagen var ett nödvändigt ont. Värmen var påtagande alla dagar vi va där. Den dagen vi var på Margaretaön och dess magnifika bad (hur stoooort som helst med vattenruschkanor, bubbepooler, terminalbad mm) hade jag dessvärre glömt kameran hemma. Det var dock en mycket trevlig dag med sol, bad och testet av lángos. Något av det mest ungerska du kan äta. (Dock är orginalet mycket enklare än de vi är vana vid i Sverige. Ost, vitlök och gräddfil är basen och den vanligast förekommande.)

Förfest på hotellrummet med mobilmusik, bärs och chips.

Efter den dagliga eftermiddagsluren påbörjades förfesten. Uppfinningen AC såg till att man vaknade i en behaglig miljö och efter en dusch var man redo för party och kvällen. Öl går att köpa i vilken liten matbutik som helst och de har oftast ett ganska stort urval att välja på. Vårat närmast snabbköp hade närmare 40 sorter öl, 50 sorter vin och sprit i oerhörda mängder att välja på. Vatten var en annan stark handelsvara kändes det som. Räknade till inte mindre än 35 olika sorter av vatten. Med eller utan bubblor, med eller utan smak.

Fr vänster : Nyffe, Danne, Micke, Erik, Anna och Niklas.

Efter middagen första kvällen tog vi en lååååång promenad längs gatorna i främst Pest men till slut även Buda. Taxiresan mellan det populäraste utestället och vårat hotell låg på 3000 Florint, 120kr ca, och det är väl värt pengarna för avstånden i staden är enorma.

En ungersk svensexa passerade oss. Fick dock ingen bild på det uppblåsbara fåret.

En gata som jag nu inte minns vid namn var våran start på varje kväll. Restaurangerna duggade tätt och man kunde prova på allehanda läckerheter. Utöver lángos förknippar man oftast starkt gulasch med det ungerska köket och den testades och fick med beröm godkänt. Ungrarna är mycket förtjusta i kött. Naturligt kanske eftersom de inte har någon kust och fisk inte är det mest vanligt förekommande.

Maten var godare än den såg ut, jag lovar.

Ungrarna är fullkomligt tokiga i paprika. Inte den starka varianten oftast utan vanlig paprika helt enkelt. Däremot är den vita paprikan, tillsammans med den röda, vanligast förekommande. Överlag var maten vällagad och välsmakande. Potatis och kött stod för större delen av menyerna på de olika restauranger vi besökte. Den grekiska gyrosen har slagit rot i staden dessutom och man hittade små gyrosstånd på nästan varenda gata.

Hela Budapestgänget. Vänster rad, från nedre : Foppa, Camilla, Anna och Erik. Fr högre övre : Micke, Hasse, Danne, Nicke och Nyffe.

Vi blev tio pers starka fr o m fredag kväll då Hasse och Camilla anslöt. Det var ett skönt gäng att åka med och vi hade mycket skoj under dessa dagar. Micke (längst upp till höger i bild) agerade guide då han har släkt i Budapest. En moster. (Micke är lillebror till min barndomsvän Steffi för övrigt.) Tycker han klarade det med bravur även om vi hamnade på Rio varje kväll. Det verkade dock vara det hetaste partystället så man ska inte klaga.

Sir Lancelot. En annorlunda restaurang, milt sagt.

Denna syn möttes tidigt på Sir Lancelot och en överförfriskad tysk (brukar vara tyskar) spillde ut ett helt jätteljus med stearin över mig och Erik. Jag klarade mig relativt bra medan Erik fick få runt hela kvällen och se ut som någon lagt en sats på hans pikétröja.

Ölet var det absolut inget fel på.

Ungrarna har inte riktigt samma ölkultur som tjeckerna. Provade runt åtta-nio av de inhemska ölsorterna men de kom inte upp i samma klass som de inhemska tjeckiska ölerna. Dock inget öl som inte gick att svälja och man kunde alltid "gardera" sig med en Heineken eller dylikt. Sörözo är ölstuga på ungerska och har numera tagit över som populäraste ställena att hänga på. Så har det dock inte alltid varit då ungrarna föredragit vin och vinbarer (borozó) tidigare men de senaste årtiondena har ölet tagit över.

Middagen på Sir Lancelot.

Det framgår dessvärre inte av bilden men denna bricka med mat var ENORM! Vi var åtta pers som åt, brickan var för sex pers och ändå lämnade vi en del kvar. Det var allehanda köttsorter (fläsk, nöt, kyckling) blandat med olika tillagningar av potatis, massvis med grönsaker och frukt och en liten fiskbit dessutom.

Det mesta på denna bricka var oerhört välsmakande.

Vi åt upp 95% åtminstone.

Medan vi åt pågick en show som inte kommer gå till världshistorien direkt. Illa genomförd, taskig koreografi och när svärdsduellen ska genomföras spelas ledmotivet till Stjärnornas Krig. Behöver jag säga mera?

Dansgolvet på nattklubben Rio beläget vid Donau, på Budasidan.

Rio verkade som sagt vara det klart hetaste partystället i Budapest. Det var stort, inbjudande och hade något för alla kändes det som. Oändligt med barer, en toalett med sin egen lilla toalett"madame" som städade efter en (Dock inget dasspapper på muggen vilket jag bittert fick erfara sista kvällen när jag tvåan kallade. Det blev till att småkrypa ut bland tjugo pinkande grabbar och sno lite handservetter.)

Detta var början på showen som inte går att finna i Sverige...

Dansarna var påklädda i jämförelse med...

Ungerskorna överlag var snygga. Blev överraskad om jag ska vara ärlig. Säger inte att ovanstående flickor ingick i den klubben men måste säga att man ofta noterade en tjej med snyggt utseende på Budapests gator. Vi i Budapestgänget undrade också hur deras ofta smala midjor gick ihop med deras mer tilltagna bröst. Inte så troligt att 80% av tjejerna i Ungern är opererade.

Stripporna som gjorde en mycket avancerad show.

Dessa två damer utförde en show som troligtvis skulle ha genererat fängelse i Sverige. Jag tänker inte säga vad de gjorde och varför, men de gjorde det och till publikens stora förtjusning.

Mojito. En utav få drinkar de visste hur man tillverkade.

Att blanda drinkar var inte ungrarnas starka sida. Deras caipirinha och caipirinuschka (kan inte stavningen) var så äckliga att de knappt gick att dricka. Long Island klarade de varannan gång. Man kunde dock beställa Redbull vodka och GT med trygghet då man fick ett glas med vodka eller gin och själv blandade i resten. Billigt var det dock. 35kr för en 50cl öl eller ca 45 spänn för en sexa med sprit.

Jag smuttar på min Mojito. Det blev nog närmare 15 st sammanlagt.

Dansgolvet var oftast överbefolkat.

Vi har inget ställe i Stockholm som påminner om Rio. Om det är kulturen eller något annat som gör det vet jag inte men vi har inte denna typ av ställen i Sverige. Trist men sant. Om jag nu ska gå på nattklubb så ska det vara som på Rio, annars föredrar jag pubar.

Gänget på Rio. Fr vänster : Foppa, Anna, Camilla, Erik, Danne, Nicke, Hasse, Micke (utan huvud) och Nyffe.

Denna syn mötte oss utanför Rio varje morgon mellan 05-06. Donau i bakgrunden.

Dygnstrytmen blev någorlunda ruckad i Budapest. Dels eftersom vi tog en "siesta" varje dag men även för att utelivet börjar lite senare än hemma. Konstigt nog hade de frukost på hotellet som om man skulle ha somnat kl 01 vilket gjorde att man fick ytterst begränsat med sömn varje natt.

Till sist : Världens vackraste klubbmärke. AIK.