Hemresornas förbannelse

Jag tror jag uppfyllt min kvot av festivaler för denna sommar. Min kropp säger i alla fall det.

Färden hem mot Stockholm påbörjades efter en pizzalunch i Majorna och vi tog det mindre smarta beslutet att åka E20 hem istället för E4. Det gav oss i runda slängar en timma extra i färdtid.

Nu slapp jag förvisso att köra men det kändes tradigt att åka på 90-vägar och på sina ställen endast en fil. När man då hamnar bakom en karavan av långtradare har man lätt att hålla sig för skratt. När det dessutom kommer en traktorjävel framför en som puttrar fram i 30 sega kilometer per timme får man tokspratt.

Förstår inte varför hemresor alltid ska bli så förbannat jobbiga och långa. Det verkar liksom vara en regel för hemresor. Så tråkiga, problematiska och helvetiska som möjligt. Spelar ingen roll om det är från Sölvesborg, Göteborg, Kairo eller New York. Alltid samma sak.

EM-finalen hade hunnit börja en minut och trettio sekunder innan jag fick bild i rutan. Var dessutom ruggigt hungrig så jag kan inte påstå att fullt fokus låg på själva matchen.

Skönt att spanjorerna vann i alla fall. Varken gillar eller ogillar tyskarna men de vinner ju ganska ofta så när Spanien lyfte en buckla för första gången på 44 år kändes det bra. Dessutom rättvist eftersom de var klart bättre än tyskarna.

Får återkomma angående Metaltown och äventyret nere i Göteborg. Det blev två riktigt tunga festdagar och det sitter fortfarande i kroppen.

Skulle ha haft semester idag känner jag men hade några viktiga möten så det var inte ett alternativ. Till kvällen väntar de roliga sysslorna tvättstuga, betala räkningar och göra matlåda. Jag känner verkligen för det nu. Verkligen.