Vila i frid Kristian

Jag hade för avsikt att blogga när jag kom igår, i flera ämnen och avseenden.

Dels vann AIK mot MFF med 2-0 men mitt huvudämne var att uppmärksamma min vän Linda som fyllde år igår. Dock vändes världen lite upp och ned under matchen på Råsunda igår.

Vi kom ganska sent insläntrade på Råsunda och det innebar att det tog närmare 20 minuter in i första halvlek innan jag uppmärksammade banderollerna som var uppsatta på Norra Övre.

"Kristian Klang" och "Vila i frid Kristian". De båda banderollerna satt tätt intill varandra och det tog mig någon minut innan verkligheten hann ikapp mig. Hur många Kristian Klang kan det finnas tänkte jag för mig själv. Hur många Kristian Klang kan det dessutom finnas som är hängiven AIK?

Självfallet finns det bara en Kristian Klang. AIK:are, Hansonbroder, medmänniska.

Kristian gick bort i lördags kväll. Omständigheter och orsaker tänker jag inte gå in på. Dels för att informationen är knapphändig och dels för att det inte är något att ta upp i denna blogg.

Det känns lite overkligt att skriva om det och jag har haft en olustig känsla i kroppen sedan mina ögon fann banderollerna. Kristian är av samma årgång som mig själv och jag lärde känna honom för ca 6 år sedan då han för första gången dök upp på en utav våra hockeyträningar.

Första tanken var att denna kille inte är att leka med. En stor vacker AIK-tatuering prydde hans hals och när han tog av sig på överkroppen var stora delar av huden täckt av diverse tatueringar. När jag väl skakade hand med honom och presenterade mig så blev jag direkt överraskad av hans vänliga leende och artiga ton.

Kristian var from, lågmäld och mycket trevlig på sidan av isen. Så fort han kom ut på den dock så blev han som förbytt. Klang ställde upp för oss andra på isen oavsett situation och tillfälle. Målvakten skyddades med en livvakts dedikation och Kristian tvekade aldrig att slänga handskarna om det behövdes.

Att Kristian hade en brokig bakgrund och länge varit medlem i AIK:s firma gjorde han ingen hemlighet av men inget han talade om heller. Vi pratade helt enkelt inte om det. Fanns ingen anledning. Vi var där för att spela hockey och ha kul ihop, inget annat.

Kristian blev snabbt en mycket omtyckt Hansonbroder och det känns overkligt att han är borta. Han spelade med oss i fyra säsonger och när jag träffade honom senast talade han om att komma tillbaka igen. Han saknade ishockeyn. Han beställde t o m tröja och damasker men hämtade dem aldrig.

Förhoppnings kan vi överlämna hans tröja och damasker till hans närmaste. Han har två döttrar varav den ena varit med på några matcher. Minns henne som ett riktigt charmtroll.

Oavsett när en människa går bort så känns det tragiskt. Att Kristian som är född samma år som mig själv inte längre är i livet känns än mer tragiskt. På flera sätt. Att lämna jordelivet för att man levt färdigt sitt liv är sak, att dö så pass ung och med så många goda år kvar är enkom en tragedi.

Förhoppningsvis kan vi genom Hanson Brothers hedra ditt minne på något sätt Kristian. Du är saknad. Jag och flera Hansonbröder med mig sörjer din bortgång och det är med tung sorg i mitt hjärta som jag skriver detta inlägg.

Vila i frid Kristian Klang. Vi är många som tänker på dig, saknar dig och sörjer dig. Mina och våra tankar går till din närmaste familj, vänner och i synnerhet dina döttrar.

Once a Hanson, Always a Brother