Fascination

Vad är oddsen på att det är sol och blå himmel två dagar i rad? Bara att glädjas så länge det håller i sig.

Dokumentären Klass 9A fortsätter att fascinera mig. De ser så små ut. Jag vet, man var lika liten själv när man var i den åldern men det har jag förträngt. Att de ska påbörja gymnasiet snart och ser ut som om de knappt börjat sjuan känns overkligt på något sätt.

Att skolan förfallit råder det inget tvivel om. I många fall säkert själva skolan i sig också men jag syftar mer på skolan med allt vad det innebär. Föräldrarna verkar bry sig nämnvärt om hur det går för barnen. Barnen själva verkar tro att man kan surfa på en räkmacka hela livet. Är dessa ungar verkligen mogna för att göra ett linjeval inför gymnasiet? Personligen har jag svårt att se det. De verkar knappt veta vad 2+2 är. Sorgligt.

Såg i lördags för första gången en hel kvaltävling till Melodispektaklet. En unga lovande förmåga, Björn Gustafsson, är en utav pausunderhållarna och jag har sett klipp på youtube från tidigare kvaltävligare också utöver lördagens program. Rolig kille. Han har liksom den naturliga talangen för att vara rolig känns det som. Å andra sidan spelar han lite av samma roll hela tiden och framtiden får väl utvisa om han klarar av även annan typ av komik.

Vad som fascinerar mig i detta ärende är "folkstormen" som tidningarna kallar det. I detta fall folkstormen för att han tydligen inte ska vara med i lördagens Andra Chansen eller vad det nu heter. Att en komiker i inledningsfasen av sin karriär kan skapa sådan debatt är smått otroligt. Att folk orkar engagera sig är än mer fascinerande. Speciellt då jag förstått att Melodifestivalen handlar om artisterna och musiken, inte pausunderhållningen.

Fast vi har nog större chans att vinna den internationella upplagan om vi sänder ned Björn än någon utav de bidrag jag hört hittills. Björn for president kanske?