onsdag 31 december 2008

Woffes Årskrönika

I och med mitt tillstånd denna nyårsafton så har jag fått tid över till att skriva en årskrönika. Vad hände i och runt omkring mitt liv under 2008? Häng med på resan som av naturliga skäl börjar i januari 2008.

Januari

Jag skrev bl a om bröst. Detta i all välmening och om att vi överdramatiserar detta med kvinnors bröst. Jag tror startskottet (för min del i debatten alltså) var när tre unga tjejer utmanade reglerna på ett badhus i norra Sverige.

Jag behandlade ordet CHOCK. Framför allt kvällsmedia har en förkärlek till detta ord och använder det så gott som varje dag på löpsedlarna. Tröttsamt.

Ett delikatare och mer känsligt ämne jag tog upp var rasism. Då inte den som behandlas dagligen i media utan den vanligaste rasismen i Sverige. Den mot svenskar men mestadels den sinsemellan de olika invandrargrupperna.

Facebook fick sig en känga då jag tröttnat på fenomenet redan då. Jag är där för att hitta gamla klasskamrater, fd kollegor och gamla kompisar, inte pokas, slänga fladdermöss på varandra eller skicka suspekta digitala gåvor.

Det som var mest positivt och även mest givande var att jag fick spela min första seriematch på nästan ett år då jag ju opererade bort halsmandlarna i november 07 och därmed inte kunnat spela på ett tag.
Slutligen så fyllde min älskade svåger Romeo 50 år vilket firades vid en stor och härlig fest.

Februari

Februari 2008 var lite speciellt. Den innehöll ju 29 dagar och inte 28 eftersom det var skottår. Det gjorde även att Sverige "tjänade" 12 miljarder kronor eller något dylikt. Inte illa.

Såg att jag även skrev om mina axelsmärtor för första gången och det är dessvärre exakt samma smärta som följt mig under större delen av hösten. Desto större anledning att faktiskt kolla upp den.

Klass 9A gick på TV och den måste klassas som den bästa dokumentärserie som gjorts på årtionden. Jag älskade den och den var mycket intressant att följa.

Lillebror min skrev blogg för första gången. Tyvärr har inte varit så frekvent vilket är synd för han skriver bra svenska, är fyndig och har lustiga funderingar.

Jag hade lagfest med hockeylaget. Dessvärre HEMMA hos mig, dessutom för andra gången på kort tid och ödeläggelsen var total. Dessutom fick jag för andra gången på två lagfester hemma vakna upp med en full lagmedlem i bingen. Ingen större underdrift att säga att jag numera vaknar bredvid något vackrare och trevligare.

ADHD var det också. Ja, Alla Djävla Hjärtans Dag för er som inte känner till det. Har ingenting med att jag var singel att göra, bara min ståndpunkt till denna kommersiella dag. Måste kolla Lenas inställning till denna dag för det kan bli jobbigt den 14/2 annars.

Steffi fyllde år, som hon gör varje år, men detta år fick hon ett hyllningsinlägg i bloggen min. Detta för att hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Det var dessutom under denna period som jag dejtade Annica vilket var en kort och intensiv dejtingperiod men mycket trevlig.

Till slut så fyllde min kära mormor 80 år! Det är så härligt att se en person i den åldern vid så god vigör och på så strålande humör hela tiden. Rock On Mormor!



Mars

Allsvenskan i fotboll hade premiär och självfallet var undertecknad där. Närmare 27000 personer följde de svartgula på Råsunda i en ganska trist match som slutade 0-0.

Charlotte Perelli och låtern Hero vann den inhemska melodifestivalen. Inget jag brydde mig nämnvärt om även fast jag tyckte den och Sanna Nielsens Empty Rooms var de bästa bidragen anno 2008.

Jag köpte min numera berömda termos. Jag hade tröttnat något enormt på kaffet som vi har på jobbet, trots att det görs på färska bönor, och så här nio månader senare så är jag glad att jag gjorde det och min känsliga mage mår mycket bättre.

De hemska Arbogamorden utfördes och där vet vi ju fortfarande inte hur det slutar även om tyskan dömdes till fängelse i Tingsrätten så inväntar vi nu Hovrättens dom.

Det var Påsk och vännen Linda kom upp från Malmö för att bo hos mig. Det blev också slutet på romansen mellan mig och Annica.


Kollegan Björn sa upp sig i början på månaden och gjorde sin sista dag hos oss den sista mars. Jag saknar honom fortfarande.

April

Jag minns att jag hade en liten tapaskväll för vännerna Per, Sara, Steffi och Björn. Det var mer mat än något ens mäktade med men det var på det hela taget en lyckad kväll.

Jag minns att jag fann det något underligt att Steffi inte drack någon alkohol men det självklara svaret på den funderingen kom några dagar senare när de förkunnade att de var gravida och väntade barn. Härligt!

Vi hade årsmöte med Hanson Brothers och enkom mötet tog ca 5 timmar. Mot slutet var vi redan halvpackade men ingenting emot vad vi var vid 02-tiden. Hujeda mig.


Mest minnesvärt var dock Kairoresan med jobbet. Så otroligt härlig, spännande och lärorik. Vi hade världens bästa guide och fick lära oss massor om den Egyptiska historian, kulturen och folket. Det var verkligen en minnesvärd resa även om jag inte tror att jag skulle åka dit igen för privata pengar.

Maj

Först och främst så infaller ju min födelsedag i denna månad, närmare bestämt 30/5. Inte för att jag bryr mig nämnvärt om min egen födelsedag men ändå. 33 bast blev jag denna gång. Klokare, snyggare och bättre. Tycker jag i alla fall.

Var på rockkryssning denna månad dessutom och det var en riktig holmgång. Jisses. Mustash rockade arsel av hela båten minns jag besämt.

Hade en tacos- och schlagerkväll med Steffi, Björn, Per, Sara och A-K. Pirelli hade inte en chans i finalen dock. Dagen efter körde jag A-K till Arlanda då hon skulle till USA en sväng.

Tyngst i maj var besked om att en gammal Hansonbroder, Kristian Klang gått bort. Vila i frid Kristian, vi saknar dig fortfarande.


Juni

FRA-lagen diskuterades för första gången, något som kommit åter i bloggen vid ett flertal tillfällen. Detta och IPRED-lagen verkar bli slutet på värnandet om den personliga integriteten. Tyvärr.

Jag "avslöjade" sanningen om varför kvinnor anses vackrare än män generellt sett. Smink! Jodå, det är sanningen även om många vill dölja det faktumet. Därav har jag börjat använda foundation. Allt är tillåtet i krig och kärlek.

EM i Österrike-Schweiz inleddes och trots en strålande svensk inledning i och med segern mot Grekland så gjorde förlusterna mot Ryssland och blivande EM-mästarna Spanien att vi inte ens gick vidare från gruppspelet. En grov missräkning.

Syster Irene och svågern Romeo åkte till Island på semester och jag blev hundvakt åt deras vovve Dino. Världens finaste Jack Russell även om det jag kommer minnas mest från deras semester är att katten Baloo rymde från sina "vakter" och jag fick spendara närmare ett dygn i effektivt letande efter honom. Syster och Romeo beslutade att avsluta semestern tidigare än tänkt och vid första passet de letade efter honom så kröp han också fram. Slutet gott, allting gott.


Absolut roligaste under juni månad var självfallet Sweden Rock Festival och Metaltown. Det är så förbannat kul att åka iväg på festival att det är svårt att förklara. Det måste verkligen upplevas. Hoppas på repris 2009 men inget är fastställt ännu.

Juli

Semestermånaden framför alla andra.

Det började med en underbar vistelse i Budapest med Nyffe, Foppa, Steffis lillebrorsa Micke och sex vänner till honom, varav några jag kände sedan tidigare.
Det var en otroligt mysig och härlig stad som bjöd på såväl kulturella upplevelser som sköna nattklubbar som vi huserade på till tidigare morgontimmarna. Härligt!


Fick mig så småningom en gemytlig och fin dag på Ljusterö där Hannas pappa har ställe. Var ute över dagen med just Hanna och dessutom Jompa, Zack, Carin, Najk och Flavia. Det var verkligen jättehärligt.

Åh så fyllde ju lilla mamsen år dessutom. 62 år ung blev hon och vi (jag + lillebror alltså) gav henne en ny mobil i present. En helkväll på stan blev det också där bland annat BarCelona Bar och Pub Anchor besöktes.

Augusti

De sista självande semesterdagarna spenderades bl a ute i Spillersboda, Norrtälje skärgård. Barndomsvännen Nyffe erbjöd mig och Linda att följa med dit då hans pappa Bosse har ett vackert litet ställe där. Jag har varit där förut och det är alltid lika ljuvligt att åka dit. Några riktigt sköna dagar hade vi där.

Därefter var det så dags att arbeta igen men jag kände mig verkligen redo för det. Första gången på flera år som jag kände mig riktigt motiverad efter en semester. Kändes skönt.

OS i Peking. Ja, säga vad man vill om att lägga OS i ett land som är allt annat än demokratiskt. Organisera kunde kineserna åtminstone.
Tyvärr så är det inte framgångarna så som guld, silver och brons som jag minns. Nej, festetsat i minnet är Sanna Kallurs snöpliga uttåg ur OS när hon snubblade på första häcken i semifinalen och Ara Abrahamians protest vid prisutdelning när han dömts bort tidigare samma dag. Starkt gjort.


Mot slutet av augusti hägrar ju kräftskiva och så även detta år. Dock inte med barndomsvännerna och Lindesberg där vi brukar vara utan med jobbet hemma hos kollegan Linda. Det var en kul och skön kväll.

September

Jag hade redan tidigare under året varnat i min blogg för att en blivande finanskris var på väg. Inte för att jag på långa vägar kunde föreställa mig att den skulle bli vad den blivit men ändå. I dessa fall gillar jag verkligen inte att ha rätt.

Öl- och Whiskymässan besöktes. Igen! Vet inte för vilken gång i ordningen men lika roligt är det varje år att testa olika öl och whisky. Grymt kul hade vi som var där åtminstone.

Hanson Brothers hade första ispasset i början på september. Vi hade inte stått på is, de flesta av oss i alla fall, sedan i juni innan dess. De första skären är alltid härligast. Då vet man att man har minst ett halvår framför sig med det roligaste man vet.

Syster Irene fyllde år. Dock inte jämnt så partyt var inte lika stort som den gången hon fyllde 50 men kul och trevligt hade vi det.


Dessutom fick fd kollegan och min AIK-vän Daniel sitt första barn. En liten flicka som såg dagens ljus den 22:a september.

Oktober

I oktober slets jag mellan himmel och helvete. Mer om det strax.

Rent sportsligt så minns jag matchen AIK - Leksand med eufori att jag nästan får gåshud. Det var sådan elektrisk och härlig stämning på ett fullsatt Hovet denna afton. Att AIK dessutom vann gjorde ju inte saken sämre på något sätt. Wow!

Min svåger Romeo förlorade en av sina systrar i denna månad. Begravningen som var några veckor senare var mycket stämningsfull och vacker och hon fick ett fint avslut.



Jorden fick också en ny invånare när Noah kom till världen den 4/10. Steffi och Björns förstfödda såg dagens ljus en fin lördagsmorgon och jag såg honom live bara någon vecka senare. Bättre föräldrar går inte att få Noah lilla. Du är lyckligt "lottad".

November

Hanson Brothers hade seriepremiär som vanligt i denna månad. Premiären gick inte alls som vi tänkt oss och det har inte säsongen gjort sedan dess heller. Snarare ren katastrof.

Några som hade det än värre var AIK. Mitt kära Gnaget slutade på femte plats i Allsvenskan vilket fick förödande konsekvenser då Rickard Norling fick sparken, Ola Andersson sa upp sig och det var allmänt kaos i klubben. Mikael Stahre har tagit över och innan jag ser vad han gjort med AIK ska jag inte uttala mig i frågan.

22/11, för övrigt pappas födelsedag om han levat, kom så säsongens första snö fallande. Jag som älskar snö välkomnade den medan andra skydde den som pesten. Dags att flytta från landet kanske?



Allra härligast, så här med facit i hand alltså, var att jag träffade Lena i denna månad. Den 16/11 i närmare bestämt. Sedan dess har lyckan bara växt och så även kärleken. Jo, jag är verkligen lycklig!

December

Denna månad som avslutar året, inte bara 2008 utan varje år, har inte många timmar kvar. Ganska exakt 5½ timme faktiskt.

Visst, man kan tycka att jag borde göra något vettigare än att skriva detta blogginlägg en tid som denna men i mitt nuvarande tillstånd så får det duga. Även om det hade varit jätteskoj att festa tillsammans med vänner så känner jag inte att det är någon jätteförlust. Utöver att detta år ska firas ut och 2009 firas in så är det ju egentligen "bara" en fest och sådana har jag haft så det räcker de senaste dagarna.

Tvättstugan, handla, promenad och städning har jag hunnit med idag och då inte ens några glas glögg hjälpte mig till att bli piggare så kan jag lika gärna avnjuta resterande del av detta år på hemmaplan. Kommer säkerligen kunna se fyrverkerierna bra från min balkong och ska lyxa med någon god dryck vid tolvsnåret.

Julen har varit underbar och jag har fått umgås med vänner, familj och släkt vilket är det absolut bästaste och viktigaste.

Jag har fått umgås mycket med Lena vilket alltid är härligt och visst saknar jag henne nu när hon är i Thailand (de har precis firat in det nya året då de ligger 6 timmar före oss) men det är en bra saknad. Kommer, vad jag tror åtminstone, att stärka banden mellan oss än mera.

Nu återstår inte så mycket mer att skriva att detta år kära bloggläsare, vänner och alla ni andra. Hoppas ni har haft ett underbart 2008 och att ni får ett lika underbart 2009!

Puss och Kram till Er Alla!


Bland årets sista inlägg

Vaknade upp redan vid halv sju imorse. Kraftigt igensvullen i halsen och helt slut i kroppen.

Enligt konstens alla regler, när man känner en analkande förkylning, har jag försökt sköta mig men det verkar inte ge någon större effekt. Känner mig matt, slak och hänging.

Utanför ler det fina nyårsvädret åt mig men det börjar verka som om det blir en nyårsafton hemma i lugn och ro. I skrivande stund har jag ingen som helst lust att festa och leva rövare denna nyårsafton. Just nu har jag inte lust med sällskap alls faktiskt.
Eller jo, men det sällskapet har nu landat i Thailand och enligt rapport är det helt underbart.

Tänkte att jag eventuellt skulle orka skriva en liten nyårskrönika om året som har gått men lovar verkligen inget.

Sällskapsresan 2 visas om cirka halvtimman på SVT1 och det blir den som får underhålla mig i några timmar till att börja med.

Hej så länge!

tisdag 30 december 2008

My Love has left the country

Hon har inte kommit långt. Flygturen är bara inne på sin fjärde timma så hon är väl någonstans över Ukraina eller hur de ny flyger mot Thailand.

Vi lyckades undvika att alltför tårdrypande adjö på Arlanda även om hennes kompis Eva-Marie var hygglig nog att ge oss några minuter för oss själva.

Sedan jag skrev igår så fick jag först se AIK spela propagandahockey på Hovet när de körde över Västerås fullständigt under den första perioden. Pricken över det berömda i:et kom efter 19.53 när Christian Sandberg på halvholley och hoppandes sköt in 4-0.

Hela 5000 på läktarna och grym stämning när Gnaget gick upp på samma poäng som ledande Leksand efter 30 omgångar spelade efter 5-1 viktorian. Härligt!

Körde hem Nyffe till sig innan jag styrde Blå Pärlan hem till Lena för den ultimata "tuttinuttkvällen" med vitt vin, räkor och tända ljus. Sidney Sheldon kunde inte ha skrivit det smörigare själv.

Lena har haft en viss resehybris de senaste dagarna och igår kväll/natt så visade det sig främst genom fumlande och genom att tappa saker oförklarligt. När hon dessutom hade sönder sin rouge trodde jag måttet var rågat men hon höll sig relativt lugn.

Själv passade jag på att insjukna under natten då svag feber och halsont uppstod. Fick klä på mig alla kläder jag hittade när jag låg och huttrade i sängen.

Har känts lite bättre idag men ändå tveksam inför morgondagens nyårsfirande.

Efter jag lämnat av damerna på Arlanda hämtade jag upp en annan sjukling, Nyffe, och vi styrde kosan mot Täby Centrum för att leta något att ikläda oss på nyår. Det visade sig att även Elin är småsjuk och då jag vet att min inneboende i veckan, Linda, också känner sig dålig så är det någon form av epedemi som slagit ut. Typ.

Vi hittade inte mycket i Täby Centrum. Allt vi kom loss med därifrån var en varsinn flaska skumpa och några öl.

Vi drog iväg till Kista Centrum istället och även där inhandlades det lite mer alkhol men Nyffe hittade en present och jag hittade ett par jeans som var nedsatta 50%.

Väl hemma som jag är nu så börjar tröttheten ta ut sin rätt. Ska göra mig en kopp thé och lägga mig i säng med min bok. Satsar på att friskna till inför imorgon, det är ju trots allt den allra sista dagen på 2008 som går över i den allra första dagen av 2009.

Hörs imorgon säkerligen!

måndag 29 december 2008

Äntligen en lugn stund

Det har varit en ganska intenstivt om man går en vecka tillbaka i tiden och därför har dagen varit oerhört skön när jag bara kunnat slappa och softa.

Har inte gjort något speciellt över huvudtaget och utöver den lilla stunden för att betala räkningarna så har allting varit angenämt.

Mest tultat omkring här hemma i mysmundering, plockat lite småjoks och läst "Låt den rätta komma in". Låg förvisso uppe till runt 03 inatt då jag kikade på Sverige - Slovakien i J-VM så uppvaknandet runt 11-tiden kändes helt ok.

Hittade en kasse från H&M när jag skrotade runt här och kom på att jag shoppade litegranna när jag och Lena var ute på stan i förrgår. Ska nog prova grejerna och se att de passar.

Annars då? Ja, inte mycket. Ska iväg på AIK - Västerås om en stund och därefter bär det av hem till Lena för ett halvt dygns sista mys innan hon reser till Thailand.

Är nog inte riktigt införstådd med att hon skall vara borta i två veckor än men det lär göra sig påmint någon dag eller två efter nyårsafton när man vaknat ur den dvalan.

Försöker, inom mig, komma på ett sätt att förmedla mina känslor och tankar som rör sig i mitt huvud när det handlar om mig och Lena men har inte riktigt kommit så långt att jag kan förklara det bättre än att jag nu förstår hur det ska kännas när man är kär.

Känslan av att inte vara rädd för att vara beroende av någon annan är omtumlande men jag välkomnar den. För mig har det aldrig varit helt logiskt att jag faktiskt ska träffa någon som får mig att välkomna tanken att åldras tillsammans med en annan människa men med henne känns det naturligt.

Nu ska man dra aldrig för stora växlar av något som är relativt nytt men allting känns bara så härligt och underbart att det är omöjligt att inte tänka framåt i tiden. Utan att för den sakens skull ta beslut om alltför viktiga saker under förälskelsens tid. Utan att planera saker huvudlöst.

Nej, innan det blir något tårdrypande skrivet i denna blogg ska jag ta och börja göra mig i ordning inför kvällen. Adjö!

söndag 28 december 2008

Sliten upphöjt i två

Kroppen och knoppen känns sliten efter två partyfyllda kvällar/nätter.

Det party som anordnades på annandag jul var mer av en spontan grej medan gårdagen var desto mer planerad.

Lena hade kommit över till mig efter julfirande hos familj och släkt och jag plus Linda tog emot henne med lite glögg. Det var startskottet på något som skulle bli en låååång kväll.

När vi tröttnat på glögg öppnade vi istället en flaska vin och inmyndigade lax och annat gott till middag. Vet inte hur många flaskor vi petat i oss när Per och Sara kom förbi för att lämna Blå Pärlan som jag tidigare lånat dem då deras egen bil dött.

Då började det serveras Irish Coffee och shots. Plus bira i kvadrat. När klockan närmade sig ett tackade Per och Sara för sig och då hade vi tömt 5 vinare, en hel back bärs + två Irish Coffee var.

Lena, jag och Linda var desto mer partysugna och kom på den "briljanta" idén att dra till Garbo. Dyrt inträde, övervåning stängd och väldigt begränsat med folk. Hindrade det oss från att parta på som om livet hängde på det? Icke!

Dans, säkerligen assnyggt dessutom, genomförde vi och drog in en eller annan gäst vi våran partyeufori. Efter dryga timmen på Garbo ville Linda till Spy Bar vilket jag och Lena inte ville så vi åkte hem i en taxi medan Linda åkte mot stan för att festa vidare.

Blev väckt vid halv sex på morgonen då Linda inte hade några nycklar och hon hade dessutom knappt hittat hem. Hon hade virrat runt uppe på Jungfrudansen i en taxi eftersom det var ett välbekant namn för henne. Taxichauffören hade fått nog av att åka runt och leta så han åkte med Linda för att köpa cigg och kaffe istället.
Hon hittade "hem" till slut dock förstås.

Igår var vi alla tre rätt slitna men jag hade utlovat att ha en liten lagsammankomst hemma hos mig vilket jag just då bittert ångrade. Körde i alla fall hem Lena som skulle iväg på trevligheter med några vänner och hann inte ens hem innan första gästen anlänt så Linda fick ta emot Najk.
Det skulle visa sig att han blev den gäst som kom först och lämnade in sist.

Guran, Benny, Matzon, Olle gled in och så även Jompa som hade med sig Hanna och Zack. Ja, jag ska inte glömma Bennys hund Bullen för den delen.

Linda fick vara kvar på nåder men agerade istället kock och bartender åt oss till våran stora förtjusning. Det innebar ju fler Irish Coffees kan meddelas.

Linda hade fått tag på biljett hem till Malmö med buss så hon delade taxi med Benny och Bullen in till stan.

Coach Peder och hans adept Jocke tittade förbi på en whisky under kvällen som utöver lite lagsnack även innehöll NHL-spelande och Guitar Hero.

Lena hörde av sig på nattkvisten och kom även över runt 02-tiden och i samma veva som hon kom åkte Olle hem så det var jag, Lena, Jompa och Najk kvar.

Raringen orkade inte med oss fylltrattar så hon gick och la sig medan jag försökte få de två sista gästerna att förstå att festen började närma sig sitt slut. Hade inte Lena kommit hade det nog blivit efterfest här för några vänner till Najk hörde av sig men jag lyckades avstyra det hela.

Najk släntrade härifrån runt 03-tiden och vid halv åtta ringer det på hemtelefonen. Jag trodde det var fyllskallen Najk men när jag vaknade till litegranna så började jag inse att det nog var hans fru Carin.

Det visade sig att Najk inte alls kommit hem och nu blev jag förstås orolig. Han skulle nämligen leta upp en buss för att ta sig hem.
Jag hade precis fått på mig kläder nog för att ta mig ut och börja leta då jag fick sms från Carin att Najk nu hört av sig (efter tips från mig och Jompa om att eventuell efterfest kan ha lockat Najk någon annanstans än hem) och det var med en lättnadens suck som jag gick och la mig igen.

Idag har jag och Lena mestadels softat men även hunnit med en tur på stan och shoppat lite. Jag ska så fort jag skrivit klart detta inlägg ta och byta om och dra mig mot hockeyarenan eftersom vi har träning snart.

Allt som allt två riktigt roliga partykvällar men som satt sina spår helt klart. Börjar fundera på att köra ett nyktert nyår faktiskt.

Sköt om er där ute!

fredag 26 december 2008

God Annandag Jul!

Det är tur att livet inte är förutsägbart och tråkigt. Vad skulle det annars kunda hända för kul?

Linda och jag tog en uppfriskande promenad runt lunchtid för att få lite luft i lungorna och samtidigt gå av oss lite av julmaten.

Mot slutet av promenaden ringer så Per och berättar att bilen dött utanför Rapidköp som ligger rätt nära mig. Han och Sara var på väg till hennes pappa utanför Uppsala när bilen vägrade starta.

Vi ökade takten en smula för att hinna hem snabbare men stötte så på fd kollegan Fredde och hans frun Annelie plus deras son Anton, som lärde sig åka skridskor och hunden Gemeni. En stor "elak" rottweiler.

Kom på mig själv med att inte ha tid att stå där och flabba så vi önskade god fortsättning och hurtade hemåt.

Drog iväg till Rapidköp bara för att upptäcka att mina startkablar inte alls låg i bilen som jag trodde. En snabb vända ned till Statoil och Per hade nya kablar i händerna.

Dock var bilen dödare än död. Hände inte ett skit. Så här i juletid måste man tänka på sina medmänniskor så jag gav dem erbjudandet att låna min bil för färden till Uppsala vilket de självfallet uppskattade. De ska ändå komma hem till kvällen och jag behöver inte Blå Pärlan mer idag.

De körde hem mig och Linda och nu väntar jag på att Lena ska anlända med t-banan så att vi kan ha en mysig och skön kväll tillsammans. Har nästan längtat ihjäl mig så jag får vara försiktig när jag kramar om henne första gången.

Det lär bli en livad kväll men kanske ingenting emot imorgon när några grabbar ur hockeylaget kommer över. Då snackar vi livat. Hujeda mig.

Kom på dessutom att jag nog dubbelbokat mig för jag har fått en svag känsla av att jag ska träffa Steffi imorgon. Måste planera om där men får inte tag på henne. Nåväl, får försöka lite senare. Nu ska jag möta upp Lena!

Ha en skön kväll allihopa!

torsdag 25 december 2008

God Juldag!

Pustar ut så smått när jag nu slagit mig ned framför datorn efter en härlig jul och juldag.

Julafton började med frukost och Trolltyg i Tomteskogen. Därefter gjorde jag och Linda oss i ordning och jag skjutsade henne till Skärholmen där hennes bror Kaj skulle plocka upp henne för att åka vidare till deras päron i Laxne.

Själv tog jag mig till Farsta för att delta i akt 1 av julfirandet. Det gjordes som vanligt med pappas sida av släkten och mat för en pluton eller två. Vi var något färre än vi brukar vara på julen p g a sjukdomar och julfirande med respektives släkt istället för våran.

Var äckligt mätt efteråt och efter att vi delat ut julklapparna tog jag med mig yngsta brorsonen och hans flickvän för att lämpa dem i Solberga innan akt 2 av julaftonen skulle ske.

Den sker hos mor och lillebror i Vällingby och är sådär härligt mysig bara. Alla tre var mycket nöjda efter klapparna delats ut då bror fick sitt mediacenter (Popcorn Hour) han önskat sig, jag fick den trådlösa stavmixern jag sneglat på (råkade kallade den stavlås trådmixer dock...) och lilla mamma fick sin första egna dator när hon packade upp sin nya bärbara Acer.

Kevins polare Micke kom förbi och vi fyra såg på Armageddon tills alla låg och småsnarkade och då förklarade vi julafton officiellt slut.

Åt frukost med mor och bror innan jag fartade ut mot Laxne för att ha lunchfika med hennes föräldrar (Barbro och Christer) och Kaj innan vi skulle vidare till Dalsjö och syrran. Hundarna Alva och Ronja lät sig lätt duperas med lite kli och kärlek och vi spenderade lite över en timme hos Linda goa föräldrar innan vi for.

Hos syrran hade nästan hela gänget från julaftonen samlats plus några till. Syster + man, jag och Linda, systersöner + flickvänner, svägerska + mamma + syster och brorsson. Ja, icke att förglömma katten Baloo och hunden Dino då förstås.

Ännu mera julmat förtärades för att avslutas med Romeos övermäktiga chokladtårta innan ännu en julklappsutdelning tog fart.

Det var så otroligt mysigt med den sprakande brasan i bakgrunden och massvis med människor omkring mig som jag tycker så otroligt mycket om. Linda togs även hon om hand väl, främling till trots (ja, hon har träffat Irene & Romeo innan förstås) och även hon hade det jättemysigt.

Brorsonen Mathias åkte med oss hemåt och jag lämnade av honom på samma ställe som på julafton.

När jag tittar i påsarna med mina julkappar hittar jag trådlös stavmixer, brännare för Creme Brulée, en bok av Liza Marklund, ugnsvante, första-hjälpen-kit mot baksmälla, betalda Metallicabiljetter, ett glas ur min Chateauxserie, biobiljetter och lite annat smått och gott.

Fast allt det är av mindre betydelse. Jag har fått umgås med de flesta jag håller kär och det är faktiskt det som betyder mest av allt. De enda som jag rent spontant har saknat är lilla pappa och Lena.

Ja, jag är sådär lite sockersött (vissa spyr säkerligen) kär i denna underbara tjej. Denna gång har jag dock lovat mig själv att jag ska göra allting tvärtemot hur jag agerat tidigare i mitt liv och däri ingår att visa mina känslor fullt ut. Tänker inte spara på en enda komplimang eller tanke som far igenom mitt huvud. Så även om det skulle vara i denna blogg som nu t ex.

Aldrig igen ska jag uppfattas som svår att komma inpå livet eller verka hemlighetsfull.
Lena ska aldrig behöva tvivla på hur mycket jag tycker om henne eller hur mina känslor för henne är. Denna gång ska jag riskera att bli sårad och få ta smällar. För vågar jag inte satsa denna gång när allt känns så perfekt så kanske jag aldrig får chansen igen.

Jag längtar verkligen efter att få hålla Lena i min famn igen. Den längtan är starkare än allt annat just nu.

Snart min kära. Snart min skatt. Snart i min famn igen.

God fortsättning på er så länge!

onsdag 24 december 2008

GOD JUL!


Det finns så många som jag vill önska God Jul för det är många som jag håller av och bryr mig om.
GOD JUL till er Alla!

I julandans tecken

Det är julaftons morgon och äntligen börjar en smula julkänsla smyga sig på mig.

Jag och vännen/julgästen Linda har ätit julfrukost med risgrynsgröt & skinkmacka medan vi tittade på Trolltyg i Tomteskogen.

Vi ska dra iväg om några timmar för att fira jul med respektive släkt. För Lindas del innebär det med mamma, pappa och bror bl a i Laxne i närheten av där min syster bor.

Själv ska jag ta mig till Farsta för att fira jul med pappas sida av släkten för att till kvällningen ta mig över till mor och lillebror och fira jul med dem. Har så gjort i 25-års tid ca så det är julfirandets trygghet för mig.

Lena är i sitt barndomshem i Enhörna under julen och firar med familj och släkt.

Jag lyckades föra ihop Lena och Linda i förrgår då Linda hade anlänt från Malmö. Lite nervös ska det erkännas att jag var eftersom jag så hemskt gärna ville att de skulle gilla varandra.

Vilket ord som är starkare än succé vet jag inte men om det fanns ett sådant ord kan man väl säga att det var så det blev. Vi åt kallrökt lax, fem olika sorters sillar, ål och lite annat medan vi provade oss igenom glögglagret vi hade för att sedan gå över på öl och vin. Lena och Linda verkade hitta varandra direkt och vi hade en grymt mysig och kul kväll/natt.

Strax efter 02 behövde Lena åka för att hon skulle jobba några timmar senare. Linda och jag fortsatte festa några timmar till.

Igår var vi helt färdiga men tog oss ändå ut på byn för att inhandla det sista i julklappsväg och lite annat. Hann tyvärr inte möta upp Lena för att önska god jul och kramas lite men hon hade fått sin julklapp på nattkvisten innan så det är ordnat åtminstone. Och vi ses ju i mellandagarna.

Jag är sådär lite löjligt kär just nu så ni får ursäkta om det blir lite väl sockersött här i bloggen ibland.

Vill inte sitta fast på bloggen hela julen så jag slutar nu.

söndag 21 december 2008

En helt underbar helg närmar sig sitt slut

När klockan närmade sig fem i fredags och arbetsveckan skulle avslutas så blev det många God Jul & Gott Nytt År då flertalet kollegor inte arbetar i veckan som kommer.

Själv arbetar jag imorgon men sedan är det äntligen långledigt.

For iväg direkt jag kom hem för att handla mat och lite dryck. Hade tänkt träna efteråt men den efterhängsna axelskadan gjorde sig påmind när jag bar upp kassarna så jag stekte den idén så småningom.

Lena var på julkonsert med familj och släktingar så vi skulle inte ses förrän några timmar senare så jag fick möjlighet att förbereda lite mys här hemma.
Överraskade henne med tända ljus, stämningsfull musik, vackra blommor och lite bubbel. Det gjorde succé.

Vi satt uppe och pratade till 02-tiden ungefär men vaknade rätt utvilade på lördagsmorgonen. Vi begav oss iväg ut på äventyr vid lunchtid då Lena ska åka Tjejvasan i februari och behöver utrustning för det.

Passade på att inhandla lillebrors julklapp samtidigt och därefter var vi i Bro för att testa skidor bl a. Blev inget inhandlat förvisso i skidväg men väl lite annat.

Då vi skulle ha Danne (Nyffe) och Elin på middag till kvällen så tog vi oss hemåt vid 15-tiden. Maten för kvällen skulle bestå av kycklingfiléer marinerade i olivolja, citron, chili, vitlök, timjan, rosmarin mm och till det en härligt gräddig potatisgratäng.
Förrätten planerades till en brietårta med röd lök och tomat på. Ljuvligt gott.

Dessutom passade jag på att göra julsillen (fyra olika sorter) och tajmingen var så pass att jag precis drog på mig jeansen när Elin och Nyffe ringde på dörren.

Vi glöggade oss fram till förrätten och sedan blev det att avnjuta maten tillsammans med gott rött vin.

Gästerna hade tagit med sig efterrätten som bestod av getostglass (grymt smarrigt även om man inte kan tro det) med färska hallon på.

Vi spelade Scene It? och Buzz på våra spelkonsoller och avslutade med lite Guitar Hero innan gästerna tog en taxi hemåt vid 02-tiden.

Lena började känna sig hängig och sjuklig i mitten på kvällen och när vi vaknade imorse var hon helt färdig stackarn. Vi har mest myst i sängen hela dagen men även hunnit med en kortare promenad för att få lite frisk luft.

Nu ska vill att äta upp resterna från igår (gratängen kommer vara än godare idag, mums!) och kolla på en film innan jag kör hem Lena till sig.

Jag har hockeyträning ikväll och det kan komma väl till pass efter all mat vi stoppat i oss under helgen.

Inte många arbetstimmar kvar på detta år vilket jag är tacksam för. Lite sammanhängande ledighet låter oerhört lockande just nu.

Ha en skön söndagskväll där ute!

torsdag 18 december 2008

Omplacerad

Sitter just nu och blickar ut över Mäster Samuelsgatan. Mörkret har lagts sig över Stockholm och endast ljusen från butiksfönstren och bilarna utanför lyser upp litegranna.

Det spatserar folk i rask takt utanför och man slås av vilken frenesi folk har i steget dessa dagar innan jul. Bara på gångsättet de flesta har kan man se hur stressade och pressade folk är.
Trots en begynnande lågkonjuktur verkar de allra flesta julhandla som om inget har hänt. Om det är för att hålla modet uppe eller för att de känner sig tvingade låter jag vara osagt. Lite skrämmande känns det dock.

Vi har ju nu flyttat hela 75m inom våra lokaler och alltså hamnat med utsikt över Mäster Samuelsgatan. Jag klagar inte. Förvisso hade jag utsikt över ljusgården nedanför på innerplan tidigare där bl a SATS har fönstertak till sin aerobicssal. En del trevliga upplevelser har man ju fått.

Sitter numera med chefen rygg i rygg, kollegan Bettis till vänster, fönster till höger och Jossan mittemot. Det kommer nog bli alldeles utmärkt när man vant sig.

Sista vinlotteriet detta år gick av stapeln tidigare men nu vara jag tillbaka gammal god loserform. Inte en pava blev det.

Har tvättstugan ikväll så det är väl det jag får koncentrera mig på. Skulle vilja gymma också men vänster axel tog mycket stryk på matchen igår så vet inte om det är särskilt smart. Får se hur jag gör.

Inte fått kramats, omfamnats, pussats eller hånglats med Fröken på flera dagar nu och abstinensen börjar bli allvarlig. Tur att det bara är ett drygt dygn kvar tills vi ses igen.

Ha en underbar torsdagsafton!

onsdag 17 december 2008

En onsdag i december

Det är då själva f-n att det ska vara så ont om tid att jag hinner skriva av mig oftare.

Nåväl, nu är jag här en stund i alla fall.

Vi håller som bäst på att packa ihop våra pinaler för att flytta runt 70m bortåt och jag, som ändå varit här i många år nu, har nog haft det värst. Det var inte lite skit jag samlat på mig genom åren. Rätt skönt att bli av med merparten faktiskt.

Just nu ser det ut som ett kaos dit vi ska flytta men möbelbyggarna arbetar på bäst de kan.

Vad nytt annars? Jag är fortfarande lika lekfullt och barnsligt glad. Främst tack vare Lena förstås som det räcker med att jag tänker på för att dra på smilbanden. Den känslan har jag saknat.

Vi har sista matchen innan uppehållet i hockeyn ikväll. Det är med blandade känslor jag blickar framåt mot den. Rena sjuk- och frånvarostugan råder och vi har svårt att ens skramla ihop två fulla femmor. Helt horribelt med tanke på hur många vi är i laget.

Det är inte många arbetsdagar kvar på detta år. Två dagar denna vecka och måndag för egen del. Kan inte påstå att jag fått några vidare julkänslor än så länge men de kommer säkert. När väl julshopping och julmat är inhandlat och jag påbörjar att göra köttbullar, sillar, griljera skinka, Janssons frestelse mm så kommer känslorna pyrande.

Linda anländer på måndag dessutom från Malmö. Till skillnad från förra gången hon kom på besök och den tjej jag dejtade då så har jag nu förvarnat långt i förväg om att Linda bor hos mig så inga tråkiga vibbar uppstår. Lena är en mycket klok och förstående kvinna kan tilläggas.

Ute i vida världen händer det mycket och det orkar jag inte skriva om nu.
Dock var det ju lite överraskande med jordskalvet nere i Skåne i början på veckan. 4,7 på Richterskalan om jag inte minns fel och det är väl ändå rätt krafigt vad jag har förstått. Kan första att skåningarna fick en chock.

Nej ni, nu ska jag ta tag i den sista bråten omkring mig så att jag kan bära över grejerna imorgon bitti. Ha en skön kväll där ute!

söndag 14 december 2008

Lycka!

Egentligen skulle jag låta bli att skriva något under denna rubrik bara för att kort och koncist förmedla vad jag känner just nu.

Vad som omfattas i denna lycka är förstås mycket men just nu är jag mest lycklig bara rakt av.

Har haft en ganska hektisk helg med få minuter över för omtanke och fundering. Det behövs förvisso inte alltid men just nu när jag sitter här framför datorn så känner jag behovet av lite lugn och ro.

I fredags hade vi julfest med kollegorna på säljet. Inte alla men åtminstone tio utav oss tog oss ut till kollegan Anettes hus i Sollentuna. Där dukade vi fram de rätter var och en förberett (jag gjorde sillarna igen för de var mycket uppskattade förra året och var väl det nu också även om jag själv inte var helt nöjd då jag p g a magsjukan inte vågat provsmaka och finjustera de fyra olika sillinläggningarna) och åt oss mätta och belåtna.

Jag drack ingen alkohol av starkare karaktär då jag agerade chaufför denna afton. Dels p g a tidigare magsjukan men främst för att vi hade match dagen efter.

En kvart efter midnatt eller så, när vi kört Rockband 2 så det sprakade om det i flera timmar, tog jag så med mig fyra kollegor i bilen och fartade därifrån. Mot slutet av Kävlingelänken såg vi saftblandare som med sina blåa sken lös upp natten och självfallet var det nykterhetskontroll. Jag hade endast druckit två stycken 3,5:or men också av misstag fått i mig en saftig klunk vin i tron om att det var julmust. Det gick dock bra i kontrollen och jag släppte av kollegorna på respektiva adresser de önskat.

Åkte sedan till Lena och träffade några av hennes vänner för första gången. De blev dock inte så långvariga då klockan var mycket.

Morgonen efter spenderade vi mest till mys innan jag var tvungen att dra hemåt och packa trunken.

Matchen mot IFK Täby på eftermiddagen gick som de tidigare matcherna i serien, d v s förlust. 3-7 denna gång men jag fick åtminstone göra ett mål. Föga tröst så klart.

Därefter väntade middag på Ramblas vid Hornstull då Hanna fyllde år. Vi var runt 8 pers som käkade och åt där men folk kom spontant förbi (ja, inte så spontant att främlingar kom fram men vänner till Hanna) och grattade henne på födelsedagen.

Därefter drog vi Rocks och festade vidare. Lena kom dit och hennes ögon var som tefat då hon för första gången i sitt liv satte foten på en rockklubb. Vi avvek efter halvtimma ungefär och lyckades hamna mitt upp i en fajt mellan en stackars taxichaufför och två brudar som vägrade betala för sin resa.
De betedde sig jävligt illa och den ena bruden blev helt galen efter det att chauffören konfiskerat hennes mobil i väntan på att få pengar. Hon flög på honom med sparkar och slag medan mindre väl valda ord haglade i luften.

Vi var väl en tre killar som gick emellan och försökte hålla lite ordning på de rabbiata tjejerna men polisen kom så småningom och tog hand om alltihopa. Förhoppningsvis fick de betala för sin resa de små idioterna.

Imorse var jag kraftigt bakis med Lena var betydligt fräschare. Hon hade mycket roligt åt min baksmälla.

Vi tog oss ned på stan en sväng innan jag var tvungen att avvika för att hinna till AIK - Oskarshamn på Hovet. Gick vid ställningen 5-0 (slutresultat 7-1 tydligen) och begav mig mot Blackeberg för att hämta upp mormor och sedan åka till mor och bror för att fira brorsans födelsedag som är imorgon.

Vi bjöds på en grym spanska lammgryta med goda korvar i bl a. En trevlig helg allt som allt och även om jag är helt slut så är jag väldigt glad.

Lycka som sagt. Lycka är ett ord jag inte använder alltför ofta och därav är innebörden så mycket större. Men mer om det i något framtida inlägg.

God natt!

tisdag 9 december 2008

Uppehåll i bloggen igen

Orsakerna till frånvaron i bloggen är flera men mestadels har det berott på att jag helt enkelt behövt prioritera annat men sedan söndag har det mest handlat om att jag mer eller mindre bott på muggen.

Vet inte vad jag fick i mig i lördags kväll (hade gäster och utöver en pasta från pizzerian åt jag inget annorlunda kontra gästerna och den borde ha slagit till tidigare i så fall) men vaknade illamående i söndags.

Har av och till känt mig spynödig men så långt har det aldrig gått. Desto värre vad blåshålet baktill har ställt till med. Har bränt uppe mot fyra dassrullar på dessa dygn.

Kosten har enkom bestått av Dofilus, banan, thé, vatten och rostade mackor. Börjar lessna ordentligt på den födan.

Andra anledningar till ickebloggandet är dels att det varit väldigt mycket hockey för min del och saker av ren privat natur. Så privat att jag enligt tidigare utsago inte ska skriva om det men det kan hända att jag kan släppa på den "sekretessen" inom den närmaste tiden. Återkommer i ärendet.

Nu ska jag ta en lång dusch, raka mig och lite annat så jag känner mig fräsch i övrigt. Tror att jag kan jobba imorgon men det brukar underlätta om man känner sig ren och fräsch faktiskt.

Ha en skön kväll!

tisdag 2 december 2008

Lite om allt och inget

Sitter framför datorn och pustar ut. Det sista paret strumpor är ihopvikta och en 4½ timmar lång pärs är över.

Som vanligt så fungerar ju inte vissa saker ute i den där förbannade tvättstugan. Vet inte hur många gånger den figurerat i denna blogg nu men ska försöka hålla det löfte jag nu avger att inte skriva om den något mer.

Dagen har annars varit bra. Har haft förbannat ont i båda armarna under dagen men bitit ihop och kört på. Fick iväg en hel del offerter som jag hoppas ska leda till bra affärer för oss till nästa år. Men säker kan man aldrig vara. Som konjunkturen är just nu så är allt osäkert. Man kan bara hoppas.

Annars händer det ju som vanligt mycket ute i vida världen. Alltså den utanför Solna där jag bor.

En kille vid namn Freddy blev framröstad till Lucia i sin skola. Det satte dock rektorn, kvinnlig sådan, stopp för. "Killar kan inte vara Lucia. Samhället är inte redo för det." Eh, nähä. Åh det bestämmer hon? Vem är hon att köra över elevernas röstning? Åh vad har hänt med detta underbara ord jämlikhet? Gäller det fortfarande bara åt ett håll?

Förresten var väl Lucia från Sicilien. Då skulle ju färgade tjejer inte kunna vara Lucia heller. Attans att det ska vara så svårt att vara konservativ.

Polisen har skjutit en 76-årig tv-profil. Arne Weise? Har ingen aning om vem det kan vara men tydligen försökte polisen in i det sista lösa konflikten utan skottlossning men då 76-åringen redan skjutit mot en-två personer vågade de inte ta några risker.

Volvo och Saab står inför ett stålbad utan dess like. Ford försöker bli av med Volvo och inatt kommer troligtvis GM ge samma besked om Saab. Försäljningen av dessa två svenska, åtminstone en gång i tiden, bilmärken väntas dock bli svår. Vilka ska våga ta över?

Gemene man i detta land underskattar hur många personer bilindustrin egentligen avlönar. Nu räknar jag inte enkom de som jobbar direkt på någon av tillverkarna utan även hundratals underleverantörer. Sverige som industri- och ingenjörsland kommer få sig en rejäl törn om dessa båda går i graven.

Handikappidrottaren Jonas Jacobsson vann idag Svenska Dagbladets Bragdguld. Kul!
Extra kul att han blivit bedömd för att han verkligen gjort en bragd och inte för att han är handikappidrottare.
Jonas har vunnit runt 55 guldmedaljer i skytte i EM, VM och OS och har tävlat i Paralympics sedan han var 15 bast. Bara det är en bragd.

Kollade på The Boston Tea Party som jag spelade in igår. Temat var sex och det gjorde förstås programmet intressant av bara den anledningen.

Ska erkänna att jag är lite svag för herrarna Fredrik och Filip. Det är inte alltid de är roliga eller charmiga men det är något visst med dem ändå.

Programmet hade sina guldkorn och de diskuterar ämnen ur alla möjliga vinklar. Själva sexscenen kändes kanske en smula "över gränsen" men den var ju inte stötande på något sätt. Modigt av paret att ställa upp på sex inför kameror och med F & F sittandes en halvmeter ifrån dem.

Egentligen borde jag kanske skriva om demonstrationerna i Bangkok, terrordåden i Indien eller om den kommande IPRED-lagen men jag orkar inte ikväll. Nu ska jag bege mig mot sängen däremot. Natti!

måndag 1 december 2008

Bruised Woffe

Vi har ett ganska tajt match- och träningsschema just nu i hockeyn. Kul förvisso eftersom det är löjligt kul att spela, men det tar på kroppen milt uttryckt.

Inte många delar av kroppen som jag inte har ont i för tillfället.

Har dock klarat mig rätt bra i jämförelse med vissa lagkamrat. Ett brutet nyckelben. Två pajade knän med vila 10-12 veckor som följd plus en hel del andra småskador.

Just detta märke ser värre ut än det känns.

Fast man får vara beredd på det vid idrottsutövning. Det tillhör "leken" på något sätt. Det som känns värst är att man känner av att kroppen inte återhämtar sig lika snabbt som den en gång gjort. Åh värre lär det bli de närmaste åren.

Fast å andra sidan har vi lirare i laget som är långt över 40 och de håller på än. Det är det som utgör trösten när man vaknar morgonen efter träning eller match och knappt kan komma ur sängen för att smärtan i diverse kroppsdelar skriker åt en att ligga still.

Olika typer av spelare klara sig olika bra förstås. Själv är jag ganska fysisk vilket gör att det både tas och ges smällar och då får man räkna med att det gör ont emellanåt. Slänger man sig dessutom och täcker skott med jämna mellanrum så ökar risken för åtminstone tillfällig smärta.

Med det sagt ska jag intaga sängen med stormsteg. God natt!

onsdag 26 november 2008

På vinst och förlust

Nyligen hemkommen från kvällens match i Iron League. Ännu en förlust. Börjar kännas snudd på hopplöst.

Egentligen ska jag ge det mer eftertanke innan jag skriver om matchen (så som matchreferatet jag skall skriva imorgon eller så) eftersom man ibland är lite för uppspelt efter en match.

Det börjar dock kännas surt att förlora matcher där vi är med, t o m är bättre än motståndarna långa stunder och ändå torskar vi.

Kvällens match var inget undantag. Ledning 1-0 och kontroll på spelet. Vi hade dödat 3 mot 5 spel och kände oss starka. Då, inom loppet av en minut, vänder matchen och gästande Waxholm har 2-1 som de har med sig in i paus.

Konstant tryck mot deras mål i början av andra och spel 5 mot 3. Undertecknad får två suveräna mackor serverade av Najk men lyckas missa målet (delvis öppet) helt. Man blir så sur och frustrerad på sig själv.

Därefter, vid ställningen 2-4, flyttar motståndarna på sin egen målbur när vi har öppet mål och även sätter den men de har blåst av innan och i tumultet efter detta får vi istället för mål eller power play en man utvisad på fem minuter och match penalty. 4 mot 5 i fem minuter istället för 3-4. Ni kan tro att det känns jävligt.

Slutresultatet 2-5 speglar inte matchen alls och det känns jävligt tråkigt. Fyra raka torskar där vi varit chanslösa i två matcher men borde eller kunde ha vunnit de andra två.

Nåväl, dagen har inte bara varit skit. Morgonen började med frukostseminarium som vi på Ny Teknik höll för kunder, samarbetspartners och byråer. Det var lyckat och det kändes som om informationen gick fram till gästerna.

Krydda det med att jag vann fem vinpavor på vinlotteriet vi har på jobbet så kan man säga att det var en klart angenäm arbetsdag. Det ska tilläggas att jag tidigare endast vunnit tre pavor på nästan 3 år, om inte längre tid så jag ligger en hel del minus eftersom vi har ett varje månad. Men varför gråta över det nu när helgen är räddad på den fronten.

Nu ska jag slänga i mig något att äta och sedan bingen.

Sov gott där ute!

måndag 24 november 2008

Vi ser det snöar!

För Stockholmsbaserade människor i detta avlånga land kan det väl inte ha undgått någon att vi nu här härlig vit snö på marken, i träden och lite varstans.

Det ger en julig och härlig stämning!
Inte för att vara någon glädjedödare men det spås bli varmare väder till helgen och då vet vi ju hur det kommer se ut. Blask, slask och allmänt skitigt.

Fast nu ska vi inte tänka på det. Njut av snön så länge den ligger vit där ute!

Helgen passerade som vanligt i en farlig fart. En farlig fart hade även våra motståndare i lördags och de körde över oss totalt. Det är enormt frustrerande att möta ett så pass mycket bättre lag som Järfälla NS trots allt är än oss. Man hinner liksom inte riktigt med i svängarna.

Kollade på Arn - Riket vid vägens slut på lördagskvällen och bara njöt av lugnet. De två nya granntjejerna hade aviserat fest hos sig på kvällningen men måste säga att det var bland det blekaste jag hört. Eller rättare sagt, jag hörde ingenting och då kan det fanimej inte vara någon bra fest.

Som jag aviserat tidigare i denna blogg så utelämnar jag delar av mitt privatliv numera när jag skriver och därav blir rapport från söndagen kort. Hm, slut.

Jo, ska förstås ära den som äras bör. Jag är snabb på att kritisera giriga människor men ska vara lika snabb på att ära de människor som faktiskt går emot strömmen.

Nu talar jag om Postens nya VD, Lars G Nordström, som avsäger sig den astronomiska fantasilön på 900.000:-/månad som Postens styrelse med Marianne Nivert i spetsen erbjudit honom.


Lars G Nordström, mindre girig än andra.



Jag är djup av beundran inför detta beslut som Nordström tagit för det visar att redan rika människor (Nordström har en minst en pension à la 5 miljoner från tidigare post inom statligt företag) faktiskt kan tänka på annat än pengar.

Däremot ska han inte gå oavlönad. Ge "grabben" 150.000:-/månad eller något dylikt. Jag tror han klarar sig bra på den summan.

Kossan Nivert kan ju däremot gå en kurs i "Jag lever på jorden i samma värld som alla andra" för hennes resonemang när hon säger att 900.000:-/månad är skäligt för att vara VD för Posten så måste man f-n få sig en kurs i verklighetsuppfattning.




Marianne Nivert, girigare får man leta efter.

Nästan alla personer som haft en hög post inom ett företag verkar leva i en annan värld. Deras uppfattning om vad som är en skälig lön är så otroligt långt ifrån hur man ska lönesätta en person som har det yttersta ansvaret för ett företag.

Det brukar sägas att VD:ar och politiker "behöver" feta löner, pensionsavtal och fallskärmar för att deras jobb är så utsatta. Utsatta för vadå? Inbördes beundran och lönesättning?
Jag skulle kunna ge exempel på ett trettiotal (rent spontant) personer som varit med och kört företag i botten eller åtminstone varit vid rodret när det gått åt helvete, och månader senare har de fått ett nytt VD-jobb någonstans.

Det är ju bara rent skitsnack att de har svårt att få ett nytt jobb. Utöver det så har de ju redan fått en fallskärm och annat skit från gamla jobbet som de kan leva gott på resten av sitt liv.

Samma grej med politiker. Hur j..la fett de än gjort bort sig på den offentliga arenan lyckas de ju få något lukrativt jobb med fet lön på någon företag. Samtidigt som de lyfter ersättning från Riksdagen eller dylikt med våra skattepengar som insats.

Dessutom ska man vara mycket medveten om att en VD är en VD och inte den som egentligen kommer fram med alla smarta beslut i ett företag.
Ja, han eller hon tar beslutet men själva underlaget för beslutet att deras underhuggare tagit fram.
Och de som verkligen gör grovjobbet och ser till att företaget blir lönsamt är de som står på golvet. Så snälla, skippa skitsnacket om betydelsen av VD:n. Han/hon är bara en av alla anställda i företag som gör det lönsamt eller inte lönsamt.

Skit samma. Heder åt Nordström, en kaktus till Nivert.

När jag kom ut min vanliga lilla rutt på baksidan av jobbet så stod det horder av bilar på en gata som annars brukar ha tomt på trafik. Trodde det var snökaoset som orsakat detta men när jag kom upp mot Mäster Samuelsgatan och såg att det var avspärrat både upp mot Klarabergsgatan och ned mot Vasagatan förstod jag att det bankrån som rapporterats om tidigare måste ha skett i närheten.
Det vara totalt kaos i trafiken och snön ställde till stora problem som salt i såren och en lastbil från Posten hade kanat iväg och ställt sig på tvären i körbanan.

Därefter får jag ett samtal från en av målvakterna i laget som undrar varför vi ska träna kl 20 istället för 21 som vanligt och jag blev som en fågelholk i fejjan. Enligt scheman nere på Domen så skulle vi träna kl 20. Ringer till vaktmästaren och får ett bemötande som i bästa fall kan kallas för otrevligt.

Efter några minuter med fula och hårda ord mellan varandra slänger han på luren i örat på mig. Träningen inställd blev resultatet. Hade jag kunnat komma ut med bilen här hemma hade jag åkte ned och nitat fanskapet men får ta och lugna mig i hemmets lugna vrå istället.

Nu är jag på uselt humör så nu skiter jag i det här.

Adjö!

lördag 22 november 2008

Snööööööööööö!!!

Jag blev såååå glad och på gott humör när jag öppnade persiennerna imorse och såg snöflingorna yra runt i luften! Äntligen lite vitt puder på backen.

Erkänner att jag är barnsligt förtjust i snö! Vill åka skidor, pulka, snowracer, bygga snölyktor och snögubbar, ha snöbollskrig och göra snöänglar.
Jag är nog runt 5-6 år mentalt ändå.



Denna härliga syn mötte min något yrvakna blick imorse.


Blå Pärlan med en snygg vinterkappa.

Den stora nackdelen med snön kommer förstås att bli när man ska "skotta fram" bilen. Ser jag mindre fram emot. Fast just nu kan inget störa mitt vinterhumör.

Fast nu ska jag iväg och lattja på AIK´s Hockeyskola med Jompa och hans son Zack.

Ha en underbart snöig dag!!!

torsdag 20 november 2008

Allt och inget

Det var några dagar sedan. Vad nytt?

Via mitt yrke så ser man dessvärre att det går utför i landet. Varslen duggar tätt på företag runt om i riket och värre kommer det bli. Förvisso är inte varsel lika med uppsägning men det är oftast en hårfin skillnad. Folk kommer att få lämna sina arbeten.

Frågan är i vilken utsträckning? Om det kommer någonstans i närheten av It-boomens krasch och nedskärningen inom Ericsson 2001-02 så kommer vi nog lindrigt undan kan jag säga.

Bilindustrin är redan i kris och nu börjar andra branschen följa efter. Stål- och malmindustrin, hela konsultsverige skakar med uppsägningar av inhyrda konsulter på diverse företag. Tillverkningsindustrin är navet i Svensk ekonomi och välfärd så för våran skull hoppas jag verkligen att det inte blir så illa som det verkar kunna bli.

Senast i raden av tung svensk kärnverksamhet att varsla är Sandvik. Många vet inte vad de gör men ni använder produkter som de utvecklat från första början nästan varje dag. För samhället Sandviken väntar katastrof om varlsen blir högre än de 1000 som nu påbjudits.

Å andra sidan verkar Posten ha obegränsat med pengar. Härligt! Nya VD, Lars G Nordström, får ofattbara 900.000:-/månad i lön. Då räknas inte ens bonusar, pensionsavgifter etc med i den siffran. Herre satans jävlar! Hur f-n kan en enskild person på ett företag vara värd så mycket pengar? Nej exakt. Det finns INGEN som är värd så mycket pengar. Eller som jag läste i någon tidning idag av en insändare, inte ens Jesu Krist själv är värd de slantarna.

Det är helt sjukt och frågan är om världen blivit helt galen. Herr Nordström är ju långtifrån ensam om att ha löner upp emot miljonen/månad men det ursäktar inget. Posten är statligt och det är vi skattebetalare som får stå för notan. Någon räknade ut att det är 45 posttjänstemäns månadslöner det. Eller som en annan räknade ut, det krävs 297 000 sålda frimärken/månad för att täcka lönen för Nordström.

Jag erkänner att jag har snuskigt bra betalt med tanke på vad jag utför i samhällsnytta räknat men det är ju en fjärt i rymden i jämförelse.

Galet är vad det är. Hela Sverige går på knäna och får varsla folk till höger och vänster men Posten tar i så det knakar. Vad händer när Posten måste börja varsla? Ska 1000 pers behöva gå för att man givit VD:n en lön som skulle kunna ge föda åt hundratals svältbyar i Afrika?

Några har uttryckt sig att det är Jantelagens Sverige som gör att det sticker i ögonen. Nej, det är det inte. Det är idiotin i det hela. Att någon ens tänkt tanken att en enda person kan vara värd 900.000:-/månad är idioti. Om någon tror att denna diskussion enbart finns i Sverige så tänk om. T o m i kapitalismens "hemland" USA höjs röst efter röst om att det får vara nog nu.

Detta ämne är så otroligt frustrerande att skriva om för samtidigt som 2½ miljard människor inte har drägliga toalettförhållanden i världen så ger vi ett tusental antal personer löner som skulle kunna innebära att detta ändras för merparten av dessa människor.

Nåja, skulle kunna skriva om liknande idioti i evighet men vem f-n orkar läsa det.

Lunchade med fd kollegan och vännen Danne idag. Kul och se honom. Var ett tag sedan. Allt var väl med jobb, fru och barn. Apropå fd kollegor och vänner så träffade jag en annan av den sorten, Sara, igår när hon kom upp förbi på jobbet. Även hon mådde bra och livet lekte i största allmänhet med nya jobbet och pojkvännen.

Något mer innan jag avslutar? Såg AIK - Sundsvall på Hovet igår. Åtminstone två perioder innan det var dags att farta iväg till egen hockey. 3-0 när vi drog och det slutade 4-0. AIK såg väldigt stabila ut.
Hockeyträningen gick bra och vi fick ta i tills mjölksyran sprutade ur öronen. Tröttsamt då, skönt i efterhand.

Det får vara nog med text för nu. Ha en skön torsdagskväll!

måndag 17 november 2008

Julgranspynt och Blå Pärlan

Det var en mycket vacker måndag som jag vaknade upp till imorse. Blå himmel, solen sken och härliga minusgrader ute.

Var på riktigt gott humör medan jag åkte tuben till jobbet.

Efter diverse morgonmöten som brukligt är på måndagar så begav jag mig ut på stan igen för att leta efter något transparent att stoppa flirtkulor i. Efter tips så begav jag mig till Hemtex, Lagerhaus och Granit där det skulle finnas "vaser" à la modell större. Transparenta dessutom.

Kan inte påstå att någon av de sorter jag fann föll mig i smaken men då kom så ödets nycker.

På väg uppför rulltrappan på Lagerhaus ser jag en sjabbig gran som i ärlighetens namn var jäkligt fult prydd.

Då slog tanken mig! Istället för flirtkulor och transparenta rör så är ju årstiden perfekt för att smycka ut en gran! Yes!



Tipp tapp, tipp tapp... Nu börjar pyntandet!

En stor plastgran, fyra olika färger av julgranspynt och du har en tävling för fyra grupper! För varje order som säljs in får gruppen en av sina julgransgrejer att hänga upp i granen. Den grupp som hängt upp flest dekorationer när tävlingsperioden är slut vinner.

Jag är fanimej genitalisk!

Då ska man dessutom veta att gårdagen spenderades med att ränna ute i Barkaby, på varenda jäkla ställe i princip, i letandet efter transparenta lämpliga saker.

Insåg att plastgran och julpynt kunde finnas just bland de stora varuhusen i Barkaby så efter att jag besiktat bilen (klarade sig galant igen) styrde jag min kos ditåt.

Syrrans katt Baloo utforskar Blå Pärlan.

Det blev emellertid att ränna mellan Jula, Rusta och IKEA. Sinsemellan så hade de precis det jag behövde. Åkte förbi lillbrorsan som jobbar där ute och tog en fika som paus.

Därefter in till jobbet och lämna av grejerna.

Är rätt trött nu men sömnproblemen består. Somnade sent även inatt. Har kommit in i en jinx helt enkelt. Får se om den bröts inatt.

För övrigt kan meddelas att jag självfallet närvarade på AIK - Björklöven igår och fick se Gnaget tvåla till Umeålaget med 7-1. Härligt! Rena propagandahockeyn.

Nej, nu har jag faktiskt roligare saker för mig. Adjö!

lördag 15 november 2008

Ouppfostrad unge eller ouppfostrad förälder?

Har äntligen fått en liten stunda att slå mig till ro på.

Har haft en aktiv och effektiv lördag.

Vaknade runt nio och krängde mig ur sängen för att brygga kaffe. Surfade lite medan jag väntade på javat och efter en kopp begav jag mig ut på en powerwalk.

Vädret var inte det roligaste men det gick.

Var bara hemma och mellanlandade innan jag drog iväg till gymmet och körde ett pass. Tog en snabbis förbi bolaget och inhandlade lite öl och vin att fylla på lagren med hemma.

ICA som ligger längs med samma gata som Systemet fick sig ett kort besök men lyckades hamna i klorna på två Tele2-säljare som stod och hängde vid en disk.

Det visade sig att mitt abonnemang (som jag typ ALDRIG ändrat sedan jag fick mobil) inte var det mest lönsamma. Tydligen pyntar jag 4:-/minut dagtid. Hoppsan!

En snabb kråka på en lapp och mitt abonnemang innebär nu 19 öre/minut oavsett vem jag ringer till och samma med sms. Kanske sänker kostnaden en smula.

Trisslottsskrapare hittade jag ingen så detta får duga som illustration.

Drog förbi ICA Maxi och handlade när jag ändå höll på. (Ett annat ICA alltså för er som nu undrar.) Ställer mig i kassan för spel och tobak, endast två kunder framför mig. Tänkte att detta skulle gå snabbt men icke då. Tjejen/kvinnan framför mig med sin osnutna unge förstår inte skillnaden på Stryktipset, Matchen och Lången.

Kupongerna hon fyllt i är helt felaktiga och jag såg nästan sågspånen rinna ur öronen på henne. Hon ville då lämna in sitt tips muntligt och jag såg hur tjejen i kassan önskade att denna dag aldrig funnits. Professionell som hon var dock så höll hon god min och hjälpte kvinnan med sitt tippande.

Hennes grabb som stod bredvid uppskattar jag kan ha varit runt 5-6 år gammal. Full med bus och jävelskap i blicken. Pillade på allt som inte satt fastskruvat och hade troligtvis någon bokstavssjukdom.

När han började fingra på behållaren med trisslottsskrapare (trekantiga små plastbitar i olika färger) anade jag så smått vart detta skulle leda.

Jodå, mycket riktigt. Ungf-n tar en hel näva och slänger dem rakt upp i luften.

Mamman frågan vad han sysslar med i en röst som i det närmaste kan tolkas som likgiltig. Det gick väl några sekunder innan jag insåg att hon inte hade för avsikt att få honom att städa upp efter sig.

- Vad sysslar du med? upprepar jag bakom dem i en härmande röst av hennes egen. Hon vänder sig om och kollar på mig. - Vadå?

- Ja, du eller din grabb plocka upp grejerna. Du hade väl inte tänkt att någon annan ska behöva göra det?

Jättebesvärad och med mord i blicken vänder hon sig om. Inte en tillstymmelse till att göra något åt vad hennes son ställt till med.

- Att grabben är ouppfostrad är inte hans fel. Att du inte är det är dina föräldrars fel. Men att du inte uppfostrar din son ska ingen annan behöva lida för, säger jag med en ganska irriterad röst.

Hon vänder sig om igen och är på vippen att låta ormtunga säga något spydigt men hon hejdar sig själv. Jag bara tittar på henne med en blick av avsmak.

Tjejen i kassan ger tillbaka växeln i hennes hand och snabbare än Blixt-Gordon tar hon sin osnutna unge i handen och rusar ut ur affären.

Jag har faktiskt noll förståelse för människor som inte kan uppfostra sina ungar. Så in i helvete slappt och inkonsekvent. Det är ungen det är synd om för blir han något som ens liknar sig sin mor så har han ett jobbigt liv framför sig.

Väl hemma var det inte dags för lugn och ro direkt. In med två maskiner tvätt som sedermera blev fyra maskiner eftersom den som hade andra sidan inte kom. In i lyan igen och operation dammsugning påbörjades. Det tog en bra stund då jag slarvat lite på den fronten ett tag och så fort det var klart så var det dags för tvättstugan igen.

Efter det passet var jag nu framme vid skurning av golven. Även det tog sin lilla tid. Åh så var det självfallet dags för tvättstugan igen.

Ett evig j..la rännande. Nu är dock allting tvättat, bara vänta på att det torkar färdigt i maskinerna. Till skillnad från senast jag tvättade så fungerade allting denna gång. Duktig idiot till fastighetsskötare.

Det ser att bli en lugn och bekväm kväll men man kan aldrig veta. Klockan är bara halv fyra och mycket kan hända ännu.

Ha en skön lördag!

Weekend at last!

Jakten på de transparenta rören


Jaha, så är det natten mellan fredag och lördag. Här sitter jag som en annan ensling och stirrar på datorskärmen.



Att denna arbetsvecka tog slut var inte en minut för tidigt. Det var inte bara natten ons-tors som innehöll sömnlöshet, lika lite sömn fick jag natten tors-fre. Hade god lust att stämma omvärlden när mobilerna tjöt ilsket imorse.



Fast jag kom iväg till slut och arbetsdagen skulle bli smått annorlunda.



Runt 10-tiden begav jag mig ut i busvädret som härjade över Stockholm denna dag och kryssade emellan affärer som skulle kunna tänkas ha plast/plexirör. Transparenta sådana.

Tror ni det fanns någonstans? Icke!



Orkar inte ens rabbla upp alla de ställen jag var in på och kollade med, resultatet var detsamma vart jag än kom. Halft dyngsur och på lite dåligt humör gled jag in på Suits & Shirts som drivs av en kollegas vän. Fick prata av mig lite där och fortsatte sedan jakten på de transparenta rören.



Runt ytterligare tio butiker fick besök av undertecknad varav den sista var Åhléns. Något mör i tassarna gled jag upp kontoret runt lunchtid. Kollegorna var på väg ut på lunch men då jag bokat lunch med fd kollegan Björn och vi sagt halv ett så gick jag igenom jobbmejlen under tiden.



Det drog ut på tiden för Björn så vi möttes inte upp förrän tio i ett vid Jensens Boefhouse. Ni kan tro att vi ångrade vårat val efter en stund.



Bara att få beställa tog en kvart. Efter ytterligare en kvart (närmare 20 minuter tror jag) kommer tjejen som servade vårat bord och säger lite försynt att de "tappat bort våran mat".


Hur f-n tappar man bort två tallrikar med mat? Svinn?


Med lite vitlöksbröd som plåster på såren kom så småningom maten och sista dröjsmålet blev notan som tog en evig tid att få.



Om ni inte har tid att ta 1½ timmes lunch, gå INTE till Jensens Boefhouse. Det är inte första gången det tar så här lång tid att äta en vanlig lunch.



Kul att träffa Björn dock. Vi uppdaterade varandra på det senaste inom våra liv och pratade lite jobb o s v. Som brukligt är helt enkelt.



Klockan var efter två när jag seglade in på kontoret igen och därefter hände inget av värde egentligen fram till jag drog från jobbet vid halv sex.



Landade snabbt hemma och tog mig sedan till gymmet för att få lite träning. Min egen session gick bra men för två av killarna kunde det ha slutat värre.



Det började med att den mindre smarta testosteronsnubben skulle använda sig av curlstolen och vid avhängningen av vikterna på stången kunde hjärnkirurgen inte räkna ut att om man lossar på ena sidan så kommer den tippa i en farlig fart åt andra hållet.


Det var precis vad den gjorde och träffade testosteronsnubbe nr 2 rakt över armen. Behöver jag säga att smockan hängde i luften.



Vi var dock några som snabbt hann emellan och lugnade ned dem så gott det gick. Snubbe nr kastade dock svarta blickar mot hjärnkirurgen vid ett otal tillfällen så vi höll ögonen på dem.



Därefter har jag bara tillagat middag och kollat på när AIK slog Mora med 4-1 på bortaplan. Skön seger.



Nu väntar en sovmorgon där jag får vakna till liv utan att klockor ljuder som det värsta Notre Dame. Ska bli otroligt skönt.



Sussa väl!

torsdag 13 november 2008

En rond mot sömnlösheten

Jag går en ganska hård och ojämn match mot sömnlöshet denna natt. Det är inte första gången efter hockeyträning som det blir så här men det är lika enerverande varje gång.

Att kroppen är helt slut fysiskt är så skönt men att huvudet inte alls vill gå och lägga sig tär på det lilla förstånd jag har kvar.

Det är dock bara två arbetsdagar kvar på denna vecka så det är bara att bita ihop och köra på. Lite segare möjligtvis men nog f-n går det alltid.

Såpan om AIK har fortsatt sedan mitt senaste inlägg och svaret på om Novakovic blir kvar eller inte kom snabbt. Han är lojal mot Norling och avgår han med. Ytterligare en profil fattigare i Gnaget.

AIK-profiler så som Johan Mjällby och Magnus Hedman går till attack mot fansen i ett öppet brev i media. Inte alla fans utan den del av fansen som dels rusade in på presskonferensen och som sedan hade samtal med väl utvalda personer och som senare ledde till Ola Andersson uppsägning.

Lite naivt kan jag tycka att herrarna ovan är för visst ska man stödja sitt lag utan att bruka våld men mig veteligen användes inte våld. Hot om våld? Möjligt men går inte att bekräfta heller.

Att AIK berör och engagerar många människor vet jag sedan tidigare men jag tror fortfarande detta bara är en del av det isberg som kommer träda fram vart eftersom. Det har varit för mycket smussel bakom kulisserna och det får nu föreningen, medlemmarna och fansen sota för.

Många har tankarna varit i detta ärende men får återkomma om dem någon annan dag.

I kvällsblaskornas nätupplagor får man idag lära sig att tolka sitt eget bajs. Tack så mycket. Det är ju ett nyhetsvärde utan dess like. Menar de att man ska inspektera varenda krumelur man krämar ur sig då? Man känner väl bövelen om man har ont i magen eller inte. Vågar dessutom lova att nio av tio personer känner skillnad på fast avföring och diarré.

Vad mer? Jo, förspel är tydligen överskattat. Tror rapporten var från England (ev USA) och den visar på att det är viktigare att samlaget tar tid än förspelet. Detta för kvinnans orgasm om det var någon som inte förstod det.
Damn! Där rök den ursäkten i framtiden. Frågan är förstås vad de räknar som förspel. Hångel? Smek? Petting? Oralsex?

Oavsett så var ett medelsamlag runt 16 minuter i tid och det låter väl helt ok. Har aldrig förstått mig på dessa maratonsamlag på 1½ timma. Vem f-n orkar och vem f-n vill hålla på så länge? Skulle man få införa kafferast och vätskekontroller längs vägen.

En grupp idioter har lyckats lura allehanda personer, däribland ett dagis, att få hyra/låna deras lokaler. Till vad undrar ni? Djursex.
Alltså, jag vet ju inte riktigt vilka ledningar uppe på hjärnkontoret som är felkopplade när man går igång på att trycka på en mört i dajmen eller en pelikan i näbben men något är allvarligt galet.

Tidelag är ju dock inte förbjudet i Sverige och det måste man väl ändå säga är märkligt år 2008. Djurförsök kan bara det diskuteras men att dessutom sätta på dem verkar fanimej galet värre.

En 18-årig pojke fick sig en olustig upplevelse när han skulle hämta mat ur frysen i hemmet då han där upptäckte sina tre yngre systrar. Mamman har erkänt morden på flickorna.
Man upphör aldrig att förvånas över människan. Är vi verkligen den ultimata skapelsen? Ärligt? Ska vi föreställa det mest avancerade denna gjord har att erbjuda? Oh jisses.

Om det nu finns någon gud (är personligen agnostiker) så borde väl denne träda fram snart och drar ur proppen till syresättningen på denna planet. Det känns liksom inte som om människan blir bättre psykiskt trots övrig utveckling och om allting nu hänger på våran ganska sköra hjärna så får vi allt hoppas att någon forskare hittar ett botemedel mot avvikelser där uppe.

Slutligen fann jag en ganska intressant artikel i dagens Metro. (Har jag för mig)
Det konstaterades att svenskar är värre tjuvar än övriga nordbor. Detta enligt någon undersökning som inte nämndes varken namn eller bakgrund på. Undersökningen gällde snatterier på jobbet av anställda.

Det mest intressanta med den var att alkohol var mest stöldbegärligast. Nog f-n ska vi ha oss en sup alltid.
Därefter kom, utan inbördes ordning, produkterna smink (hudvård- och hårvård), rakblad, parfym och smycken.

Ok. Alkohol är inte helt oväntat nummer ett och där kan jag tänka mig att båda könen är representerade varav männen troligtvis är lite större syndare.

Övriga produkter. Kan någon se en röd tråd? Det känns som typiskt kvinnliga produkter icke sant? Då är ju frågan om det är för att dessa produkter är lättare att stjäla än andra eller om det bara råkar vara så att kvinnor gärna snattare oftare än män?

Jag jag vet inte. Det kan ju förstås vara män som stjäler dessa saker för att ge bort till kvinnor. Det kan bero på de enorma (ironi) löneskillnaderna. Det kan kanske även vara så att undersökningen är ganska tarvligt gjord och att man koncentrerat sig på yrkesgrupper som är överrepresenterade av kvinnor.

Hm, varför känner jag inte sådant? Just det. För att i princip varenda annan undersökning så pekas män ut som allt möjligt och detta genom underlag som grovt vinklar urvalet i undersökningen. Orkar inte ens gå in på alla dessa.

Nej, nu tror jag faktiskt att det kan vara så att John Blund är på väg. Det känns så i ögonen åtminstone. Ska passa på att pallra mig i säng så att han inte missar mig.

God natt! (Eller god morgon för vissa...)

måndag 10 november 2008

Ödesdag för AIK

Norling - Sparkad. Ola - Sagt upp sig. Granfelt - Sparkad.



Satt vid lunchbordet idag på jobbet när kollegan Palle kom förbi och frågade oss AIK:are runt bordet hur det kändes. Fick en olustig känsla i kroppen men frågade ändå. Vad menar du?

Norling och Granfelt har fått kicken.

Visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det hela men försökte skjuta det ifrån mig. Verkligheten har dock hunnit ikapp mig sedan dess och en mängd olika tankar far runt i huvudet.

Under eftermiddagen/kvällen har dessutom sportchefen Ola Andersson sagt upp sig. Detta för att en del fans uttryckt sitt missnöje med honom och han klarade inte pressen helt enkelt.

För er som inte är insatta i AIK som förening så är Charlie Granfelt VD, eller fd, och Rikard Norling var huvudtränare för klubben.

Granfelt kan jag avhandla först för honom kan jag minst om. Han har varit VD för AIK i ett x antal år nu och egentligen inte gjort något större avtryck i den långa svartula historien.


Han har agerat ganska anonymt och att han får kliva av säger jag varken bu eller bä om.

Det kan vara så att de negativa siffror (13 miljoner back) är hans fel men har en känsla av att det är bra många fler faktorer.

Ola Andersson är en ikon i AIK-kretsar efter alla sina år som spelare i klubben. Han har säkerligen agerat utefter det han anser vara det bästa för AIK men frågan är om det verkligen blivit så.

Både Ola och Rikard är två mycket integritetsstarka personer med fasta övertygelser och ideologier. Dessa två personligheter verkar ha haft djupa dispyter och sällan kommit överens om det mest grundläggande för AIK Fotboll.

Känns trist att han lämnar AIK men kanske blir det för det bästa i slutändan. En sportchef ska agera för klubbens bästa och ge tränaren absolut bästa förutsättningarna att kunna ha en slagkraftig trupp till varje match.

Oavsett hur det legat till önskar jag Ola lycka till i framtiden.

Rikard Norling är den person som bäst personifierat AIK de senaste säsongerna. Han tog över ett AIK i kris när vi ramlat ned i Superettan. Trots medias övertygelse om att AIK inte skulle gå upp direkt utan få harva i divisionen lägre i några år stormade Norlings mannar fram genom Superettan som en virvelvind.

AIK krossade i princip allt motstånd, om vi räknar bort det första fyra-fem omgångarna, och sista matchen borta mot Västerås den säsongen kommer vara ett bestående minne för alla oss Gnagare som var där den gången.

Året efter lyckades Rikard, mot medias övertygelse igen och emot alla odds, ta AIK ända upp till andraplatsen och "endast" en utebliven straff för rivalerna Djurgården i sista matchen mot Elfsborg kom i vägen för ett SM-guld. Det hade förstås varit bragdernas bragd att ta SM-guld första året efter återkomsten. (Öster tror jag var det senaste laget som lyckades med detta någon gång på 60- eller 70-talet)

Därefter började det gå lite sämre för AIK. Vi har förvisso huserat på övre halvan av tabellen varje år och slutat som sämst sexa om jag nu inte missminner mig i all hast.

Det räcker dock inte alltid i en förening som AIK. Traditionen bjuder på ädlare valörer än så och fansen är kräsna. Inklusive mig själv. Samtidigt har Norling & Co själva satt sig i en dålig sits genom att innan säsongerna startat talat om SM-guld som om det vore en realistisk målsättning.

Hade Norling, Novakovic och höjdare inom AIK varit lite mer jordnära och sagt att vi siktat på en topp 5 placering tror jag inte dagens händelse hade skett.

Jag tycker personligen inte att Norling förtjänar att få sparken. Rikard borde få ett erbjudande om livstidsanställning inom AIK, dock kanske inte som huvudtränare.

Hans hjärta för AIK är oomtvistat och han har gång på gång visat att han endast tänker på AIK och inget annat. Det har ibland kanske gått för långt då han aldrig tagit avstånd ens när vissa AIK-supportrar begått mindre smarta aktioner.

Om hjälptränarna Novakovic och Lagerlöf blir kvar i klubben har vi inte fått svar på idag. Frågan är om de VILL vara kvar?

Ny tränare för AIK är Mikael Stahre som de senaste säsongerna framgångsrikt tränat AIK´s samarbetsklubb Väsby i Superettan. Norling är inte gammal, endast 37 bast, men Stahre är ännu yngre. 33 bast.

Jag vet inte om han är rätt man för att leda AIK till nya stordåd men låt mig säga att jag är tveksam. Speciellt eftersom jag inte tror att han är särskilt olik Norling som ledare och filosof.

Rikard ska ha ett djupt, stort och varmt tack för den tid han gav AIK och de resultat han presterade. Kanske inte efter vad vi fans hade hoppats på men vi har låtit oss själva luras med i utopin om att SM-guld varit möjligt vareviga säsong.

Kanske skulle vi också har varit med i striden om SM-guld alla dessa år med tanke på vilka slagkraftiga trupper vi haft de senaste åren.

Dock har klubben lyckats med bedriften att sälja den bästa och mest tongivande spelare vid ytterst konstiga tillfällen och de besluten har indirekt påverkat våra chanser att vinna SM-guld.

Först sålde vi Derek Boateng för att året därefter sälja Figureido när vi spelade som bäst och i år var det dags att sälja Dulee som ditills varit våran bästa spelare.


Det går inte att sälja navet i laget vareviga säsong och tro att en ersättare ska kliva fram på direkten.

Nästa säsongs nav, om han är frisk, kommer heta Gabriel Özkan. Fast gör han en bra vårsäsong så kan jag ge mig f-n på att vi säljer honom under sommaren och står utan härförare till hösten.

Möjligtvis kan det bli Obolo också, han har kvaliteter som få andra har i Allsvenskan.

Att VD:n Granfelt fick kicken var inte överraskande eftersom klubben har varit livrädd för fansens reaktioner och behövde någon högre upp att offra. Mannen bakom denna aktion heter Per Bystedt och jag är allt annat än säker på att han vill AIK´s väl och ve i det långa loppet.

På mindre än 12 timmar har alltså AIK blivit av med tränare, VD och sportchef. Starkt jobbat. Klubben skakar i sina grundvalar och frågan är hur vi ska resa oss ur detta?

Till säsongen 2008 sålde AIK dryga 11600 årskort. I den sista hemmamatchen på Råsunda kom det endast ca 7700 åskådare. Ser ni problematiken? Om nästan 4000 (!!) åskadare som redan betalt för att se matchen väljer att stanna hemma, hur illa kan det då bli till nästa säsong?

Det talas redan om säsongskortsbojkott för att sätta press på AIK. Vad ska de göra om 10000 utav dessa årskortsinnehavare inte förnyar sina kort? Då blir det riktigt svettigt kan jag lova.

Frågan är om det är bästa metoden? Stora summor pengar uteblir och klubben kommer behöva planera efter den budgeten som årskorten inbringar. Det kommer innebära stora nedskärningar, både på kansli och på planen.

AIK har satt sig själva i en mycket svår sits då man inte respekterat fansen det senaste året. Man har avsiktligen underlåtit sig att informera om viktiga saker rörande klubben. Man har gjort en del konstiga investeringar (nya hemsidan exempelvis) som inte givit något bra resultat. Vissa spelare som värvats kan starkt ifrågasättas o s v o s v.

Jag finner inget positivt med denna dag över huvudtaget för AIK´s del. Vi har inte bara förlorat en tränare som bevisligen har fansens förtroende man har även helt förlorat just fansens förtroende för klubben.

Ingen klubb är större än sina fans och det är detta som Bystedt & Co har missat helt. De underskattar den starka kraft fansen är i just AIK. Vi har fler fans och medlemmar än något annat lag i Sverige och dessa har man nu inte bara spottat på i ett års tid, nu trampar man dessutom på dem. Inget smart drag.

Notera att 10/11 kommer få stora konsekvenser för AIK och jag är rädd för att de är allt annat än positiva. Det är med stor änglsan och frustration jag nu möter framtiden med det nya AIK.

Är det ett AIK som vill ha mig som supporter, medbetalare av löner, hängivet sjungande och stödjande till det svartgula laget från Solna? Är det mig ni vill ha kvar? Är alla de som sitter runt om omkring på matcherna i ur och skur välkomna nu när det nya AIK tar form?

Dessa frågor kräver sina svar och innan jag förlänger mitt årskort inför nästa säsong vill jag ha svar på dem. Innan dess får inte AIK en krona till. Inte AIK Fotboll åtminstone.

Nu Bystedt & Co är det upp till bevis. Vill ni ha oss kvar på läktarna eller föredrar ni spel inför tomma läktare?

Slutligen vill jag tacka herrarna Granfelt och Andersson för sina insatser i AIK även om de kanske inte varit det bästa. Jag tror ingen av dem gjort något med vilja för att förstöra för föreningen.

Rikard Norling VET jag att han inte gjort det och det största tacket går förstås till dig. Du har varit en frälsare och beskyddare av AIK under din tid i klubben och vart du än tar vägen önskar jag dig lycka till. Kanske kan du komma åter till ditt kära AIK någon dag. En dag när inte herrar som nämnts ovan finns kvar i föreningen.

Tack för allt och lycka till i fortsättningen!