Minnesprioritering

Tänk om man fick välja vad man kommer ihåg och inte. Vad mycket enklare livet skulle bli.

En artikel på Expressens nätupplaga behandlar idag ämnet. Artikeln pekar på att vissa är bättre än andra på att minnas väsentliga saker och att vissa har svårt att filtrera "bruset" av information.

Jag är troligtvis i kategori två. Jag har länge förbannat min oförmåga att kunna filtrera bort vissa saker ur minnet, helt oväsentliga egentligen. I tonåren kunde jag t ex i princip varenda Allsvensk vinnare i fotboll från 1912 och framåt. Till vilken nytta? Så fort jag hör ett namn i sportens värld så fastnar det och läggs till den sport som personen sysslar med. Detta gör att jag lätt kan orientera mig när jag hör namnet i någon sammanhang. Vissa blir imponerade medan vissa undrar vad jag är för en kuf.

Ta matchdresser t ex. Zappar jag på tv:n mellan olika kanaler och bara för en sekund ser de två lagen på planen (fotboll främst) så kan jag även om lagens namn inte står i rutan direkt se vilka lag det är som spelar. Dels pga matchdresserna men även arenan, bakgrunden och tv-produktionen. Många lag har ju liknande dresser men jag vet ändå instinktivt vilka lag det handlar om. Har förbannat mig själv många gånger om detta faktum då det känns som om jag kunde lagra bra mycket viktigare information än så på "hårddisken".

Björn Kjellman lider nog av samma syndrom, fast i schlagervärlden. Karl kan ju f-n varenda text på alla länders bidrag sedan 1967 typ. Nödvändigt vetande? Tror knappt Björn tycker det.

En klassiker i dessa sammanhang brukar vara gräl mellan man och kvinna. I min enfald tror jag att vi diskuterar ett aktuellt problem men döm om min förvåning när jag i ansiktet får ett citat om vad jag sagt i en diskussion mellan 1-7 år innan. Jag står där som en fårskalle och försöker febrilt söka igenom hela "hårddisken" efter informationen och minnet av diskussionen. "Du sa faktiskt..." Eh, ja, öh, hm, jo kanske.
Därefter är diskussionen förlorad. Vad man inte minns kan man inte försvara sig emot, så är det. Jag vet inte om jag beundrar eller föraktar kvinnor för denna egenskap. Det är nog dött lopp.

Har tänkt tanken att faktiskt inköpa en diktafon där ALLA konversationer jag någonsin haft registreras, sparas och arkiveras med datum/tid. På så sätt kan jag kanske gå tillbaka och faktiskt få rätt för en gång skull. Det är dock bara en utopi, det kommer aldrig att hända. Inte att jag inte haft rätt, utan att jag inte minns det.

Nog är hjärnan en komplex apparat alltid.