Försäkringar, julrutor och party

Klockan har passerat 11, det är lördag. Jag är rätt trött. Hela min kropp öm, främst magen. Jag är hungrig men rädd för att äta.

Gårdagen var en enda lång pina i princip. Dagen i Malmö som föregicks av alldeles för lite sömn visade sig övermäktig. Bara arbetsdagen i sig blev extra påfrestade då jag utöver att försöka koncentrera mig på att sälja in till sista utgåvan och dra in julrutor (en specialgrej vi gör i sista utgåvan varje år) hade fått mail från hockeyförbundet om att inte en enda spelare i Hanson Brothers var registrerad för klubben och än värre att många utav dem är oförsäkrade.

Fick mestadels sitta i luren hela dagen för att jag fullständiga personnummer på spelare i laget. Fick dock fem julrutor sålda och vi vann tävlingen mot den andra avdelningen.

När arbetsdagen led mot sitt slut drog vi oss åt mot Sollentuna för en liten julfest för säljavdelningen. Alla hade tagit med bidrag till julbord. Många hade gjort egna grejer, andra inte. Personligen hade jag tre olika sorters sill som jag gjort själv. De blev populära. Alla som hade tagit med sig hemlagade rätter hade lyckats väl, kul.

Resterande del av kvällen blev inte så rolig för undertecknad då jag kalvade 4-5 gånger med runt en halvtimmes mellanrum varje gång. Fattar inte vad det kan ha varit. Jag åt inget som ingen annan åt så det enda jag kan komma fram till är att mitt dåliga spritsinne inte pallade av nubben. Efter varje omgång på toaletten (det var inte bara kräkanfall kan informeras) kände jag mig bättre och trodde att jag skulle komma in i andra andningen. Icke! Då taxiresan hem skulle ta minst 20 minuter vågade jag dock inte beställa någon med rädslan att jag skulle spy ned den totalt.

Det var inte förrän mot slutet av festen som folk blev varse om det dock, tror jag. Folk var mer än lovligt fulla och Guitar Hero respektive Singstar misshandlades rejält av mina överförfriskade kollegor.

Vaknade till ett par gånger inatt och mådde rätt pissigt men har inte behövt spy något mer. Känner mig dock smått illamående fortfarande. Det är inte kräksjukan i alla fall för då kan man inte hålla det tillbaka. Nu kan jag det även om jag kanske skulle må bra av att spy någon gång till.

Vi har match om några timmar. Jag ska förstås inte spela men direkt efter det blir mitt hem invaderat av halva hockeylaget och ny fest skall påbörjas. Just nu ser jag inte hur jag ska orka men det får gå helt enkelt.

Nu har jag varken tid eller energi att skriva mera. Återkommer senare.