Dialog från festen

Måste bara få återge en av de skönaste dialogerna jag hört på länge. Förvisso hade vi massvis med sköna dialoger under festkvällen med hockeylaget men den bästa kommer morgonen efter.

För er som läst blogginlägget precis innan detta så vet ni att Gotlänningen Erik sov över på min soffa och värmlänningen Rickard i min säng. När Erik ringer mig idag berättar han om en konversation han och Rickard haft runt kl halv sju på morgonen.

Det föregicks av att Eriks fru ringt 20 gånger, sms:at en handfull gånger och lämnat otaliga meddelanden. Erik som på kvällen innan kommit överens med Rickard om att dela taxi hem kommer av någon anledning på tanken att ringa Rickard just halv sju denna morgon. Föreställ er gärna den bredaste gotländska och den djupaste värmländska när ni läser dialogen.

Rickard : Ja hallå?
Erik : Det är Erik, var é du nånstans?
R : Jag vet inte.

E : Är du inte hemma?
R : Näe.

E : Är du ensam?
R : Näe.

E : Är du med en tjej?
R : Näe.

E : È du med en kille?
R : Jo, kanske.

E : Men vart é du då?
R : Jag vet inte. Jag slocknade hemma hos Woffe, minns inget efter det.

E : Men kan det inte vara Woffe som ligger bredvid dig då?
R : Jo, det kan det ju vara.

E : Så du är i Woffes sovrum?
R : Jo, det är nog så.

E : Du, jag är typ 10 meter därifrån, jag ligger på hans soffa.
R : Jaha, ja det var ju nära.

Alltså, jag kan inte för mitt liv föreställa mig denna konversation live när de ligger typ en halv lägenhet ifrån varandra. Jag skratta så jag grät när Erik berättade den. Erik grät också. När han kom hem och frugan fick tag på honom. Men det är en helt annan historia.