måndag 12 november 2007

Klara oklara besked

Har inte plitat ned någonting i bloggen sedan igår kväll kom jag på. Förvisso för att jag egentligen fulltständigt skiter i den just nu om jag ska vara ärlig. Jodå, nog skulle jag behöva en kurs i positivt tänkande just nu.

Har redan beskrivit frustrationen av att jag aldrig känner mig bättre. De få timmar per dygn som jag i princip inte känner av åkommorna är lätträknade. Vaknade kl 02 inatt med fruktansvärda smärtor i halsen. Jag sprang runt i lägenheten och förbannade den dagen jag tackade ja till operationen. Den var ju till för att få mig att sova bättre, inte sämre.

Precis när den värsta smärtan börjat lägga sig och jag tänkte att jag faktiskt skulle få känna mig bättre i någon timme kommer den numera välkända smaken av blod i munnen. Sprang in på badrummet fick sitta där i ca 45 minuter och spotta blod i handfatet. Till slut la sig blödningen och jag stapplade något blek in i bingen igen.

Vaknade vid runt 08 igen. Självklart med likadana smärtor som tidigare. Har dock nu bestämt mig för att det inte blir några fler Citodon. De gör mig trött, utmattad, förvirrad och allmänt frånvarande. Voltaren kommer jag fortsätta ta var åttonde timme, de är ju mycket till för att dämpa infektioner dessutom. Är egentligen emot alla typer av piller men efter denna operation har det varit nödvändigt. Att bli bekväm alternativt beroende av piller som Citodon vill jag verkligen inte bli.

Pratade sedan med en sköterska från Sophiahemmet då min läkare verkar vara mäkta populär och inte kunnat svara varken igår eller idag. Svaret blev att även om jag verkar ha haft otur och fått en jobbig konvalescenstid så var det inte ovanligt. Bara att kämpa på som hon sa. Tack du. Blev lovad att få prata med läkaren så småningom dock. Somnade sedan om igen och var nog vaken runt 12-tiden i en kvart men somnade sedan igen och vaknade inte förrän för 20 minuter sedan. Har alltså sovit typ 15 timmar av de senaste 24. Kanske är ett teckan på att kroppen bearbetar allting ordentligt. Kanske.

Tack för alla snälla meddelanden på telefonsvararen, mailen eller MSN. Det uppskattas verkligen. Skulle inte önska denna senaste veckan ens åt min värsta fiende. Jag kommer tillbaka i gammal god form dock, förr eller senare.

1 kommentar:

Anonym sa...

Häng i Andreas....det finns dom som har det värre....typ, sitter på krogen och dricker vin med journalister under jouren och "säger sen upp sig" och får sen ca:80.000kr x 24 (1.920.000kr).... :o)
Skämt å sido....krya på dig och hoppas att vi kan ses över en öl snart igen....familjen hälsar....