Idag har det varit så vardag som det bara kan bli. Upp, jobba, trist väder, komma hem, laga mat, slumra till på soffan, packa trunken, ta sig till hockeyträningen, träna, känna spykänslor, duscha, åka hem, skriva blogg, gå och lägga sig.
Mm, så är det. Kortfattat.
Inget vidare väder att spela hockey i. Ja, vi lirar fortfarande utomhus. Det är rätt charmigt. Ibland.
Träningen var rätt seg idag. Många trötta ben som vilade då vi haft ett rätt hektiskt schema som avslutas på lördag vilket innebär åtta hockeypass på fjorton dagar. Kanske inte låter så mycket men vi spelar i div 4, inte Elitserien.
Fjorton man hade dock trotsat sin trötta kropp och vädret, starkt. Fick samma spykänslor som vid förra träningen när gomspenen började svullna av ansträngningen. Känns lite otäckt när man tror man vill spy hela tiden. Det ska dock gå över vart eftersom.
Det finns nog inget skönare gäng än Hanson Brothers. Svårt att förklara nästan. Den outtömliga, ovillkorliga kärleken till hockeyn, klubben och varandra saknar motsvarighet. Det är det som gör att man orkar träna dessa sena kvällar. Eller som Midenholt (domare i div 4) sa vid premiärmatchen för två år sedan - "Att se Hanson Brothers komma ut på isen vid första matchen är som att se tjurar släppas ut på grönbete bland kor som löper." Det är den sanna och äkta glädjen i ett nötskal.
Sweet dreams...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar