Har idag på första gången på 14 dagar lyckats ta mig till jobbet. Man kan tycka vad man vill om min egen situation men man får distans och proportioner till saker och ting när personer runt omkring en drabbas av värre händelser.
Jag och mina kollegor fick precis besked om att våran kollega Janek förlorat kampen mot cancern. Han somnade in stilla på sjukhemmet i lördags. Jag stod inte Janek särskilt nära men för de kollegor som gjorde det är förstås nyheten otroligt betyngande.
Däremot har jag och Janek varit kollegor i över sju år och det sätter förstås sina spår. Han fick diagnosen cancer för lite över två år sedan och har kämpat tappert emot den. Han var t o m tillbaka i förra året och jobbade lite men cancern kom tillbaka. Janek var en omtyckt person, både på företaget och privat då han var en källa till inspiration och glädje. Han gick alltid sin egen väg och även om hans försäljningssätt många gånger var okonventionellt så var han en duktig säljare.
Jag glömmer aldrig min första arbetsdag när jag skulle ta en kopp kaffe runt lunchtid. I köket stod Janek och tillagade flamberad anka som han skulle bjuda kunder på. Tro mig, inte särskilt vanligt i denna bransch. Åh då kanske ändå detta var en av de mer "normala" sakerna han företog sig.
Mina tankar går till Janek, hans familj och andra anhöriga. Ni och vi har förlorat en stor humanist och en stor människa. Han gick bort alldeles för tidigt och även om jag inte har någon tro på livet efter detta hoppas jag att Janek funnit en lyckligare tillvaro, utan smärtor och plågor.
Vila i frid Janek, du kommer att saknas av oss alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar