Recap 40-års festen

Undertecknad åkte hem tidigare från jobbet i onsdags för att göra mig i ordning inför den stora festen. Kände mig som trollmorsan i Trolltyg i Tomteskogen när jag kom ut ur duschen. Frasen "Nu ska jag göra mig vacker" ekade i huvudet.

Nyinköpta kostymbyxor och vit partyskjorta lades till den svarta kavajen och svara slipsen. Tog tuben till Kungsträdgården och promenerade de knappt 200 meterna till Grand Hotel. Uret var ca kvart över sex. Inte särskilt många hade dykt upp än.

Satte på mig den för kvällen obligatoriska namnbricken och satte på mitt bästa "Hej och välkommen leende".

Jag och Aki (närmaste chefen) posterade oss vid en av de två ingångarna. Runt 18:50 började folk så smått glida in. När klocken var 19:35 hade jag träningsvärk i höger axeln, kramp i handen och torrare än en öken i munnen. Letade febrilt med kollegor efter utskänkningen av välkomstchampagnen.

Christine Meltzer och David Hellenius, kvällens konferencierer, började hålla låda. Folk gick runt de olika bufféborden och plockade på sig så mycket mat att tallrikarna höll på att gå itu. Det serverades allehanda kall- och varmskuret. Lax, snittar, kanapéer, olika sillinläggningar, wallenbergare, crepes, köttbullar, potatis osv osv osv. Dessutom ett dessertbord fyllt med olika sorters ostar, frukt och glass.

Till detta fanns det strategiskt placerade bord som fyllde folk med vätska. Öl, rött och vitt vin etc. Inte en strupe behövde gå torr denna afton.

Mellan alla dessa bord for jag som en skottspole. Det var kunder här, förmedlare där. Det va fd kollegor i ena hörnet och samerbetspartners i andra hörnet. Hade jag haft en stegräknare på mig denna kväll hade den lämnat in och sagt godnatt redan vid 21-snåret.

Till skillnad mot många andra tillställningar så var denna skönt befriad från arbetssnack och försäljning. Är allmänt allergisk mot rövslickeri och det slapp man verkligen denna kväll. Alla som var där hade grymt kul enligt utsagorna.

Artisteriet började med Mikael Rickfors för att avslutas med Magnus Carlsson med Pernilla Wahlgren emellan. Helt ärligt lyssnade jag inte så mycket, jag hade fullt upp med att underhålla gästerna.

Runt 23-tiden började det mattas ut. Dels för dem som ville gå hem tidigt och dels för att vi hade bokat drinkbord på Café Opera för dem som ville parta vidare. Jag ville parta vidare. Drinkborden var påkostat och det måste ha gått åt runt tio sjufemmor. Struparna var än mindre torra men det blev svårare och svårare att förstå vad folk sa.

Ett gäng kunder skulle vidare till Naglo så jag hakade på. Minnesbilden är rätt suddig därifrån men jag minns ett tappat glas i golvet. Taxikvittot säger att jag kom hem runt 04-tiden. På diskbänken stod en påse från typ Kebabkungen. I låg en låda med kebab och falafel. Oätna. Bra investering tänkte jag.

På vägen i taxin in till jobbet går jag igenom telefonen. Några sms hit och dit noteras. Ett samtal från en Åsa E strax efter halv två. Jag har ringt tillbaka vid halv tre. Har vi pratat? Kan jag inte minnas. Hur fick jag hennes nummer och varför är hon registrerad med namn och allt i min telefonbok? En av kunderna som var med igår heter just Åsa E. Aj aj aj tänker jag. Vad har jag gjort?

Så här två dagar senare undrar jag fortarande. Vad har jag gjort?