Hoppet för AIK dog ut igår...

Något bakis och ganska trött rotade jag mitt arsel på min egen plats där jag kollat på AIK ifrån de senaste fyra åren. Om jag var trött och bakis så undrar jag vad spelarna led utav. De såg så förbannat loja, oinspirerade och trötta ut.

Khari Stephenson går från klarhet till klarhet. Han blir nämligen sämre för varje match som spelas. Han är åtminstone konsekvent i sin utveckling, spikrakt nedåt!

Tjerna såg ut som han tuggat bomull hela natten. Så försiktig och snäll i närkamperna att det såg som han bad om ursäkt för att han faktiskt vann en närkamp emellanåt. Slog karln en enda hörna över knähöjd?

Arnefjord och Nisse kröp vid ett x antal tillfällen så långt ned i plan att Öhrlund kunde mata dem med nappflaska. Markus Jonsson har varit en gåta sedan dag ett denna säsong. Hur kan en kille som var så grym förra säsongen vara så räddhågsen och ha sådant brist på självförtroende att han inte vågar sig över mittplan?

Dulee sprang runt och trampade luft matchen igenom. Pavey försökte men han tog på sig mockasinerna istället för skor med dobbar så det var mer magplask än i VM i simhopp.

Argentinarna gjorde stundtals trevliga saker med bollen men fruktansvärt ineffektivt mot taggade GAIS:are. Landsmannen Monsalvo är så icke-Figureido som man bara kan bli. Har sett kvinnliga fotomodeller med mer muskler än den karln.

Rubarth? Jodå, började riktigt lovande men efter ett par fina ruscher föll han tillbaka i gammal schizofreni igen. Mr Hyde visade sig oftare än Dr Jekyll om man säger så.

Saknar vi Wilton? Ja, i mina ögon så är han sååååååå saknad. Hans spelartyp hade behövts mot GAIS, inget snack om saken. Fyra matcher sedan han lämnade AIK, fyra oavgjorda. Det fina spelet under tidig höst är som bortblåst. Kvar är darriga löv som sakta dinglar ned mot marken.

En sak måste folk förstå, jag är normalt sett en väldigt positiv AIK:are. Försöker se det positiva i situationen. Men. Det går inte att hitta något positivt när de spelar så räddhågset som de spelar nu. Det fina självförtroendet är borta och man är numera mer rädda för att förlora än vad man är villiga att offra för att vinna. Det är hela skillnaden.

Hoppet är ute? Jo, det är nog dessvärre det. Fast det fina med årets Allsvenska är inget annat lag verkar kunna dra ifrån de andra. Det kan faktiskt vara så att inför sista säsongen så har fortfarande sex lag möjlighet att vinna SM-guldet. Kan Bajen klara oavgjort mot IFK Göteborg ikväll och KFF inte tar mer än en poäng så finns fortfarande god chans, för DIF kommer INTE att vinna sina tre återstående matcher. Snarare kommer de spela oavgjort mot GIF och HBK och jag tror att BP har en god chans att skrälla i sista omgången.

Till sist : AIK vinner publikligan, IGEN! Helt otroligt. Vi krossar år efter år efter år. Det är så ljuvligt härligt att veta att vi Gnagare till antalet är totalt överlägset alla andra lag. Det gör att desto fler får fira när vi plockar hem SM-guldet i slutet på oktober. Gjorde jag en kovändning nu? Absolut, hoppet är ju det sista som överger människan. Det sista som överger en AIK:are.