Derby och bröllop i Götet

Inlägg # 700 ska detta tydligen vara enligt min räknare. Det är är några blogginlägg det.

Förvisso inte alls i paritet med proffsbloggarna men ändå.

Derbyt DIF - AIK på Råsunda har precis slutat. Det var ingen höjdarmatch direkt. Gnaget vann förvisso med 1-0 (mycket vackert mål av Obolo) men själva spelet lämnade mycket att önska.

För DIF kommer det bli en lång och tung säsong. De ser riktigt dåliga ut faktiskt.

Förvisso kämpar de till sig initiativ i andra halvlek men de känns helt harmlös i straffområdet och framåt. De enda som verkar hålla någorlund hög Allsvensk kvalitet är Sjölund och Mwila. Den senare är dessutom ganska ojämn från match till match.

På det hela taget så var derby nummer 100 lagen emellan (AIK 38 vinster nu mot Djurgårdens 25) ganska mediokert. Tempofattigt och rätt idésnålt. Felpassarna avlöste varandra och lagen bjöd varandra på chanser som bättre motstånd skulle ha utnyttja skoningslöst.

För AIK ger det toppkänning men ska jag vara helt ärlig så känns Gnaget klart sämre än toppkonkurrenterna Helsingborg, IFK Sillstryparna och Elfsborg. Åh även MFF. Njae, det måste till mer stabilt spel än kvällens om vi ska vara med att slåss om SM-guldet.

Riktigt elddop blir det i nästa omgång. Elfsborg hemma på Råsunda på torsdag. Jag bävar...

Det blev inte mycket till vila efter hemkomsten från Gran Canaria. Hockeyträning på torsdagskvällen och tvättstuga på fredagskvällen sedan direkt över till Lena och tidig färd lördag morgon ned till Göteborg för att gå på bröllop.

Ett bröllop där jag kände ganska exakt fem personer. Varken färre eller fler. Lenas vänner, Lotta och Viktoria och deras respektive killar Patrik & Rickard. Fast det räckte. Vicky var dessutom tärna så hon hade fullt sjå fram tills dess att middagen var slut åtminstone.

Vi andra kunde vara mer avslappnade och satt dessutom ganska nära varandra och kunde avnjuta den härliga trerättersmiddagen som var utsökt.

De flesta av talen passerade dock långt över mitt huvud eftersom det var första gången i mitt liv som jag träffade brudparet. Alkohol i massor passerade dessutom blodomloppet då det börjades redan vid 13:30-tiden på dagen med bärs och vitt vin, lite Cava i mellanakten mellan vigselakt och middag, för att inte tala om välkomstdrinkar, mer bärs, vitt och rött vin till maten, cognac till avec, några sköna GT och som toppen på en Long Island Ice Tea så sköljdes detta ned runt midnatt med några "välbehövda" sambouca.

Hur jag mådde söndag morgon? Förvånansvärt bra. Varannan vatten och tidspannet på intaget av all denna dryck gjorde att jag kände mig ganska fräsch faktiskt. Tillräckligt fräsch för att ratta Blå Pärlan hemåt tid 14-tiden på söndagen.

Lottas syster med familj var vänliga att inkvartera oss hos dem vilket var tacksamt. Något trötta och slitna anlände jag och Lena till Stockholm vid 19-tiden ca.

Det blev varsinn pizza och filmen Valkyria med Tom Cruise bl a. Helt ok rulle även om spänningen var lika med noll eftersom alla vet att Hitler aldrig dog i något attentat emot honom.

Kortveckorna avlöser varandra just nu och för egen del innebär 2½ dags arbete då vi har klämdag på fredag. Jomen visst, jobbigt värre.

Annars finns inte så mycket att rapportera om. Helgen avlöpte rätt fort som sagt och jag ser fram emot en lugnare helg, på alla fronter, än de som varit.

Som vanligt händer det ju massvis med saker ute i vida världen men jag orkar verkligen inte ta upp något av det jag läst om på sistone.

Sleep tight!

Semesterrapport från Gran Canaria

Hallå folk!

Har lite svårt att sova sedan jag kom hem från Gran Canaria och inte hjälptes det av sen hockeyträning denna torsdag heller. Sitter just nu uppe och roar mig i pausen av Detroit - Anaheim i Stanley Cup och tänkte genom bilder lite kort återge vistelsen i Arguineguin och Gran Canaria i stort. Håll till godo!

Vyn från våran hotellbalkong. Hav, hav och åter hav.

Vyer som denna såg vi många av. Makalöst vackert.

Det kanske syns att jag blundar men det struntar jag i.

Jo jag vet. Jag har en mycket vacker flickvän.

Precis som i Budapest hittade jag en Olof Palmes gata.

Färgsprackande. Både Lena och naturen i bakgrunden.

Den mäktiga kyrkan i Las Palmas med poserande Woffe.

Vi låg faktiskt inte vid poolen en enda dag men ville ge er en bild i alla fall.

Favoritvinet Mantel Blanco intas på Los Canarios I.

Lena leker Furstinnan Grace eller dylikt.

Typisk Kanarisk vy. Dalar med byar i om vartannat.

Vet faktiskt inte vad jag grimaserar om. Fulöl kanske?

Moln som touchar bergstoppar. Ännu en vy som var vanlig på resan.

Lena på shoppinggatan #1 i Las Palmas.

Hon är inte bara vacker. Hon är stark också.

Los Canarios I signum, Cafe Mexikana. Ett måste vid besöket.

Väderkvarn men ingen Don Quijote inom synhåll.

Jag får posera lite innan promenaden till restaurangen.

Lena fick senare posera närmare promenadmålet.

90 graders kurvor var snarare regel än undantag på de smala vägarna.

Jag och Kärleken tillsammans.

Smäktande vy av okänd stad vid havet.

Vid besöket av den 4km långa stranden i Las Palmas.

Vet inte varför men jag bara gillande denna bild.

Woffe beslutar sig för att simma hem...

Adios Arguineguin och Gran Cranaria!

Självfallet tog vi många fler bilder än så här men plockade ut ett urval här. Plus att vi tog hälften av alla bilder med Lenas kamera som jag inte har tillgång till just nu.

På det hela taget så var det en helt underbar vistelse på Gran Canaria där vi fick vila och ro för själv och hjärna och kärleken växte sig starkare.

De tre första dagarna hade vi hyrt bil och tog oss runt den lilla ön och hann se i princip vartenda litet skrymsle. Smäktande vackert och en natur som tog andan ur en emellanåt. (Många av dessa bilder ligger dessvärre i Lenas kamera.)

Förhoppningsvis ska jag kunna återkomma med fler bilder senare.

Därefter hade vi lite mer strandhäng de sista dagarna och passade på att lapa i oss sol, hav och sand. Det var otroligt lugnande och skönt och mycket bokläsning blev det.

Kvällarna spenderade vi på diverse restauranger men favoriten blev Los Canarios I som vi åt på tre gånger sammanlagt. Dels för den mer genuina Kanariska känslan på stället. Dels för den trevliga ägaren och serveringspersonalen men främst för att deras mixade tallrik med grillade fiskar och skaldjur var helt sagolik god. Till det fick vi avnjuta det vita vinet Mantel Blanco som Systembolaget borde ta med i sortimentet per omgående. Otroligt gott.

Sist men inte minst så hade Los Canarios I något de kallade för Cafe Mexicana som inte bara var gott utan även imponerande vid själva serveringen som ni kan se på bilden ovan.

Vi hade sol varenda dag och mellan 23-28 grader hela tiden i princip. Lite moln då och då men inget som störde. Lilla staden Arguineguin där vårat hotell låg var inte direkt något partystad plus det faktum att det var lågsäsong vilket gjorde den lite öde.

Dock var vi i många andra städer, så som Las Palmas, Maspalomas, Tejeda, Puerto Rico, Puerto Mogan, San Augustin + 10-talet städer till. Alla hade sin charm.

Det blir väl kanske inte någon återresa inom kort då ön är ganska liten och vi nu testat den. Däremot finns ju Teneriffa, Lanzarote, Fuertoventura m fl runtomkring som kanske är värda att utforskas.

Dock rekommenderar jag starkt några dagar på Gran Canaria och att åka runt och se alla de vackra naturvyerna. Såväl längs kusterna från höga branta berg som inåt landet med alla sin dalar och toppar.

Nu funderar jag som bäst på vad som kan bli en bra vårsemester 2010. Tåls att fundera på.

Adjö!

Metallica - Vilket j..la fetös!!!

Den inställda konserten från i mars blev så ääääntligen av. Åh så den blev av!!!

Jag vet inte vilka som var mest taggade. De dryga 17000 i publiken eller de fyra medlemmerna i Metallica. Mellan det att Machine Head spelat (med svenske basisten Patrik Jensen som gästspelare) och scenen riggades för "the main act" så var det en gryyym stämning i Globen.

Vågen rullade varv efter varv i närmare 10 minuter (lite väl mycket Hockey-Vm kanske?!) och gång på gång sattes ljudorkaner igång runtom. Mäktigt.

När så Ecstacy of Gold (Metallicas intro sedan decennier tillbaka) började spelas samtidigt som Globen mörklades steg ljublet till oanade proportioner.

I det svaga ljus som kunde skönjas såg man fyra siluetter komma löpande upp mot scenen och några sekunder senare drar helvetet igång på allvar när That was just your life öser igång konserten i totalt mörker. Eller sånär som totalt mörker.

En lasershow som skulle gjort självaste Jean-Michel Jarré avundsjuk kördes samtidigt och även om jag tycker det var småcoolt till en början så känns det inte Metallica med sådana grejer.

The end of the Line körs direkt på och nu är Globen stekhet! Utsikten vi har från våra platsen (1 våning upp) är perfekt och det var konserten igenom coolt ställe att vara på då man såg scenen grymt bra men även kunde följa golvpublikens rörelser och inlevelse.

For Whom the Bells Tolls är bland de bästa livelåtar som finns på denna planet och nu är publigen i total extas. Griiiiimt!

En helt underskattad låt från Black Album är Holier Than Thou men jag och lillbrorsan blev smått lyckliga och många äldre Metallicafans likaså.

Att följa upp det med One är som sockra grädden lite och eldshowen som körs under den inledande minuten är både mäktig och känns ända upp till oss. (Man undrade så smått hur de på scenen kände av det och speciellt de fyra gubbar som satt i specialstolar i upphängningen några meter ovanför scenen som styrde de spotlights som följde Metallicagubbarna konserten igen. Phu!)

My Apocalypse från Death Magnetic är ingen dålig låt live men ingen jag lyssnat sönder på skivspelaren direkt. Däremot följer de upp med Sad But True vilket förstås får publigen att gå bärsärk igen.

Welcome Home (Sanitarium) är en gryyym låt och Metallica gör den ännu grymmare live.

Judas Kiss som följer efter är helt ok men inte mer men då kastar de in The day that Never Comes vilket är en riktigt fin ballad från senaste skivan.

Därefter följer fyra låtar av ren j..la mangel och kärlek!

Master of Puppets är kanske den låt som är absolut grymmast någonsin när det gäller låtar som spelas live. Publiken hänger med i varenda ton, varenda stavelse, varenda riff. Nej, det finns en låt som är än grymmare men den avslutar konserten så den återkommer jag till.

Efter det allt folk tagit ut sig till 110% under Puppets så följer de upp med en av deras mest underskattade låtar. Blackened. Fy satan i gatan vilken bra låt det är. Om folk var helt slut av låten innan så var de medvetslösa efter denna.

Turligt nog hade därefter lagt in världens bästa ballad, ALLA kategorier, Nothing Else Matters, vilket gav publiken nog med andrum att samla kraft inför de avslutande låtarna. Allsången som sker i samband med Nothing Else Matters visar på den totala kärleken till detta övermäktiga band.

Enter Sandman har man studsat till så många gånger att en groda till synes är en sömngångare och publiken vaknar till överjävligt liv igen. Då drar man Diamond Heads gamla Am I Evil? som kan vara den bästa cover de någonsin gjort. (Jag håller Stone Cold Crazy som en annan favorit här.)

Därefter dammar man av Motorbreath vilket ger publiken precis den lilla lilla vila man behöver för att totalt gå apcrazy inför avslutande Seek and Destroy.

Seek and Destroy är och förblir den absolut bästa j..la livelåten någonsin i hela världshistorien. Den har ALLT! Tempot. Melodin. Riffen. För att inte prata om allsångseffekten. Inte en strupe är tyst när den dänga från debutalbumet Kill ´Em All körs på den högsta av nivåer som går. Samtidigt regnar det ned svarta badbollar i olika storlekar som hamnar på scenen och på publiken på golvet. MÄKTIGT!

Seek and Destroy, Master of Puppets och For Whom the Bell Tolls är de tre bästa livelåtarna ever. Oavsett band. Punkt! (Ok, Harvester of Sorrow är riktigt grym den med.)

På det hela taget en grym jäkla konsert. Värt väntan? Absolut! Betyg? 4,5 av 5 möjliga.

Jag har definitivt sett Metallica tajtare och mer samspelta men de hade haft ett uppehåll på nästan en månad innan denna show och det kan vara förklaringen till visst felspelande och lite taskig tajming emellanåt.

Ljudet i Globen var ok men jag tycker fortfarande att det är en ganska kass arena för konserter. Eller hockey för den delen.

Lars Ulrich på trummorna har fortfarande grymma problem på livespelningar medan Hammett var ganska säker denna afton. Trujillo är som vanligt säkerheten själv och satte inte ett finger fel på hela kvällen.

Dock så är Metallica i mångt och mycket James Hetfield. Utan denna karismatiske, halvt välsjungande och frenetiska karl skulle inte bandet vara vad det är. Hans texter är ofta otroligt tänkvärda och melodierna till många av låtarna är han pappa till och det är säger inte lite. De har nog en repertoar på ca 25-30 låtar som är riktigt riktigt grymma.

Jag, lillebror och mor var helt färdiga efteråt och det kändes som ett överjävligt gympass. Vi var inte ensamma om den känslan. Hockeykollegan Göran var helt slut och säkerligen även några andra av de Hansonbröder jag såg i Globen igår.

Gratis tischa fick man också innan konserten. Den anspelade på Hetfields magsjuka inför den inställda konserten och var ett smart drag av Metallica.

Detta var också den perfekta uppvärmningen inför Sweden Rock Festival om en månad. Nu har mitt konsertbehov stillats för ett tag. Inte för att SRF har några band av Metallicas dignitet detta år men det ska blir gryyymt skoj. Fast då ska jag ha digitalkameran med mig. Amatör som jag är hade jag glömt den igår. Surt värre då vyn från min plats var optimal.

Seek and Destroy gott folk. Seek and Destroy!

Senaste nytt från Woffe

Ja, som jag tidigare förvarnat om så hinner jag f-n inte med denna blogg ordentligt. Trist men sant.

Det händer helt enkelt för mycket i mitt liv för att jag ska känna att den tid det tar att uppdatera här med jämna intervall är värd att lägga ned på det.

Vad har då hänt på sistone? Ganska mycket och jag ska korta ned allting så gott det går.

Om vi går baklänges i kronologisk ordning så var Valborgshelgen riktigt slitig.

Jag fick nämligen för mig att Operation Storstädning skulle inledas och fredag-söndag spenderades på att göra min lya renare, mindre skräpfylld och mer vänlig att bo i.

Nu var det inte tre dagar effektiv tid då jag på kvällarna umgicks med Lena och var på diverse tillställningar men tro mig, det var måååånga timmar som spenderades på att tömma varenda skåp och vrå jag har där hemme. Inklusive källaren.

Det är heeelt sjuk vad mycket saker man kan samla på sig. Eller låta bli att kasta.

Tre x 125 liters svarta sopsäckar med kläder skänktes till Stadsmissionen i Sumpan. De fick även tre kartonger med porslin, glas och dylikt plus sex kassar med böcker och en hel del elektronikprylar.

Min gamla X-box + ca 60 spel skänkte jag till Freddes grabb och familjen fick en ny trådlös telefon hemma av sjyst modell.

Hur många kartonger glas jag slängde i insamlingen vet jag inte men många + att jag gav bort några kassar med tomburkar och PET-flaskor till några småtjejer som kom springandes i trappen och hade egna sådana kassar med sig. De blev överlyckliga.

Utöver allt detta så slängdes närmare 1 ton grejer i grovsoporna. Ja jisses. Det var verkligen slitit att pyssla med detta men så otroligt skönt när det var klart. Välbehövligt minst sagt.

Nu står jag väl rustad inför framtiden.

Lena och jag har som vanligt haft massvis med grejer för oss. Aktiviteter med hennes vänner. Aktiviteter med mina vänner. Kanske skulle försöka samordna dessa i framtiden för mycket tid för softning och andning finns inte.

Men. Ska inte klaga. Det är kul och tiden går undan med en farlig fart.

Lyckades för två helger sedan först glömma min ordinarie solbrillor på Lidingö hos Lenas vänner Lotta och Patrik och låneglasögonen jag fick låna av mamma dagen efter när vi skulle rensa gammelfaster Elsas (Vila i frid Elsa lilla. Hon blev 96 år.) dödsbo men dessa glömde jag när vi på kvällen var bortbjudna till Linda & Conny. Två par på två dagar. Starkt jobbat. Har inte hunnit hämta dem heller.

Just den helgen var intensiv och från grillning av papaya, scampis, lax och marulk på Lidingö på fredagen grillades det fläskfile, kyckling och annat på lördagen. Hos Linda och Conny var vi en himla massa folk då Steffi och Björn var där, likaså Fredde och Cilla + Tommy och Annica.

Utöver oss så var förstås alla barn med. Tess, Thim, Noah, Albin, Ella och Ebba. Joråsåatt...

Det känns inte som att tempot kommer gå ned särdeles mycket nu när vi lättar mot varmare breddgrader imorgon. Lovar att återkomma med rapporter och foton så småningom.

Mitt cyniska jag är ljusår borta men inte alltför långt borta ändå. Det är väl mest det att mitt privata liv är så pass lyckligt just nu att jag där inte hittar något att reta mig på. Däremot finns det ju hur mycket som helst i omvärlden men jag får nog lov att återkomma på den punkten.

Nu har jag verkligen inte tid längre. Adjö så länge!

Hårda, bistra tider

Att det råder lågkonjunktur i vårat avlånga land (och övriga världen också för den delen) har knappast gått obemärkt förbi. Dock blir det så mycket påtagligare när det sker saker som påverkar ens egen vardag.

Det är klart, redan nu har det ju märkts i lönekuverten och man har inte riktigt samma svängrum med pengarna eller kan spendera dem efter tycke på samma sätt. När företaget man arbetar för dock börjar varsla så är mer illa. Det är trots allt människor man arbetar nära och känner väl. Åtminstone som kollegor.

Även om det är mer eller mindre officiellt hur det ser ut på just mitt företag kan jag inte gå in på detaljer men att vi kommer varsla runt 20 personer är redan ute i media. Att stämningen är tryckt och spänd på kontoret går inte att ta miste på. Det är trots allt ca 10% av våra kollegor det berör och alla känner vi någon lite bättre här som man lider med.

Tyvärr ser det likadant ut i alla mediahus just nu. Våran "värsta" konkurrent varslade 10 personer i januari och ytterligare 20 personer idag. Andra mediahus har varslat de också och alla dessa varsel kommer leda till uppsägningar innan sommaren.

Mediabranschen kanske inte är i kris men de senaste årens goda leverna och optimism kan man nu se sig i månen efter.

Det är heller ingen hemlighet att de som haft det tuffast (utöver vissa delar av bank- och finansbranschen) är just den bransch som jag arbetar mycket med. Teknik- och industribranschen. Just nu önskar jag förstås att jag arbetade mot en annan målgrupp men det är bara att finna sig i verkligheten.

Någon gång vänder det ju förstås men jag tror inte vi ska räkna med att 2009 är det år som det sker. Kanske inte heller 2010. Möjligtvis sent nästa år.

Inte ser det ljusare ut trots sänkning av reporäntan. 0,5% är förstås en dröm för bankerna då det ska stimulera folk att spendera mer pengar och ta mera lån vilket i sig ska sätta mer pengar i rullning och få igång ekonomin igen. Frågan är om det räcker?

Vad händer , som många experter i USA är ganska övertygade om, ifall de amerikanska bankväsendet och i princip hela USA´s ekonomi faller ihop till senhösten? Hur tror ni det kommer påverka Sverige? Ja, ödesdigert troligtvis. Åh vad ska Riksbanken göra då? Sänka reporäntan till 0%? Det kommer få förödande konsekvenser ifall inte sänkningen som gjordes i dagarna ger effekt.

Bostadsmarknaden är bara ett av alla områden som kommer drabbas. Mäklarna raljerar och håller låda om att bostadspriserna har återhämtat sig och att marknaden är stekhet igen. Jo, för någon månad kanske eventuellt fram till sommaren. Därefter kan vi nog räkna med ett prisfall som inte skådats på länge, eller någonsin, och då sitter många personer med lån på bostäder som de inte har råd med och som de inte kan täcka ens med försäljningen av bostaden.

Detta har redan skett i USA och "kåkstäder" har växt fram utanför flertalet stora städer. Låg- och medelinkomsttagare som tidigare levde ett stabilt eller drägligt liv men som idag bor i tält. Kanske blir det inte så illa i Sverige men tänk tanken för en stund. Hisnande.

Men människan är expert på att suga ut varenda vinning som finns på jorden för att göra kortsiktig vinst utan att se vad som sker med planeten Tellus i förlängningen. Om det inte handlar om pengar och vinster så är det hård exploatering av alla jordens resurser som alla borde kunna räkna ut inte räcker för evigt.

Frågan är, NÄR ska vi vakna? När får dagens konsumtionssamhälle nog? När kommer vi inse att allt har en konsekvens?

När?

Mediadrevens risker

För mig som är i mediabranschen så har förstås de senaste dagarnas rabalder med nedskjutningen i Gamla Stan varit extra intressant.

Bara timmar efter dådet skett var ryktena i full gång om vem det kunde vara då personen beskrevs som en reklam- och mediamänniska. Eftersom han i nuläget är frisläppt och misstankarna mot honom försvagats så tänker jag inte namnge personen i bloggen.
Om han är oskyldig, vilket Polisen verkar ha koll på att han är, så har han fått lida tillräckligt med de elakartade rykten som gått och det faktum han hängts ut olika media som sannolikt skyldig.

Ska dessvärre inte svära mig fri från drevets effekter då jag genom den mediarapportering som fanns var ganska övertygad om han är skyldig. Det är lätt att haka på själv ibland. Blir smått irriterad på mig själv faktiskt.

Nu hoppas jag ju dock att Polisens skäl till att släppa honom är starkare än de som framkommit i media för t o m en sjuåring vet idag hur man ändrar status på FB med sin mobil och hur man kan se till att mejl skickas vid en viss tidpunkt med förinställning. Fast sådant har förstås Polisen koll på så att de släppt honom innebär med stor sannolikhet att han är oskyldig och att hans alibi är starkare än det som ovan nämnts.

En undran dock : Hur f-n kan folk INTE ha iaktagit en knallgul vespa som framförs av en vettvilling?

Notis : Jag och Lena var på ost- och vinprovning i Gamla Stan i fredags. Inte långt ifrån där dådet skedde. Kan man kontakta tidningarna och få en slant för sin "Jag var i närheten nästan vid tidpunkten historia" då?

Jäv i Pirate Bay målet

De flesta känner nog till domarna i Pirate Bay målet vid det här laget. Hårda straff kan tyckas. 1 års fängelse för samtliga fyra inblandade och 30 miljoner i "böter".

Åsikterna går förstås isär gällande om de är skyldiga eller inte (generationsfråga i mångt och mycket verkar det som) men att det ska kosta 30 miljoner för att man delar ut lite filmer, böcker och musik låter otroligt oproportionerligt med tanke på att en mördare kanske behöver betala 250.000:- för att ha tagit ett liv.
Någon annan som känner att saker prioriteras högre än liv?

Nu är det ju också de stora och mäktiga industrierna film, musik och bokförlag som står bakom och genast blir det ganska tydligt att de kan påverka rättegångar till sin egen fördel.

Allra helst när det nu visar sig att domaren i målet, Tomas Norström, är medlem i dels Svenska föreningen för upphovsrätten, SFU, och dels även styrelseledamot Svenska föreningen för industriellt rättsskydd, SFIR.

Ärligt talat, hur f-n kan man människan säga att han inte är partisk i målet? Han sitter ju för f-n i en styrelse som är en av parterna i målet i princip. Osmakligt.

Men visst, ska så vara fallet så kan vi väl ha anhörig till mördaren som domare och se hur det utfallet lyder.

Luktar rättsröta lång väg och förhoppningsvis blir det en ny rättegång. Rättvis och opartisk denna gång. Om utfallet blir detsamma så är det bara att respektera men det ska fanimej vara ett rättssäkert beslut.

Den oskötta bloggen

Det är knappt jag vågar kalla mig bloggare längre. Snudd på att skottår är vanligare än inlägg i denna blogg.

Jag önskar jag kunde säga att min dyrbara (?) tid kunde omdisponeras på annat sätt men har svårt att se hur det ska gå till. Mellan flickvän, jobb, träning, inplanerade aktiviteter och AIK så hinner jag inte så mycket mer.

Säkerligen ett dussin gånger på de senaste veckorna har jag loggat in bara för att märka att jag inte vet vad jag ska blogga om för att det var så länge sedan jag gjorde det och ämnena hunnit bli så många.

Har på omvägar fått höra att min blogg var (och kanske jag själv också? *s*) mer uppskattad när jag var singel och "bitter". Haha. Ja, kanske det. Lite mer syrlighet och ilska i bloggen på den tiden.

Är jag fortfarande löjligt förälskad? Svar ja. Är jag fortfarande löjligt kär? Svar ja. Älskar jag Lena? Svar JA!

Jag lovar inte att blogginläggen blir fler den närmaste tiden man jag lovar att försöka finna tiden till det. Mer än så vågar jag inte säga just nu.

Till alla vänner som läser bloggen och numer inte alls vet vad jag har för mig ; Hör av er så hittar vi på något. Om det är något som Lena och jag är bra på så är det att umgås med folk.

Kram på er Alla och sköt om er!

Tåget gick - AIK kvar på perrongen

Inlägget nedan skrevs redan igår som ni förstår medan jag idag tänker tillbaka på gårdagen med viss besvikelse.

AIK verkade inte alls sugna på Elitserien till nästa säsong och näst efter matchen hemma mot Västerås och bortamatchen mot Växjö så var gårdagens match mot SSK den sämsta för säsongen.

Gnaget vek ned sig. Inget tu tal om den saken. Energin, viljan och glöden fanns inte där. Det såg man nästan från första nedsläpp. Inte för att SSK var speciellt bra men de spelade verkligen som om de ville till Elitserien 2009/10.

De svartgula såg ängsliga, energidränerade och allmänt loja ut. Passningarna som brukar sitta på bladet hamnade en halvmeter bredvid o s v.

Över 6000 på Hovet fick aldrig riktigt se någon riktigt spännande match. SSK´s psykologiskt knäckande mål till 1-3 med sex sekunder kvar av andra perioden var nog avgörandet. Efter det orkade inte Gnaget samla kraft längre.

Fast det kunde ha blivit annorlunda. Vid ställningen 1-2 hade Gnaget en puck i ribban men istället blev det alltså 1-3. Tungt.

Fast resultaten var klart rättvist. SSK var kyligare och mer rutinerade. Det märktes. Gick inte bort sig, tog inga chanser. AIK vann skotten, igen, men lyckas alltså inte vinna matchen. Det går så klart inte.

Vill absolut inte skylla på Heino-Lindberg som över säsongen sett gjort en strålande sässe. Men tyvärr har han vacklat i de avgörande matcherna och det håller helt enkelt inte på denna nivå. SSK´s målvakt Karlsson var kylan och muren själv.

Fast det är hela AIK som misslyckades i denna match. Forwards misslyckades med att stressa SSK´s backar. AIK´s backar misslyckades med att hålla borta motståndarforwards från kassen. Coacherna misslyckades med att motivera spelarna till stordåd.

Ordet misslyckas används ofta i detta inlägg som märkes. Men ser man till säsongen i stort så har AIK lyckats otroligt väl och förtjänar beröm och respekt. Tyvärr fanns inte kvaliteten att rubba de två Elitserielagen Rögle och Södertälje. Ingen skam i det. Trist och tråkigt men absolut ingen skam.

Idag är det svårt att se någon glädje i att prata hockey säsongen 2009/10. Just idag ser jag inte så ljust på framtiden för AIK Hockey. Alltför många spelare riskerar att försvinna till klubbar i Elitserien eller utomlands. Kan man dock behålla stommen av det lag man har idag och fylla på med 2-4 nyförvärv av hög kvalitet så kan man nog rubba Elitserielagen nästa säsong i Kvalserien. Fast först ska man ta sig dit förstås.

Tackar AIK Hockey för en härlig säsong med många sköna minnen och bra spel. Nu får ni stå tillbaka för fotbollen till i oktober till att börja med. Vad härligt det vore att få fira SM-guld i fotboll i november och sedan fira nytagen Elitserieplats vid denna tidpunkt nästa år!

Hämtade upp Lena efter matchen igår och vi tog en powerwalk imorse i den härliga soluppgången. Blå himmel och molnfritt. Det blir inte bättre. Solen håller i sig under förmiddagen här och det blir nog en promenad på lunchen också.

Saknar gymmet dock. Börjar bli aptråkigt att inte kunna köra någon styrka. Avskyr det.

Ingen hockey denna vecka heller. Ännu aptråkigare.

Men men, det vankas påsk och många roliga aktiviteter och om ca en månad bär det av till Gran Canaria. Lovely!

Vi ser hur solen stiger över Råsunda...

AIK gjorde det de behövde göra mot Leksand i torsdags och vann matchen mot dalkarlarna.
I och med vinsten lever drömmen om Elitserien fortfarande. Hur länge? Det återstår att se.

Ikväll väntar Södertälje på Hovet. Ett utsålt och helt galet laddat Hovet. Det kommer bli sådant tryck att det kommer höras ända bort till Axa Sportcenter utanför Södertälje. Vinst ikväll och AIK ligger 2p bakom SSK inför sista omgången och frågan är då om SSK´s nerver håller? Tveksamt.

Det var även premiär i Allsvenskan igår. AIK tog emot Halmstad BK på ett mulet och grått Råsunda. Detta hade jag sett fram emot länge men i ärlighetens namn inte lika idogt som tidigare säsonger. Säkerligen mycket beroende på att hockeylaget spelat bra i år vilket gjort att man koncentrerat sig på det. Sedan berodde det nog lite på att vi hade årsmöte och fest med Hanson Brothers på lördagen så jag var ganska bakis och trött igår.

Skulle möta upp mina fotbollskamrater vid AIK-matcher, de halvitalienska bröderna, men stötte istället på Najks polare Johan och drog en bärs med honom först.

Det var många månader sedan jag träffade bröderna så vi samspråkade livligt under timman vi väntade på match. Kul att se dem igen och höra att allt är bra med dem.

Matchen spelades som sagt under mulna omständigheter. Nästan 22000 på läktaren värmde en del. Så även spelet stundtals där unga nya Gnaget visade prov på giftighet redan från start. Främst genom Özkan och Mutumba men det var även kul att se nya mittbacken, Hooisveld, som dominerade i backlinjen.

Självklart fastande jag i pissoarkö och sedermera kioskkön när jublet dundrade ned i katakomberna och det visade sig att AIK spräckt säsongsnollan.

Detta blev också det enda målet så man kan väl säga att jag missade höjdpunkten denna gång.
Var helt färdig när jag kom hem och orkade inte företa mig något alls faktiskt.

Detta var en direkt påföljd av lördagen. Jag var uppe tidigt, innan kl 08, för att förbereda inför eftermiddagens årsmöte, prisutdelning och fest. Höll på att producera en hockeyquiz för mina lagkamrater som skulle agera som underhållning under kvällen.

Årsmötet som de senaste åren kunnat hålla på i 4-6 timmar tog faktiskt endast 2 timmar denna gång vilket uppskattades. Prisutdelningen var över på en halvtimma.

Bärsen gick åt i strid ström. Sju plattor tillintetgjordes på lika många timmar typ. Därefter bar det av till Arken i laget som har en sjyst lya vid Slussen. Där övergick bärsdrickande till spritdrickande. Inte så bra för undertecknad. Somnade till i en halvtimma typ och hann bli offer för ansiktsmålning under denna tid.

Mötte upp älsklingen min runt 03-tiden och sov över hos henne.
Känner mig halvt sliten fortfarande idag. Kunde inte sova ordentligt inatt så min återhämtningmöjlighet har varit ganska liten. Just nu struntar jag dock i det. Det vankas enormt tryck på Hovet ikväll och jag ser fram emot den matchen något enormt.

Kom igen Gnaget!!!