Huset som Gud glömde...

Det vilar en förbannelse över huset jag bor i. Jag är helt övertygad.

Utöver vattenincidenten för någon månad sedan har en rad märkliga händelser passerat skett i husets historia och nu är det dags för nästa olägenhet.

Trallar glatt nedför trappan mot porten imorse och ser en lapp på rutan till dörren. En lapp där nycklar eller katt efterlyses tänkte jag innan jag kom så pass nära att texten gick att skönja.

"Akut stambyte. Vattnet stängs av idag klockan 17:00 och minst en vecka framåt. Passa på att fyll alla kastruller etc. Bordsvatten går att erhålla på Vivo i Huvudsta Centrum mot kupong."

Det var väl kärnpunkten som lappen förkunnade. Tiden stod stilla i några sekunder innan jag fann fattningen igen. Hjärnan tänkte febrilt på vad jag kan fylla vatten i. Klockan 17 idag? Då slutar jag precis arbeta, hur ska jag hinna? Shit!

Löste det med chefen så att jag går kl 15 idag. Måste leta dunkar att fylla vatten i innan kl 17. En vecka utan duschmöjligheter? Än värre, vart f-n skall jag skita någonstans?!

Nej, det här blir ingen rolig historia, det vet jag redan nu. Allt som kan gå fel brukar gå fel när klåparna till fastighetsskötare är inblandade i vårat hus.

Har några vänner som nyss gjort stambyte och tro mig, det var ingen rolig historia.

Fortsättning följer...

Min första video...

Ett märkbart sprudlande glas champagne...

Gör en test och lägger upp min första video. Får väl se hur resultatet blir. På avtackningen för Björn fick emellertid Ingrid ett lustigt glas champagne men underligt beteende som aldrig ville sluta att bubbla från botten. Coolt tyckte vi då i alla fall.

Vill även passa på att säga att jag inte tar något som helst ansvar för bakgrunden. Att kollegan skulle placera sin "hylla" precis bakom glaset var varken planerat eller meningen.

Håll till godo!

Premiären avklarad

Den Allsvenska premiären igår lämnade mycket att önska. Spelmässigt dvs. Ingen jubel- och klangföreställning direkt. 0-0. Roligare premiären har jag skådat i mina dar. Fast det är en poäng bättre än förra årets premiär, alltid något.

Vädret var idealiskt med blå himmel, solsken och några plusgrader. Man ur huse gick Gnagarna men inte i sådan styrka att det passerade 30 000 som jag hoppats på. Närmare 27 000 dock. Stämningen var elektrisk och ljudkulissen hög. Sångerna avlöste varandra redan innan avspark och det mäktiga tifot när spelarna intog den gröna mattan var mäktig. Mycket mäktig.

Något moloken men ändå på ganska gott humör vandrade jag hemåt runt 17-tiden. Passerade pizzerian och köpte hem mat för kvällen. Kollade på NHL match och somnade in gott. Vaknade lagom till dess att slutspelet i Elitserien började. De två lagen jag gillar minst av dem som är kvar vann. Timrå och Färjestad får skärpa till sig om inte finalen ska bli helt ointressant för mig. HV71 - Linköping lockar liksom inte.

La mig i säng relativt tidigt men kunde inte somna. Kom på att jag inte kollat klart på två påbörjade filmer. The Darjeeling Limited med bl a Owen Wilson och Adrien Brody. Smått kufisk film med en humor som nog inte passar alla. Personligen tycker jag den är rätt skön och den något urflipprade humorn passade mig denna söndagskväll åtminstone.

Om ovanstående film har urflipprad humor så har Desperation urflipprad handling. En film baserad på novell av Stephen King och de kan ju vara hur konstiga som helst. En klassisk King kan man dock säga. Lagom mystisk, lagom läskig. Som brukligt är med Mr King så har den ett underliggande budskap. Vilket tänker jag dock inte avslöja. Sevärd men ingen superhit.

Lunchen är över. Dags för arbete igen.

Det är idag det börjar - Lyckan och helvetet

Det är en konstig känsla som sprider sig inom mig. Det är inte bara en känsla, det är flera. Det är idag som den emotionella berg- och dalbanan har premiär. En sju-åtta månader lång berg- och dalbana.

För en oinvigd är det omöjligt att förstå. Det är ingen idé att diskutera med en person som inte förstår. Som inte vill förstå. Som inte kan förstå. En person som förminskar och förlöjligar betydelsen av något som är så viktigt för så otroligt många människor.

Det vore en grov underdrift att säga att det är betydelselöst, oviktigt eller bara en lek. Det finns inga motsvarigheter i dagens samhälle. Inget som trollbinder, engagerar eller hänför så mycket som vad nu väntar oss.

I en värld där religionen tappar anhängare varje dag, i en värld där politik engagerar allt mindre så har framtidens entusiasmerande flammande och inflammerade graal premiär idag.

Jag förväntar mig inte alla oinvigda ska förstå eller acceptera det som nu kommer vara prioritet nummer ett för en stor del av Sveriges befolkning. Däremot kan man hoppas att de ska respektera.

Allsvenskan har premiär idag. En fem månader lång längtan och vånda är över. Idag tar spelarna sina första tävlingsinriktade steg på de gröna fälten runt om i Sverige. Idag börjar striden om att titulera sig som Sveriges bästa lag.

Vilka som vinner Allsvenskan kommer jag inte spekulera i. För mig är det endast AIK som är intressant och jag utgår ifrån att de ska vinna SM-guldet. Åh oavsett ur det slutar på planen och hur tabellen ser ut när serien är slut så vet jag vilka som är vinnarna redan nu.

De svartgula är överlägsna till antalet. Överlägsna i engagemanget. Överlägsna i kärleken till sin klubb. Sin tillhörighet. Idag går vi man ur huse och stöder vårat kära AIK. Närmare 30 000 personer kommer vi bli och det kan ingen annan förening i Sverige matcha. Så en sak har vi redan vunnit. Det kan ingen ta ifån oss.

De svartgula själarna möter i stor skara upp spelarbussen om några minuter. Det missar jag. När avsparken sker kl 15:00 är jag dock där. Igen. För snart tusende gången känns det som. Det är en känsla få förunnade. En känsla av att vara nykär, varje gång jag kliver in genom entrén. Nykär varje gång spelarna vandrar in på Råsundas gröna matta.

Glädje eller sorg, det vet jag runt klockan fem i eftermiddag. Glädje eller sorg vet jag när den 30:e omgången har spelats. Tills dess kommer livet vara en känslomässig berg- och dalbana. På gott och ont. På lek och allvar. Kärlek som aldrig falnar eller dör ut, är inte det den äkta kärleken? Är inte det den ultimata kärleken?

"När solen stiger över Råsunda..."

Man mår som man förtjänar...

Numera fd kollegan Björn.

Blev ingen blogg igår. Hade inte tid. Idag har jag ingen ork. Blir en kort en i alla fall.

Var på kundbesök med kollegan Anette i Linköping större delen av dagen igår. Väl tillbaka var i princip arbetsdagen över och vi påbörjade avskedspartandet för Björn.

Det började lite segt men folk kom igång varteftersom. 4 pers var vi som orkade lite mer än de andra och hamnade på Lokal. Linda, Björn, Elisabeth och jag. Där blev jag pruttfull och rörde mig hemåt runt 01-tiden tror jag. Får nog kolla taxikvittot.

Nu sitter jag mest och längtar till imorgon. Inte enkom för att Allsvenskan startar utan för att få vakna upp pigg och icke bakis.

Ska iväg om en stund. Vi är några i hockeylaget som ska ha ett förmöte inför nästa helgs årsmöte och party med hockeylaget. Längtar hem redan nu och då har jag inte ens åkt än.

Ha det!

Har verkligen inte tid med er!

Nej, faktiskt inte. Har egentligen inte ens tid att skriva denna blogg.

Men var inte ledsna för det. Jag återkommer. Större, starkare, elakare och uslare än någonsin.

För övrigt önskade jag att min blogg blev bolagiserad som vissa andras tydligen har blivit. Tänk att få sitta på styrelsemötet och försvara sin blogg gentemot styrelseordföranden som har aktieägarna efter sig för något jag skrivit. Det vore coolt det.

Fast visst ja, jag skriver ju inte om väskor, stay-ups, läppstift, eyeliners eller botox. Damn!

Ha en skön dag!

Woffe fyller 400!

Detta är mitt blogginlägg # 400!!! Inte illa va?!

Det blir dock ett mycket kort och snabbt inlägg. Det är hektiskt idag på jobbet. Ska förbereda inför en dag med massor av intervjuer imorgon och för kundbesök i Linköping fredag morgon.

Vad har hänt sedan senast? Linda hade middag klar när jag kom hem igår. Blev lite rörd faktiskt. En mycket god pastasallad med kyckling, kapris, oliver, ost och massa annat gott. Hemmagjord Rhode Island till det dessutom.

En liten påskbukett hade hon köpt dessutom. AIK-inspirerad. :)

Hade under dagen sett att det var Våffeldagen så vi skulle förstås göra våfflor också. Det gick sisådär. Vi upptäckte att jag inte hade något våffellagg. Försökte först med varma mackor mojängen jag har. Ingen succé. Gick över till ett pannkakslagg i gjutgjärn som jag också har. Gick sisådär men det blev våffelkakor i alla fall. Osade som f-n gjorde det också. Jag fick stå och piska med köksförklädet så att inte brandvarnarna skulle sätta igång. Stank f-n efteråt.

Körde Linda till Bromma vid halv nio och lämnade av henne där. Åkte hem och njöt av lugnet och tystnaden. Fast det kändes samtidigt lite tomt ska erkännas.

Idag har det varit fullt ös på jobbet. Åkte ut nästförst på Vinlotteriet. Enda trösten var att Björn, snart fd kollega, åkte ut först av alla.

Ikväll är det hockey och annat trevligt på tv. Härligt! Åh ingen tjatmoster som vill titta på annat eller sitta framför datorn precis när jag vill sitta där. Jodå, leva ensam har sina fördelar.

Tack för nu. Eventuellt återkommer jag ikväll, om jag hinner och har ork. Det är varken ett löfte eller hot.

Påsken slut - Arbetet påbörjat

Jaha ja. Så var man tillbaka i arbete igen. Fast ingen klagan om det, tvärtom. Skönt att att det går tillbaka till det normala igen.

Gårdagen var likt påskdagen mycket lugn. Linda och jag trotsade vädret och tog oss ut trots att snön yrde i luften. När vi kom hem igen så kändes det riktigt skönt. Speciellt efter den långa dusch jag tog som var pricket över i:et. Direkt på det startade jag passet i tvättstugan.

Likt de andra dagarna så drog vi oss inte för att tillaga lyxkäk. Eller lyxkäk, mycket gott käk åtminstone. Mina tidigare tillagade älgfärsbiffar åkte fram och hamnade i en tomatssås som Linda slängde ihop. Till det avnjöts Bucatini och ett gott rödvin.

Eftersom jag inte är hemma minns jag inte namnet på vinet men det passade bra till maten och därefter dammade vi av några hederliga äventyrsfilmer.

Det är med både glädje och sorg jag ser fram emot att Linda beger sig tillbaka till Malmö ikväll. (Kvinnan hade dessutom lyckats boka hemresan till 31/3 istället för 25/3. Starkt jobbat vännen...) Det har varit otroligt kul och trevligt att ha henne här men samtidigt så ser jag fram emot en tyst och lugn lägenhet igen.

För att inte tala om den kommande veckans matintag. Vi har mumsat i oss allt möjligt gott under dessa dagar vilket varit mycket trevligt för gommen men värre för skärpet. Vi skojade om att det är lätt att förstå varifrån sambofettman kommer ifrån. Skillnaden för oss två är ju att vi inte älskar bort den som riktiga par gör. (Eller knulla sa vi faktiskt men det kan jag ju inte skriva här.) (Ooops, nu har jag ju skrivit knulla redan. Nåväl...)

Ska köra Linda till flygplatsen ikväll och sedan hem och njuta av tystnaden. Längtar redan.

Fast ett stort tack för dina dagar här min vän. Det har som sagt varit otroligt kul, trevligt, mysigt och härligt. Dock har allting sitt slut, så även denna vistelse.

Något annat som är slut är jag och Annica. Till synes. Har haft det på känn senaste veckorna men igår kom det jag väntat på. Tänker inte gå in på det i detalj men det var väl tydligen så att vi var lite för olika för att det skulle fungera i längden. Trist men så är det.

Man får inte gräva ned sig för saker man inte kan påverka. Jag har mycket att se fram emot under våren och skall göra den till en minnesvärd sådan. Det börjas med avslutningsfest med hockeylaget, resa till Kairo med jobbet och avslutas med Sweden Rock Festival i juni. Däremellan kommer det säkerligen vara en massa annat kul! Ja, och så fyller jag ju år i maj. Nice.

Ha en bra kväll där ute!

En lugn och skön påskdag

En vacker syn som möttes oss under promenaden igår.

Det blev en mycket mycket lugn påskdag. Hur många knop som gjordes är osäkert men inte var det många.

Det var strålande väder på dagen så jag och Linda begav oss ut på en långpromenad. Otroligt härligt och skönt. Därefter en snabbvisit förbi Nyffe för att hämta upp kvarlämnade saker från pokerkvällen. Inhandling av mat blev det också och sedan tillbaka till hemmets lugna vrå.

Lammkotletter var framplockat ur frusen och till det avnjöts klyftpotatis, en mäktig sallad och ett välsmakande rödvin vid namn Val delle Rosa - Morellino Di Scansano. Kan varmt rekommenderas till lamm. Fast även annat förstås.

King Kong, En natt på Muséet och National Treasure avverkades i filmväg. Vi var två mycket trötta och mätta själar som somnade in runt 03-tiden inatt.

Idag är sista lediga dagen innan det är dags för jobb igen. Tiden går hiskeligt snabbt. Men, på den positiva sidan är att det endast kommer vara fyra dagars arbetsvecka.

Nu börjar äntligen min fotbollsnerv aktiveras igen dessutom. Bilden ni ser ovan hjälpte helt klart till. På söndag startar det. Allsvenskan 2008! Härligt. Underbart. Nervöst!

Uppföljning av påsken

Delar av släkten samlad för påskfirande

Det känns rätt befriande att vara pigg och kry till skillnad från de två föregående morgnarna. Detta trots att det inte ens blev åtta timmars sömn inatt, närmare 6½.

Har uppdaterat mig lite om omvärlden under morgonkvisten till en ytterst god kopp kaffe. Påsken verkar ha blivit något av en partyhelg på senare år och självfallet drar den fyllan till sig slagsmål och annat skit. Att folk aldrig tröttnar.

Medan Linda försöker slutföra Bee Movie passar jag på att skriva lite blogg och ska ta en sväng förbi Nyffe och hämta upp skivor och annat som blev kvar där efter pokern i fredags.

Gårdagen var trevlig på alla sätt och vis utöver det faktum att jag var helt slut. Efter påskmiddagen slumrade jag in hårt med Dino i famnen. Det var så mysigt att halvligga i fåtöljen framför brasan, känna Dinos lilla Jack Russellkropp över bringan och i bakgrunden höra sorlet av prat från mina nära och kära. Det kändes verkligen påskmysigt.

Mat fick vi till förbannelse och alla åt vi tills vi höll på att spricka. Orkade inte räkna hur många rätter vi hade denna gång men säkerligen ett tjugotal.

Vid halv åtta kände jag att det var dags att åka hemåt och styrde kosan mot Lindas föräldrar i Laxne som ligger någon mil ifrån där syrran bor. Alva och Ronja, deras två hundar, mötte upp i dörren och var klart nyfikna på gästen som doftade av Jack Russell. Det blev en fika där och lite tjöt kring köksbordet. De är väldigt goa och sköna Lindas föräldrar.

Vid halv elva tiden var vi så äntligen tillbaka i Woffiska palatset. Hur konstigt det än må låta så lyckades vi duka fram en ost- och korvtallrik som vi avnjöt till filmen Jumper. Avnjöt filmen gjorde vi dock inte. Fy f-n vilket skräp! Hur den kan ha 5,9 i snittbetyg övergår mitt förstånd. Ologisk, hafsigt gjord, obefintlig tanke bakom manus och spretade åt alla håll. Som om inte det vore nog så var den svenska textningen gjord av en person med mycket begränsade kunskaper i engelska.

Känns skönt med vetskapen om att det är två hela dagar kvar innan det är dags för arbete igen. Ledighet kan man nog inte få för mycket utav.

Till sist så läste jag ett, i mina ögon, mycket bra inlägg i den rådande debatten gällande modebloggar. Ståupp komikern Tobias Persson har ett inlägg i debatten som går att läsa på Expressen hemsida. Enligt mitt tyckte träffar han rätt men självklart går åsikterna isär i denna fråga. Hans debattinlägg går att läsa här ; Tobias Perssons debattinlägg.

God fortsättning till er alla!