Underbar födelsedag på Sandhamn

Min älskade Kärlek överraskade mig med en "kid"nappning till Sandhamn på min födelsedag.

Alla vet ju hur vädret varit denna helg så ni kan tänka er hur underbart det har varit. Inte ett moln på två dagar och en massa trevliga minnen från skärgårdsidyllen Sandhamn.

Tack Älskling! Vilken härlig och skön vistelse vi hade.

Återkommer med lite mer ingående rapport och bilder senare. Måste kuta ut i tvättstugan igen.

Ciao!

Sista dagarna i maj

Ok, ska försöka med konsttycket att få till ett informativt blogginlägg på så kort tid som möjligt.

Är lite stressad då jag bara är hemma och vänder innan jag ska iväg på lite party. En av Lenas vänner karl fyller år så vi ska dit på lite fest och mingel.

Imorgon är ju min egen stora dag (grattis på mig) och Lena har planerat något hemligt men jag har i alla fall fått en packningslista att följa.

Om jag ska ta vid ungefär där jag slutade senast så tar vi fredagen 22/5 då jag och Lena tog oss till Råsundatrakterna på kvällen för att intaga vin, öl, ostar och annat gott hemma hos Steffi & Björn.

Det blev en soft och skön kväll och jag tror ingen var särskilt bakis dagen efter.

På lördagen tog vi med Lenas kusiner ut till deras barndomsställe i Enhörna och njöt av en underbar dag. Inte enkom sol men hela tiden varmt.

Vi blev bjudna på gös till lunch och det kan vara den godaste firren ever! Jag åt så jag höll på att spricka. Lenas mamma kan det där med fisk hon. Hennes gubbe är inte så pjåkig han heller men han står för fångsten så kör Lenas mamma tillagningen.

Vi hade det jätteskönt och tog långpromenad så småningom när Lenas ena syster med familj kom ut.

På söndagen softade fram emot lunchtid och lite till innan vi begav oss tillbaka mot staden för att besöka Henrik & Matilda och deras lilla dotter som Lena ska bli fadder/gudmor åt på ett dop om någon vecka.

Därefter var vi rätt trötta båda två och började förbereda oss inför en ny arbetsvecka.

Veckan började inte så när AIK fick däng mot Gefle på bortaplan i måndags men redan tisdag morgon vände fotbollslivet då vi med jobbet vann med 2-0 över Aftonblaskan och tog oss till serieledning. Härligt. Spelade dessutom fotboll på kvällen samma dag och hade rätt ömma fötter och ben i onsdags.

Igår var det så derby och AIK gick segrande ur striden med 1-0 efter mål av Jagne. Härligt!

Idag var jag och gymmade på lunchen. Andra gången nu sedan axeln påbörjade sin rehab. Kändes lite bättre. Att få avsluta gympasset med en stund i bubbelpool var inte alls tråkigt. Tvärtom.

Sjukgymnasten gick bra. Det kändes ordentligt när han tryckte och klämde men det gick vägen.

Äsch, detta inlägg blev bara informativt och statiskt men jag är lite stressad som sagt. Men men, vad kan ni begära på fyra minuter och trettiotvå sekunder.

Återkommer en annan dag. Bättre. Roligare. Smartare.

Adjö!

Klämdagsuppdatering

Vart det fina vädret har tagit vägen kan man undra men likväl är det skönt att vara ledig.

Sov hos Lena inatt men var uppe med tuppen då hon skulle jobba idag. Hann knappt mer än komma hem innan kund ringde på arbetsluren och jag blev satt i lite arbete. Därefter blev det första besöket på gymmet på nästan tre månader.

Min krånglande vänsteraxel (och arm) har nu behandlats av sjukgymnast tre-fyra gånger och det kändes som att det var dags att testa resultatet av de behandlingarna.
Det gick både och dåligt. De flesta övningarna fungerade ok, någon riktigt bra och en till två gick inte att genomföra p g a smärtstrålning genom hela vänstersidan.

Körde ett kortare pass på 55 minuter och drog sedan hem bara för att slänga in väskan och drog sedan ut på en pw. Kändes skönt när jag kom hem runt 12-tiden och redan hunnit med att träna.

Nu ska jag softa och ringa lite samtal till personer jag inte pratat med på ett tag. Sedan väntar trevligt umgänge till kvällen då jag och Lena är bjudna till Steffi och Björn ikväll.

Derby och bröllop i Götet

Inlägg # 700 ska detta tydligen vara enligt min räknare. Det är är några blogginlägg det.

Förvisso inte alls i paritet med proffsbloggarna men ändå.

Derbyt DIF - AIK på Råsunda har precis slutat. Det var ingen höjdarmatch direkt. Gnaget vann förvisso med 1-0 (mycket vackert mål av Obolo) men själva spelet lämnade mycket att önska.

För DIF kommer det bli en lång och tung säsong. De ser riktigt dåliga ut faktiskt.

Förvisso kämpar de till sig initiativ i andra halvlek men de känns helt harmlös i straffområdet och framåt. De enda som verkar hålla någorlund hög Allsvensk kvalitet är Sjölund och Mwila. Den senare är dessutom ganska ojämn från match till match.

På det hela taget så var derby nummer 100 lagen emellan (AIK 38 vinster nu mot Djurgårdens 25) ganska mediokert. Tempofattigt och rätt idésnålt. Felpassarna avlöste varandra och lagen bjöd varandra på chanser som bättre motstånd skulle ha utnyttja skoningslöst.

För AIK ger det toppkänning men ska jag vara helt ärlig så känns Gnaget klart sämre än toppkonkurrenterna Helsingborg, IFK Sillstryparna och Elfsborg. Åh även MFF. Njae, det måste till mer stabilt spel än kvällens om vi ska vara med att slåss om SM-guldet.

Riktigt elddop blir det i nästa omgång. Elfsborg hemma på Råsunda på torsdag. Jag bävar...

Det blev inte mycket till vila efter hemkomsten från Gran Canaria. Hockeyträning på torsdagskvällen och tvättstuga på fredagskvällen sedan direkt över till Lena och tidig färd lördag morgon ned till Göteborg för att gå på bröllop.

Ett bröllop där jag kände ganska exakt fem personer. Varken färre eller fler. Lenas vänner, Lotta och Viktoria och deras respektive killar Patrik & Rickard. Fast det räckte. Vicky var dessutom tärna så hon hade fullt sjå fram tills dess att middagen var slut åtminstone.

Vi andra kunde vara mer avslappnade och satt dessutom ganska nära varandra och kunde avnjuta den härliga trerättersmiddagen som var utsökt.

De flesta av talen passerade dock långt över mitt huvud eftersom det var första gången i mitt liv som jag träffade brudparet. Alkohol i massor passerade dessutom blodomloppet då det börjades redan vid 13:30-tiden på dagen med bärs och vitt vin, lite Cava i mellanakten mellan vigselakt och middag, för att inte tala om välkomstdrinkar, mer bärs, vitt och rött vin till maten, cognac till avec, några sköna GT och som toppen på en Long Island Ice Tea så sköljdes detta ned runt midnatt med några "välbehövda" sambouca.

Hur jag mådde söndag morgon? Förvånansvärt bra. Varannan vatten och tidspannet på intaget av all denna dryck gjorde att jag kände mig ganska fräsch faktiskt. Tillräckligt fräsch för att ratta Blå Pärlan hemåt tid 14-tiden på söndagen.

Lottas syster med familj var vänliga att inkvartera oss hos dem vilket var tacksamt. Något trötta och slitna anlände jag och Lena till Stockholm vid 19-tiden ca.

Det blev varsinn pizza och filmen Valkyria med Tom Cruise bl a. Helt ok rulle även om spänningen var lika med noll eftersom alla vet att Hitler aldrig dog i något attentat emot honom.

Kortveckorna avlöser varandra just nu och för egen del innebär 2½ dags arbete då vi har klämdag på fredag. Jomen visst, jobbigt värre.

Annars finns inte så mycket att rapportera om. Helgen avlöpte rätt fort som sagt och jag ser fram emot en lugnare helg, på alla fronter, än de som varit.

Som vanligt händer det ju massvis med saker ute i vida världen men jag orkar verkligen inte ta upp något av det jag läst om på sistone.

Sleep tight!

Semesterrapport från Gran Canaria

Hallå folk!

Har lite svårt att sova sedan jag kom hem från Gran Canaria och inte hjälptes det av sen hockeyträning denna torsdag heller. Sitter just nu uppe och roar mig i pausen av Detroit - Anaheim i Stanley Cup och tänkte genom bilder lite kort återge vistelsen i Arguineguin och Gran Canaria i stort. Håll till godo!

Vyn från våran hotellbalkong. Hav, hav och åter hav.

Vyer som denna såg vi många av. Makalöst vackert.

Det kanske syns att jag blundar men det struntar jag i.

Jo jag vet. Jag har en mycket vacker flickvän.

Precis som i Budapest hittade jag en Olof Palmes gata.

Färgsprackande. Både Lena och naturen i bakgrunden.

Den mäktiga kyrkan i Las Palmas med poserande Woffe.

Vi låg faktiskt inte vid poolen en enda dag men ville ge er en bild i alla fall.

Favoritvinet Mantel Blanco intas på Los Canarios I.

Lena leker Furstinnan Grace eller dylikt.

Typisk Kanarisk vy. Dalar med byar i om vartannat.

Vet faktiskt inte vad jag grimaserar om. Fulöl kanske?

Moln som touchar bergstoppar. Ännu en vy som var vanlig på resan.

Lena på shoppinggatan #1 i Las Palmas.

Hon är inte bara vacker. Hon är stark också.

Los Canarios I signum, Cafe Mexikana. Ett måste vid besöket.

Väderkvarn men ingen Don Quijote inom synhåll.

Jag får posera lite innan promenaden till restaurangen.

Lena fick senare posera närmare promenadmålet.

90 graders kurvor var snarare regel än undantag på de smala vägarna.

Jag och Kärleken tillsammans.

Smäktande vy av okänd stad vid havet.

Vid besöket av den 4km långa stranden i Las Palmas.

Vet inte varför men jag bara gillande denna bild.

Woffe beslutar sig för att simma hem...

Adios Arguineguin och Gran Cranaria!

Självfallet tog vi många fler bilder än så här men plockade ut ett urval här. Plus att vi tog hälften av alla bilder med Lenas kamera som jag inte har tillgång till just nu.

På det hela taget så var det en helt underbar vistelse på Gran Canaria där vi fick vila och ro för själv och hjärna och kärleken växte sig starkare.

De tre första dagarna hade vi hyrt bil och tog oss runt den lilla ön och hann se i princip vartenda litet skrymsle. Smäktande vackert och en natur som tog andan ur en emellanåt. (Många av dessa bilder ligger dessvärre i Lenas kamera.)

Förhoppningsvis ska jag kunna återkomma med fler bilder senare.

Därefter hade vi lite mer strandhäng de sista dagarna och passade på att lapa i oss sol, hav och sand. Det var otroligt lugnande och skönt och mycket bokläsning blev det.

Kvällarna spenderade vi på diverse restauranger men favoriten blev Los Canarios I som vi åt på tre gånger sammanlagt. Dels för den mer genuina Kanariska känslan på stället. Dels för den trevliga ägaren och serveringspersonalen men främst för att deras mixade tallrik med grillade fiskar och skaldjur var helt sagolik god. Till det fick vi avnjuta det vita vinet Mantel Blanco som Systembolaget borde ta med i sortimentet per omgående. Otroligt gott.

Sist men inte minst så hade Los Canarios I något de kallade för Cafe Mexicana som inte bara var gott utan även imponerande vid själva serveringen som ni kan se på bilden ovan.

Vi hade sol varenda dag och mellan 23-28 grader hela tiden i princip. Lite moln då och då men inget som störde. Lilla staden Arguineguin där vårat hotell låg var inte direkt något partystad plus det faktum att det var lågsäsong vilket gjorde den lite öde.

Dock var vi i många andra städer, så som Las Palmas, Maspalomas, Tejeda, Puerto Rico, Puerto Mogan, San Augustin + 10-talet städer till. Alla hade sin charm.

Det blir väl kanske inte någon återresa inom kort då ön är ganska liten och vi nu testat den. Däremot finns ju Teneriffa, Lanzarote, Fuertoventura m fl runtomkring som kanske är värda att utforskas.

Dock rekommenderar jag starkt några dagar på Gran Canaria och att åka runt och se alla de vackra naturvyerna. Såväl längs kusterna från höga branta berg som inåt landet med alla sin dalar och toppar.

Nu funderar jag som bäst på vad som kan bli en bra vårsemester 2010. Tåls att fundera på.

Adjö!

Metallica - Vilket j..la fetös!!!

Den inställda konserten från i mars blev så ääääntligen av. Åh så den blev av!!!

Jag vet inte vilka som var mest taggade. De dryga 17000 i publiken eller de fyra medlemmerna i Metallica. Mellan det att Machine Head spelat (med svenske basisten Patrik Jensen som gästspelare) och scenen riggades för "the main act" så var det en gryyym stämning i Globen.

Vågen rullade varv efter varv i närmare 10 minuter (lite väl mycket Hockey-Vm kanske?!) och gång på gång sattes ljudorkaner igång runtom. Mäktigt.

När så Ecstacy of Gold (Metallicas intro sedan decennier tillbaka) började spelas samtidigt som Globen mörklades steg ljublet till oanade proportioner.

I det svaga ljus som kunde skönjas såg man fyra siluetter komma löpande upp mot scenen och några sekunder senare drar helvetet igång på allvar när That was just your life öser igång konserten i totalt mörker. Eller sånär som totalt mörker.

En lasershow som skulle gjort självaste Jean-Michel Jarré avundsjuk kördes samtidigt och även om jag tycker det var småcoolt till en början så känns det inte Metallica med sådana grejer.

The end of the Line körs direkt på och nu är Globen stekhet! Utsikten vi har från våra platsen (1 våning upp) är perfekt och det var konserten igenom coolt ställe att vara på då man såg scenen grymt bra men även kunde följa golvpublikens rörelser och inlevelse.

For Whom the Bells Tolls är bland de bästa livelåtar som finns på denna planet och nu är publigen i total extas. Griiiiimt!

En helt underskattad låt från Black Album är Holier Than Thou men jag och lillbrorsan blev smått lyckliga och många äldre Metallicafans likaså.

Att följa upp det med One är som sockra grädden lite och eldshowen som körs under den inledande minuten är både mäktig och känns ända upp till oss. (Man undrade så smått hur de på scenen kände av det och speciellt de fyra gubbar som satt i specialstolar i upphängningen några meter ovanför scenen som styrde de spotlights som följde Metallicagubbarna konserten igen. Phu!)

My Apocalypse från Death Magnetic är ingen dålig låt live men ingen jag lyssnat sönder på skivspelaren direkt. Däremot följer de upp med Sad But True vilket förstås får publigen att gå bärsärk igen.

Welcome Home (Sanitarium) är en gryyym låt och Metallica gör den ännu grymmare live.

Judas Kiss som följer efter är helt ok men inte mer men då kastar de in The day that Never Comes vilket är en riktigt fin ballad från senaste skivan.

Därefter följer fyra låtar av ren j..la mangel och kärlek!

Master of Puppets är kanske den låt som är absolut grymmast någonsin när det gäller låtar som spelas live. Publiken hänger med i varenda ton, varenda stavelse, varenda riff. Nej, det finns en låt som är än grymmare men den avslutar konserten så den återkommer jag till.

Efter det allt folk tagit ut sig till 110% under Puppets så följer de upp med en av deras mest underskattade låtar. Blackened. Fy satan i gatan vilken bra låt det är. Om folk var helt slut av låten innan så var de medvetslösa efter denna.

Turligt nog hade därefter lagt in världens bästa ballad, ALLA kategorier, Nothing Else Matters, vilket gav publiken nog med andrum att samla kraft inför de avslutande låtarna. Allsången som sker i samband med Nothing Else Matters visar på den totala kärleken till detta övermäktiga band.

Enter Sandman har man studsat till så många gånger att en groda till synes är en sömngångare och publiken vaknar till överjävligt liv igen. Då drar man Diamond Heads gamla Am I Evil? som kan vara den bästa cover de någonsin gjort. (Jag håller Stone Cold Crazy som en annan favorit här.)

Därefter dammar man av Motorbreath vilket ger publiken precis den lilla lilla vila man behöver för att totalt gå apcrazy inför avslutande Seek and Destroy.

Seek and Destroy är och förblir den absolut bästa j..la livelåten någonsin i hela världshistorien. Den har ALLT! Tempot. Melodin. Riffen. För att inte prata om allsångseffekten. Inte en strupe är tyst när den dänga från debutalbumet Kill ´Em All körs på den högsta av nivåer som går. Samtidigt regnar det ned svarta badbollar i olika storlekar som hamnar på scenen och på publiken på golvet. MÄKTIGT!

Seek and Destroy, Master of Puppets och For Whom the Bell Tolls är de tre bästa livelåtarna ever. Oavsett band. Punkt! (Ok, Harvester of Sorrow är riktigt grym den med.)

På det hela taget en grym jäkla konsert. Värt väntan? Absolut! Betyg? 4,5 av 5 möjliga.

Jag har definitivt sett Metallica tajtare och mer samspelta men de hade haft ett uppehåll på nästan en månad innan denna show och det kan vara förklaringen till visst felspelande och lite taskig tajming emellanåt.

Ljudet i Globen var ok men jag tycker fortfarande att det är en ganska kass arena för konserter. Eller hockey för den delen.

Lars Ulrich på trummorna har fortfarande grymma problem på livespelningar medan Hammett var ganska säker denna afton. Trujillo är som vanligt säkerheten själv och satte inte ett finger fel på hela kvällen.

Dock så är Metallica i mångt och mycket James Hetfield. Utan denna karismatiske, halvt välsjungande och frenetiska karl skulle inte bandet vara vad det är. Hans texter är ofta otroligt tänkvärda och melodierna till många av låtarna är han pappa till och det är säger inte lite. De har nog en repertoar på ca 25-30 låtar som är riktigt riktigt grymma.

Jag, lillebror och mor var helt färdiga efteråt och det kändes som ett överjävligt gympass. Vi var inte ensamma om den känslan. Hockeykollegan Göran var helt slut och säkerligen även några andra av de Hansonbröder jag såg i Globen igår.

Gratis tischa fick man också innan konserten. Den anspelade på Hetfields magsjuka inför den inställda konserten och var ett smart drag av Metallica.

Detta var också den perfekta uppvärmningen inför Sweden Rock Festival om en månad. Nu har mitt konsertbehov stillats för ett tag. Inte för att SRF har några band av Metallicas dignitet detta år men det ska blir gryyymt skoj. Fast då ska jag ha digitalkameran med mig. Amatör som jag är hade jag glömt den igår. Surt värre då vyn från min plats var optimal.

Seek and Destroy gott folk. Seek and Destroy!

Senaste nytt från Woffe

Ja, som jag tidigare förvarnat om så hinner jag f-n inte med denna blogg ordentligt. Trist men sant.

Det händer helt enkelt för mycket i mitt liv för att jag ska känna att den tid det tar att uppdatera här med jämna intervall är värd att lägga ned på det.

Vad har då hänt på sistone? Ganska mycket och jag ska korta ned allting så gott det går.

Om vi går baklänges i kronologisk ordning så var Valborgshelgen riktigt slitig.

Jag fick nämligen för mig att Operation Storstädning skulle inledas och fredag-söndag spenderades på att göra min lya renare, mindre skräpfylld och mer vänlig att bo i.

Nu var det inte tre dagar effektiv tid då jag på kvällarna umgicks med Lena och var på diverse tillställningar men tro mig, det var måååånga timmar som spenderades på att tömma varenda skåp och vrå jag har där hemme. Inklusive källaren.

Det är heeelt sjuk vad mycket saker man kan samla på sig. Eller låta bli att kasta.

Tre x 125 liters svarta sopsäckar med kläder skänktes till Stadsmissionen i Sumpan. De fick även tre kartonger med porslin, glas och dylikt plus sex kassar med böcker och en hel del elektronikprylar.

Min gamla X-box + ca 60 spel skänkte jag till Freddes grabb och familjen fick en ny trådlös telefon hemma av sjyst modell.

Hur många kartonger glas jag slängde i insamlingen vet jag inte men många + att jag gav bort några kassar med tomburkar och PET-flaskor till några småtjejer som kom springandes i trappen och hade egna sådana kassar med sig. De blev överlyckliga.

Utöver allt detta så slängdes närmare 1 ton grejer i grovsoporna. Ja jisses. Det var verkligen slitit att pyssla med detta men så otroligt skönt när det var klart. Välbehövligt minst sagt.

Nu står jag väl rustad inför framtiden.

Lena och jag har som vanligt haft massvis med grejer för oss. Aktiviteter med hennes vänner. Aktiviteter med mina vänner. Kanske skulle försöka samordna dessa i framtiden för mycket tid för softning och andning finns inte.

Men. Ska inte klaga. Det är kul och tiden går undan med en farlig fart.

Lyckades för två helger sedan först glömma min ordinarie solbrillor på Lidingö hos Lenas vänner Lotta och Patrik och låneglasögonen jag fick låna av mamma dagen efter när vi skulle rensa gammelfaster Elsas (Vila i frid Elsa lilla. Hon blev 96 år.) dödsbo men dessa glömde jag när vi på kvällen var bortbjudna till Linda & Conny. Två par på två dagar. Starkt jobbat. Har inte hunnit hämta dem heller.

Just den helgen var intensiv och från grillning av papaya, scampis, lax och marulk på Lidingö på fredagen grillades det fläskfile, kyckling och annat på lördagen. Hos Linda och Conny var vi en himla massa folk då Steffi och Björn var där, likaså Fredde och Cilla + Tommy och Annica.

Utöver oss så var förstås alla barn med. Tess, Thim, Noah, Albin, Ella och Ebba. Joråsåatt...

Det känns inte som att tempot kommer gå ned särdeles mycket nu när vi lättar mot varmare breddgrader imorgon. Lovar att återkomma med rapporter och foton så småningom.

Mitt cyniska jag är ljusår borta men inte alltför långt borta ändå. Det är väl mest det att mitt privata liv är så pass lyckligt just nu att jag där inte hittar något att reta mig på. Däremot finns det ju hur mycket som helst i omvärlden men jag får nog lov att återkomma på den punkten.

Nu har jag verkligen inte tid längre. Adjö så länge!