Vila i frid Dino lilla

Dino i min famn en sista gång. Saknar dig killen!

Det är inte bara människors övergång från liv till död som berör. Ibland blir vi smärtsamt uppmärksammade på hur mycket ett husdjur kan betyda för oss. Fast Dino var inte bara ett husdjur. Han var så otroligt mycket mer än så.

Systers och svågers lilla Jack Russell som uppnådde en ålder av åtta år somnade in igår. Med hjälp av veterinär. Dino fick en propp i hjärnan för 1½ vecka sedan och efter samråd med veterinärer i söndags beslutade sig Irene & Romeo för att inte dra ut på Dinos lidande. Han skulle aldrig återhämta sig från proppen och något drägligt liv skulle inte gå att ge honom.

Denne otroliga "stora" lilla hund som skänkt så mycket glädje, skratt och tröst genom åren finns inte längre bland oss. Hund och hund. Dino var mer än så. Han var något helt annat. Älskad vän. Älskad familjemedlem.

De enda egenskaperna som skiljde honom från att vara människa var hans oförmåga att tala och att han gick på fyra ben. Ok. Hans bordsskick och toalettvanor lämnade kanske också en del övrigt att önska.

Normal livslängd för en JR är mellan 12-15 år och således "berövades" vi Dino alldeles för tidigt.

Utöver att jag själv åkte ut var båda mina systersöner där. De valde dock att åka innan veterinären kom. De kanske gjorde rätt val.

Vi hade redan gråtit och sörjt tillsammans men det som komma skulle tog bra mycket hårdare än jag hade förväntat mig.

Syster, svåger och jag klappade lugnade och höll om lilla Dino som mot slutet verkade alltför medveten om vad som skulle ske. Han var stark i kroppen. För stark. Bedövningssprutan tog längre tid att verka än veterinären sagt och tårarna rann längs våra kinder när Dino desperat försökte visa sig stark nog att undslippa den nästkommande och slutgiltiga sprutan.

Dino hade varit tapper proppen till trots. Han kunde under sista veckan inte se på ena ögat medan det andra ögats syn var kraftigt nedsatt. Hans nos svek honom med alla dess receptorer och han kunde inte äta för egen maskin. Frustrationen till trots visade han prov på enorm livsvilja och samma tillgivna kärlek som han alltid gjort.

Dino var en helt underbar vän, följeslagare och familjemedlem. Alltid lika nyfiken, social, människoälskande, tröstande, värmande och kärleksspridande.

Jag har tagit hand om denna lilla krabat otaliga gånger under åren och alltid haft en kärlek till honom som är svår att förklara. Dino hade alltid älskat mig så som jag honom. Mycket tack vare att jag alltid tog mig tid med honom. Alltid pussats, gosats och kramats med honom. När han var med mig fick han sova i sängen och han la sig alltid så nära han kunde. Helst på mig om han kunde.

Hur många gånger jag vaknat mitt i natten av att hans lilla nos legat tryckt mot min hals, mitt ansikte eller i min armhåla vet jag inte. För att inte tala om de gånger han legat mellan mina ben och vilat sitt huvud längs min ljumske. Han var så otroligt tillgiven, hängiven och kärleksfull.

Visst kunde han vara bångstyrig och oregerlig emellanåt men varje gång han la sitt söta lilla huvud på sne och tittade på en med sina insiktsfulla, söta små ögon så smälte ens hjärta.

Detta inlägg kanske blir osammanhängade och ologiskt men jag kan inte hålla tankarna samlade och även nu strömmar tårar längs mina kinder. Dino saknas mig och för tillfället gör det väldigt ont.

Insikten att Dino aldrig mer kommer i full kareta för att hoppa upp i min famn när jag anländer till syster känns overklig. Vetskapen att han aldrig kommer sova med sin fuktiga nos emot min hals känns overklig. Att Dino aldrig mer kommer trösta och älska känns mer än overkligt.

Dino kommer att begravas vid lämpligt ställe på systers marker och hans ande kommer alltid finnas där. Hans ande kommer alltid vara närvärande när jag är där och jag kommer minnas honom för den underbara vän och familjemedlem han var.

Vila i frid Dino lilla. Vila i frid i en förhoppningvis underbar hundhimmel.

Sommar, härliga sommar

Sommarpicnic är verkligen inte fel.

Det är många härliga kvällar nu när sommarvärmen är här. Vädret senaste veckan har varit helt otroligt och utöver eventuella små regnskurar som lurar de närmaste dagarna så kan vi räkna med fortsätta härliga dagar och kvällar.

Smultronstället vi har hittat vid Nockeby har givit några otroligt softa och härliga kvällar. Bilden är från i förrgår när det blev pasta med hemgjord pesto och en bruschetta med rökt kalkon, avokado, tomat, mozzarella och parmesan på rostad ciabatta i panna som gnidits in med vitlök. Ljuvligt gott.

Lite jobbigare kan det vara på dagarna då hettan ibland är stekande och vid dagens kundlunch bara forsade svetten och det var inte särskilt behagligt.

En. Ja en ENDA arbetsdag kvar innan semester väntar. Härligt! Lena jobbar dock nästa vecka så jag ska försöka hitta andra lekkamrater.

Åh ni, passa på och NJUT av sommarvärmen nu!

En ljuvlig solig söndag i juni

Jag var i plurret så ofta jag kunde i värmeböljan.

Även Lena plurrade.


Kanotfärd var troligtvis en soft sysselsättning denna dag.


Segelbåt kan inte ha varit oangenämt det heller.


Eller varför inte en snabbare tur?


Svanarna tar sikte på våran lilla kobbe. Lena iakttar.


Svanarna anländer.


Svanarna spanar.

Ena svanen hittar ett skrovmål.

Vackraste bilden för dagen.

Inte helt pjåkig denna bild heller.

Svanarnas nyfikenhet verkar vara över.

Svanparet drar mot mer kulinariska vatten.

Det lilla härliga tillhåll som Per visade mig igår fick agera soltillhåll även denna söndag.

Lena var sliten på morgonkvisten efter möhippan igår men fann sig ganska snabbt i form igen och vi drog ut mot Nockeby.

Lenas vän Eva gjorde oss sällskap på den lilla klippan som nog bara tar fyra personer som mest men det räckte ju för oss.

Vi spenderade en härlig lång dag här med fika, mackor, kaffe, tidningar, musik mm.

Hade tänkt hinna med att köpa stolar till balkongen för att matcha det klaffbord jag fick ärva av Per igår men det blev inte riktigt tid för det.

Hur som helst var det en sjukt skön dag i solens och badandets tecken. Det har varit en ganska grym helg helt enkelt.

Har läst mig till att 32,5 grader uppmätts i landet men jag vet inte vart. Känns som om Stockholm borde ligga bra till. Blå Pärlans tempmätare visade i alla fall 31 grader. Helt sjukt. Men härligt.

Vi har tillagat en god middag och sitter nu och softar. Strax dags för bingen.

Adjö!

Är det högtryck eller högtryck

Nästan lite svårt att förlika sig med vädret som varit denna vecka. Helt sjukt.

Sverige och Stockholm från sin absolut bästa sida. Funderade för några veckor sedan lite på hur turister ser på Stockholm när de är här. Vädret var dåligt och ganska kyligt i luften. Som Stockholm visat upp sig denna vecka så lära turisterna vara helt saliga.

Inte bara är Stockholm oerhört vackert. I denna värmebölja med blå himmel och strålande sol blir staden än vackrare. Grattis alla turister!

Sedan i tisdags, då jag senast bloggade, så har det hänt saker ska ni tro.
Bara tisdagskvällen i sig var bloggvärd då jag, Lena, Steffi, Björn (och Noah), Tommy och Annica (och Ebba) besökte Fredde & Cilla för sista gången i deras hem i Sollentuna.

Det blev pizza, läsk, vin, öl och bulla i den härliga solen. Vi satt på deras stora altan och njöt. Desto mindre njöt jag av tanken att Fredde, främst alltså, inte kommer finnas på ca femton minuters avstånd i framtiden. Åhus är ca sex timmar bort och dit drar man inte varje helg direkt.

Trist men livet går vidare och det får man leva med. Huvudsaken är att Fredde & Cilla med barn kommer trivas där nere.

Troligtvis blir det påhälsning under sommaren.

Har en vecka kvar innan semestern påbörjas. Det är fem tidiga morgnar kvar för er som har svårt att räkna. Ska bli såååå skönt!

Idag har och Lena dessutom bokat våran sommarresa!!! Såååå jag längtar. Det blev Mallorca till sist. Mallorca som jag inte besökt sedan jag var 12 eller 13. Det är en himla fiiin ö. Ska bli otroligt nice. Två veckor på den underbara ön. En polare kommer bo i min lya under tiden, precis som under Gran Canaria vistelsen. Känns tryggt.

Får säkerligen skäl att återkomma i frågan.

I övrigt så har Sveriges unga herrar i U-21 visat något vårat A-lag inte visat på länge. Vilja, mod och spelidéer.

Först kördes Serbien över i tisdags där Sverige bokade biljett till gårdagens semifinal och igår fick man uppleva något så sjukt som en grym j..la comeback i kolossala format!

0-3 i paus mot England kändes helt absurt. Jag och Jompa som satt på Harry B James hade gett upp hoppet och under andra halvlek anslöt andra polare för att göra oss sällskap inför kvällen och vi tittade bara med ett öga på tv-skärmen. 1-3. 2-3. 3-3!!!!
Ungtupparna vägrade ge upp och inom loppet av 15 minuter i andra halvlek hade svenskarna hämtat in försprånget.

Chanser att avgöra matchen hade de dessutom mot ett decimerat England men närmast man kom var en nick i ribban.

Under straffläggningen var engelsmännen kyliga som attan och svenska var lite för snälla och det gjorde dessvärre att England vann. Men Sverige ska ha en FET eloge för hur det hämtade upp underläget och den moral de visade under matchen. Helt sjukt.

Marcus Berg gjorde två mål och leder skytteligan med sju mål på fyra matcher. Det är grymt bra. Han lär lämna Groningen för en bättre klubb inom några veckor.

Jag blev kvar till halv två ungefär på Harry B för att kolla på ett band som gick på runt midnatt. Förutom Jompa och mig själv så anslöt Hanna, Malte + tjej, Moa, Pia och några andra tjejer som kände några i sällskapet. Det var en skön kväll rakt igenom och min första utekväll på säkerligen ett år där jag spenderat mer än 7 timmar på krogen.

Det kändes i huvudet imorse när jag vaknade runt sju redan och undrade varför Lena inte klivit upp. Hon skulle på möhippa men behövde inte åka förrän ganska sent.

Hon har, vad jag har förstått av rapporterna, haft en riktigt härlig dag. De har just påbörjat kvällsaktiviteterna.

Själv blev jag upplockad av Per runt lunchtid och har legat på en klipphäll vid Nockeby hela dagen och solat + badat. Härligt! Åh färg fick jag.

Nu softar jag för mig själva här och avnjuter ett gott vitt vin. Ska bli skönt att bara vara.

Adjö så länge!

Avsked och viktig match

Om någon timma bär det av till Sollentuna för att besöka Fredde och Cilla för sista gången. Ja, sista gången medan de bor i just Sollentuna och i det huset åtminstone.

De flyttar i övermorgon söderut, där för övrigt barnen Albin och Ella redan befinner sig, för att bosätta sig vid värmare breddgrader. Ja, inom Sveriges gränser alltså.

Känns vemodigt och trist om jag ska vara ärlig. Det blir ett klart tydligare avstånd om man säger så. Vet att några andra vänner också ska dit. Får skriva mera imorgon om detta helt enkelt.

Dessutom väntar Sverige - Serbien i U21-EM! Avgörande matchen i gruppspelet. Sverige klarar sig vid seger eller oavgjort. Kom igen nu!!!!

Åh förresten! Glöm INTE säsongsdebuten för Morden i Midsomer ikväll! Spela in det medan ni tittar på U21-matchen. Det är en order!

Bild och film från midsommaren 2009

Små grodorna. En klassiker runt stången.

Champagne är gott. Det är korrekt!

Myran och Speja vill kelas.

Mopsen Ivan agerar diskmaskin.

Lite läskig var Ivan också...

Tårta är väldigt gott. Faktiskt.

Lenas mormor (90 and still going strong!), Lena och Woffe.

Midsommar bl a

Midsommar är en festens höjdpunkt och många roliga midsomrar har man haft genom åren. Denna midsommar går inte till historien som den bästa rent vädermässigt men kul och mysigt hade vi det åtminstone.

Jag och Lena åkte ut till hennes barndomstrakter, utanför Enhörna, redan på torsdagskvällen vilket tog lite tid p g a den massiva trafiken. En skön avslappnad kväll med mufflonburgare och annat gott blev det i alla fall.

Fredagen började vädermässigt bra och vi tog en långpromenad med två av tre hundar i hushållet denna helg. Vid halv tolv var det så dags för sillunch och några gäster anslöt som gjorde oss nio till antalet totalt. Lenas syster Maja, mamma, mormor plus lite andra gäster.

Därefter tog vi oss några km med bil för att närvara på en traditionell tillställning vid en stor gräsfotbollsplan. Det måste ha varit närmare 2oo personer skulle jag tro. Kusiner, vänner och andra jag nu börjat lära känna fanns där bl a. Dessutom "Jesus" som jag brukar stöta på under Sweden Rock normalt sett då han bor i trakten. Kul att träffa honom utanför SRF-kretsen.

Efter dansande runt stången, tipspromenad och lotteri bar det av hem igen.

Eftersom det var Sverige - Italien i U21-EM slöt jag upp i det hushåll där det fanns flest fotbollsintresserade och vi fick dessvärre se svenskarna åka på torsk med 1-2.
Detta var dock inte det värsta.

I mitten av första halvlek bryter helvetet loss och det börjar blixtra och åska utanför. En av blixtarna måste ha slagit ned bara runt 100m bort för smällen skakade alla fönster och hus. Till råga på allt började det hagla. Ja jisses.

Tur i oturen hade detta förutspåtts (ja, att det skulle regna åtminstone) så istället för att sitta nere vid sjöstugan till kvällningen hade festligheterna förberetts upp i Lenas morbrors stora loge. Den skulle nog kunna husera ca 100 personer men vi skulle bli ca 60 pers till antalet.

Alla hade med sig eget att grilla och dricka medan storinköp av sill, potatis, snacks och övrigt hade ordnats med i förväg.

Det blev Allsång på Logen minst sagt. Tror vi hann med alla 22 låtar i häftet. Åh då pratar vi inte korta snapsvisor utan exempelvis Öppna Landskap med Uffe, Sverige av Kent o s v. Det mesta lät helt ok och t o m grymt bra emellanåt.

Femkamp följde på kvällningen men mitt lag tabbade sig i dragkampen vilket gjorde att vi inte kom bättre än trea till slut.

Jag, Lena och hennes kompis Eva som kommit ut kändes oss rätt slitna och gick hemåt vid halv ett tiden. Festanden fortsatte fram emot 05-tiden enligt rapporter.

Dagen efter var jag dock glad för tidigt sänggående och runt 14-tiden stack jag och Lena iväg till Trosa och strosade runt. Därefter bilade vi bort mot Nyköping och svängde av vid en lantlig idyll. Där har nämligen Vicky & Isho, två vänner till Lena köpt hus så vi fick grillat och annat gott som belöning för att vi hittat dit.

Vid halv elva tiden kände vi att det var dags att lätta hemåt och vi var hemma innan midnatt.

Dessvärre drog jag på mig förkylning under helgen plus att Lena precis varit förkyld så måndag-tisdag har spenderats hemma. Dock inte i lugnets tecken för det har varit fullt ös på kunderna så jag har knappt haft en lugn stund. Borde inte ens behöva ta ut sjukdagar faktiskt, så mycket har jag arbetat från hemmaplan.

Det var det om midsommar. Återkommer i andra ärenden inom kort.

90-års kalas, tunnelbanetumult och machetejagande

Jaha ja. Nu ska vi se här. Vart var vi?

Vi börjar lite smått med att Lenas mormor fyllde 90 år förra helgen och det var stort kalas. Räknade inte exakt hur många människor som kom dit under dagen men nog kändes det som närmare 30-40 stycken åtminstone.

Lena plus syster och ytterligare stor tjejliga gick sedan ut i Södertälje på kvällen på något slags "Vi som partade i Tälje förr party" och kom hem på sena natten medan jag hade en soft kväll med god mat och spännande bok.

Lägligt eller olägligt nog ska Citybanan börja byggas på sina håll och det innebär för egen del att t-banan endast går till Rådhuset fram till oktober månad. Inte roligt alls.

Alternativa resvägar är att ta ersättningsbuss från Rådhuset till Sergels Torg eller hoppa av vid Fridhemsplan och åka gröna linjen till T-Centralen eller ta tuben till Sumpan och därifrån ta pendeln till City. Inget av alternativen är särskilt roliga så igår och idag har jag promenerat till Rådhuset och tagit t-banan hem.

I tisdags blev det dock tunnelbanetumult. Jag och kollegan Camilla åkte ersättningsbussen mot bättre vetande och det tog fanimej 45 minuter för en sträcka som tar max 10 minuter att gå.

På väg av bussen känner jag en lättare knuff i ruggen och noterar i ögonvrån att det är en äldre herre i hatt, glasögon och gitarr i fodral på ryggen som orsakat knuffen.
I trapporna ned mot spärrarna finns det ramper för barnvagnar och då det var rätt trångt i trapporna försöker gubben ta den vägen men noterar inte att en kvinna med vagn befinner sig mitt i trappan.
Han stannar upp precis bakom och går och flåsar tjejen i nacken. Jag och Camilla noterar detta och undrar vad är för en skum typ.

Han kom förstås långt efter oss andra till spärrarna och väl i rulltrappan ned så går jag och Camilla en bit i vänsterfilen innan vi är på väg att ta in i den högra. Då känner jag en ny knuff i ryggen och förstår förstås vem det är. Jag spänner bara vänsterarmen litegrand så den fixerar sig och gubbfan försöker tråckla sig förbi när han endast behövt vänta en halv sekund så att mitt filbyte var klart.

Då tjångar han till min arm så paraplyet jag håller i far alla världens väg. Camilla kolla med en förskräckt min och undrar vad som händer. Jag väser ut vad som skett och kollar efter gubbjäveln när han makar sig mot det tåg som står inne som ska till Akalla.

Han tvärvänder dock och genar över mot det spår där 10:an skall gå och då mitt tålamod fått nog för denna gång går jag fram till gubbäcklet och frågar om han har något allvarligt problem eller bara inte lärt sig vanligt hyfs.

Då väser gubben till ordentligt och blottar sina äckligt bruna och nedslitna tänder i en hiskelig grimasch och säger : Dumma f-n som står i vägen hela tiden!
Detta med en brytning som lät östeuropeisk. Han såg f-n ut som Gollum faktiskt.

Jag tittade stint på honom och sa åt honom att lugna ned sig samt att börja uppföra sig som folk.
Då knuffar rucklet till mig i bröstet och min stubin som är inne på sista biten smäller snart. Jag puttar honom inte alltför hårt i bröstet och han far tre-fyra steg bakåt. Han kommer tillbaka mot mig med utsträckta armar som för att ta tag i mig men jag är snabbare och tar tag i hans kavajslag och ruskar honom samtidigt som jag förtydligar mitt tidigare budskap.

Nu är Gollum så uppspelt att han börjar "dansa" framför mig samtidigt som han frågar :
- Nu jävlar grappen, kan du judo?! samtidigt som han försöker maka av sig gitarren på ryggen.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller asgarva men vid det laget har han skrikit så högt att hela perrongen står och tittar på och en kille i samma ålder som mig går emellan och håller tillbaka Gollum som spottar och väser ännu.

Jag börjar gå därifrån samtidigt som okvädesorden haglar men jag låter det bero. Inte värt att spendera en halv kväll på polisstation för att man knycklat till Gollum.

Tydligen muckade han med andra lite senare men jag såg inget av det så jag kommenterar det inte.

Det var lite i underhållningsväg det.

Mer blev det igår dessutom.

Jag och Lena satt och softade i olika rum här hemma när jag hör lite skrik mm från parkeringen men utgick ifrån att det var ungdomar som lattjade. Lena sa senare att hon sett en kille springa iväg från parkeringen.
När vi sedan tittar ut genom fönstret ca 5-10 minuter senare ser vi att det står 5 (!) polisbilar utanför + några civilsnutsbilar. Det är fullt pådrag.
Jag ser att ena polistjejen håller i vad som liknar en machete och börjar inse att det nog var värre än lite ungdomsskrik på gården.

Idag fick jag det bekräftat när en granne berättade att två killar jagat en tredje som tydligen bor två portar bort och denne hade hunnit in genom porten medan förföljarna krossat rutan för att komma åt honom. De hade dock vänt tvärt när den jagade helt plötsligt kommer ned för trapporna med en machete i handen och nu var situationen den omvända och de två killarna lommade iväg det fortaste de kunde.

Vet inte vad som hänt i övrigt men det verkar inte ha blivit något annat än krossad ruta som följd och tur är väl det.

I övrigt har det väl inte hänt så himla mycket. Min vänstra arm/axel är klart bättre och har nu kunnat styrketräna nästna obehindrat senaste veckorna vilket är skönt. Har kört tre pass denna vecka och det känns härligt att vara igång igen.

Nu väntar dock vila för nu kommer midsommar!

Det blir fest ute i Lenas faggor. Närmare 60-70 personer kommer vara med så det låter ju extremt kul. Allt från tonåringar till pensionärer. Hoppas bara vädret är någorlunda bra. Man kan ju bara hoppas.

Glad och trevlig midsommar på er allihopa!

Bruce Springsteen - Perfekt avslutning på konserthelgen

Publikhavet på Stadion var massivt. Över 30 000 åskådare rockade loss.

Radarparet Bruce och Little Steven går loss på gurorna.

Lite poserande hann vi förstås med.


The Boss i egen hög person.

Svenskättlingen Nils Lofgren spelar på sitt eget lilla sätt.

Steven Van Zandt, alias Little Steven (eller Miami Steve).

Ordinarie trummisen Max Weinbergs son Jay. Grym kille!

Det klappades flitigt under konsertens samtliga låtar.

Jenny & Mats fick agera linslusar de med.

Cool & Coolare.

Lena, inkilad Mats och Jenny.

Tänkte bjuda på ett litet filmklipp också. Kvaliteten är sisådär dock.

Efter en lång, härlig och skön vistelse på Sweden Rock kom jag hem på söndagen för att knappt hinna lasta av packningen innan det var dags att värma upp inför Springsteenkonserten på Stadion.

Jag och Lena slog följe med hennes vän Jenny och hennes kille Mats.

Ska erkänna att jag inte hade några större förväntningar då jag förvisso lyssnat mycket på The Boss genom åren men aldrig varit på någon konsert.

Besviken blev jag då definitivt inte. Vilken j..la konsert!!!

Bruce och The E-Street Band spelade i närmare 3 timmar och under hela denna tid var det ständiga leenden på läpparna och speciellt Bruce såg ut som en 20-åring på sin första spelning.

Interaktionen med publiken var total och jag förstår alla dessa trogna fans när de säger att man måste se Bruce minst en gång innan man dör.

Låt efter låt, alla av hög kvalitet, lirades med inlevelse, improvisation och kärlek. Att Bruce har ett speciellt förhållande till Sverige märks tydligt. (Inte bara för att Nils Lofberg är svenskättling.)

De inledde konserten med att Lofgren lirade Idas sommarvisa på dragspel innan showen satte igång på allvar.

Mest imponerad blev jag av den unge trummisen Jay Weinberg. 18-åringen som ersatt sin pappa, Max Weinberg (kör ju som husband på Conan O´Brians show), för att denne inte kunde komma loss från sitt ordinare jobb, spelade som om han matats med Brucelåtar intravenöst. Inlevelsen var total och Jay är en grymt skicklig trummis. Imponerande som sagt!

På det hela taget en grym konsert och jag är glad att jag åtminstone fått se Bruce live en gång i mitt liv. Fast det lär bli fler gånger. Bruce kommer tillbaka. Var så säker.

Sweden Rock Festival 2009 i bilder

Vi börjar med den vackraste av bilderna enligt mig.

Coolt ljust under In Flames konserten.

Crucified Barbara. Tjejerna vet hur man rockar röven av folk.

Twisted Sister var inte mycket att lyssna på men Dee Snyder blev ju cool här.

Lite väl ensamt party kanske...

Europe gjorde ett bra framträdande. Coolt.

In Flames hade många coola effekter.

Hanna, Matzon, Kev, Nyffe, Jompa och Jake.

Nio utav typ tjugo personer i vårat gäng detta år.

Jake, Ann, Nyffe, Tallee och Kev.

Gryningsbild från Sölvesborg.

Lisa Miskovsky flögs in för att medverka på duetten "Dead End".

Som sagt, ljus vet In Flames hur man arbetar med.

Mycket eld blev det. In Flames så klart.

Jompa kan ersätta Clownen Manne. Äntligen!

Jompa uppfann även alternativ ölhållare.

Journey med Don´t Stop Beleiving. En av höjdpunkterna detta år.

Brorsan posar.

Brorsan och Hanna. Linslusar.

Sprakande fyrverkerishow bjöd In Flames på avslutningsvis.

Sweden Rock och Sölvesborg bjöd inte på lika sprakande väder som tidigare år men lördagen blev riktigt fin i alla fall. Övriga dagar var det blandat med solsken, blå himmel, moln och regn.

Men, vi är vana SRF-besökare och klarade oss alldeles utmärkt. Totalt var vi väl runt 20 personer i tre olika hushåll. Alltid kuligast när de flesta av oss träffades upp förstås. Det hände oftast vid storbandens konserter eller backstage.

Bästa konsert var utan tvekan In Flames. Både framträdande, show, ljus- och eldspektakel och kontakten med publiken var överlägset de andra i år.

Europe var kul att se igen. John Norum tillbaka på gura vilket höjde dem rejält.

Lita Ford är ju en ikon i branschen och var cool även om inte själva konserten var så kul.

ZZ Top var heller ingen höjdare men kul att se gubbarna i alla fall.

Twisted Sister rev av alla sina stora hits med en gång och hade inte så mycket mer bra att komma med. Ett plus för Dee Snyders "glödande" när ljusen släcktes ned. (Se bild ovan eller nedan.)

Johnny Winter hade inte mycket till show men han var en jäkel på att lira gura och hade några sköna låtar.

Tjejerna i Crucified Barbara är inte bara snygga. De är grymma dessutom. Bra konsert.

Mötorhead kommer varje år så det börjar kännas uttjatat och Heaven & Hell (Black Sabbath utan Ozzy men med Dio) var där 2008 så det kändes också lite deja vu.

Såg förstås fler band och artister men orkar inte dra allt här.

Totalt sett en riktigt skön och rolig resa. Som vanligt. Mycket är förstås tack vare sällskapet och vi hade galet kul emellanåt. Saknar det redan. Fast rätt skönt att vila från alkoholen ett tag. Blev ju några bärs där nere. Fast varannan vatten. Nästan.

Fick ju dessutom avsluta helgen med att se Bruce Springsteen när jag kom hem till Stockholm. Fast det får ett eget inlägg.