Här har jag gått runt och trott att romantik låg inom den enskilde individen. Så dumt utav mig.
Har förvisso funderat över det faktum att kvinnor ofta ser sig själva som romantikens företrädare medan männen behöver drillas, coachas och läras upp inom området.
Fundersamheten övergick till en känsla av uppgivenhet för mänskligheten efter att ha läst en artikel med mångsysslaren Sara Varga. Hon promotar sin kommande bok "Från groda till prins" just nu och behöver nog all reklam hon kan få. (Hm, hon verkar få det här t o m nu när jag tänker efter.)
"- Det är en gång för alla dags att alla killar kammar till sig och lär sig allt det vi tjejer vill att de ska veta, och det de själva vill veta." - Jasså? Är det så fröken Varga. Mycket intressant. Då utgår du ifrån att du som kvinna per definition är mer romantisk än vad en man är?
Men du kanske har rätt Varga. Intelligens, begåvning, romantik, framgång, skicklighet osv kanske ligger i könet och inte på individnivå. Ser man till hur löneläget är i landet så borde det innebära att männen vinner i fyra utav de fem kategorierna. Vad enkelt det är att avgöra! Bara generalisera å det grövsta. Alla vet vi ju att män är smartare än kvinnor, det är därför män har toppositionerna inom de flesta företag och inte kvinnor. *jeeezus*
"- Killar skapar ofta en en illusion och utopi som ingen lever upp till, allra minst det själva. Tjejen ska vara snygg, smart, framgångsrik, bra i sängen..."
Nej vet du vad Sara Varga. Jag vill ha en ful, dum, talanglös tjej som är usel i sängen. Vill vi inte alla det. Är det efter dessa premisser som kvinnor väljer män? Jodå, mycket troligt. Antingen har du blivit grovs felciterad eller så är du bara ett stort j..la nöt Sara Varga.
Jag har inget emot Sara Varga som person. Den livsfilosofi och hennes könsbundna grundvärderingar spyr jag dock på. Det är sannerligen INTE intelligent att tro att romantik och romantisk kompetens ligger i vilket kön man har.
Men, hon är inte ensam. Jag vet inte hur många gånger som jag hamnat i hätska diskussioner kring ämnet romantik. Privat, med kollegor eller t o m helt främmande personer.
- Min man är så förbannat oromantisk! Jag har inte fått blommor på ett halvår nu.
- När gav du blommor till din man senast? ´
- Va? Nu förstår jag inte. Varför skulle jag köpa blommor till honom?
- Du gnällde precis över att han är oromantisk och inte ger dig blommor då och då. Hur romantiskt är du då som själv inte köpte några?
- Vadå? Jag är ju kvinna. Jag ÄR romantik.
Helt ärligt, även om konversationen inte alltid ordagrant gått till som ovan så upprepas denna typ av konversation varje gång jag ifrågasätter kvinnans egna romantiska sinne.
Många kvinnor utgår nämligen ifrån att de själva är romantiska bara genom att de är just kvinnor. Långt ifrån alla dock. Jag har belönats med många kloka kvinnor i min närmaste umgängeskrets och de har en helt annan inställning. Gudskelov.
Det känns så förbannat mossigt, 15oo-tal och bakåtsträvande att diskutera romantik med kvinnor som har inställningen att kvinnan är guds gåva till mannen. Mannen ska inte bara arbeta, helst tjäna mycket pengar, försörja familjen, hjälpa till med allting i hemmet, ta hand om barnen, fixa alla trasiga saker i hemmet, bygga friggebod, spotlights i taket, jag möss och spindlar osv osv osv osv osv. Nej, helst ska han lägga minst 50% av lönen på att behaga sin kvinna.
En bukett blommor här, bjuda på middag där. Köpa en fin bil till frugan som hon kan ta till tjejträffarna där det enda som diskuteras är männens storlek på plånbok och kuk, öppna och hålla upp dörrar om det så är toalettdörren där hemma.
Jämdställdhet. Vi är långt därifrån än. Männen tjänar fortfarande mer än kvinnan i de flesta fall. Låt oss säga att både mannen och kvinnan tjänar 30.000:-/månad, ska mannen fortfarande vara den som betalar middagar, resor, mat osv. Är det så Sara Varga?
Varför? Om båda könen nu tjänar lika mycket, varför ska det manliga könet lägga två till fyra tusen spänn extra på gemensamma aktiviteter? För att ni kvinnor är romantiska per defintion och vi män måste betala sig till romantik? Snälla, säg att ni förstår att ekvationen inte går ihop.
Jag köper blommor till min tjej/fru för att JAG vill det. För att överraska, omtumla och göra henne glad. Jag betalar middagen när JAG vill det, inte för att det är någon förbannad gammal kvarleva från den tiden kvinnor inte tjänade egna pengar. Att bjuda på saker har INGENTING med romantik att göra.
Kvinnor, ett litet tips. Innan ni klagar på era mäns låga romantiska faktor nästa gång, se till er själva först. Om han köpte blommor till dig en gång i veckan eller månaden men plötsligt slutar med det, kan det vara för att han aldrig får något tillbaka? (Nej, sex är inget betalningsmedel kvinnor. Det är prostitution.) Köp något till honom emellanåt. Blommor? Njae, vi män föredrar nog något annat. En cd-skiva, nytt verktyg eller varför inte en weekendresa till något soft ställe.
Det är dags att ankdammen romantik blir jämlik. Ska vi ha jämdställdhet ska vi ha det på ALLA plan. Inget kön är mer romantisk än det andra. Det handlar om individen.
En bra sak har dock kommit ur vetskapen om Sara Vargas bok. Jag tror jag ska skriva en egen bok. "Från hora till prinsessa" ska den heta. Har redan spaltkilometer med idéer till boken.
